nattens skuggor och låter undfalla sig ett och annat ord från andra verlden, profetiskt och högtidligt och godt nog att skrämma ammor och barn! Tala, min herre, tala! Se, se, jag är lugn. Om ni har något att uppdaga för mig, så hör jag På.n Den hemlighet ni begär af mig, tillhör mig ej, svarade Paul, hvars lugn kontrasterade starkt mot Emanuels häftighet. Tro hvad jag säger och var ej enträgen. Farvällp vr dessa ord gjorde Paul en rörelse för att gå ut. ÅRD utropade Emanuel, i det han kastade sig mot dörrn och stängde vägen för honom, ni skall ej så gå ut, min herre! Jag har er ensam här, i detta rum, dit jag ej har lockat er, men dit ni sjelf har kommit. Hör då på hvad jag har att säga er; Den ni har förolämpat, det är jag! Den ni är skyldig upprättelse, det är jag! Den, mot hvilken ni skall slåss, det är. .. . . Ni är tokig, min herrel svarade Paul; jag har redan sagt er att det var omöjligt. Låt Mig således gå ut. ; Akta er! utbrast Emanuel, i det han grep efter Pistolerna, akta er, min herre! Efter att hafva gjort allt i verlden lör att tvinga er att handla som en adelsman, så kan jag behandla er som en röfvarel Ni är här i ett för er fremmande hus; ni bar kommit hit, jag vet ej hvarken hvarföre eller huru; om ni ej har kommit för att röfva vårt guld och våra ädelstenar, så har ni kommit för att stjäla en dotters lydnad för sin mor, och en väns heliga löfte till en vän. I det ena eller andra fallet är ni en röfvare, som jag möter i det ögonblick då han lägger sin hand på en skatt, den dyrbaraste af alla skatter! Se här, tro mig, tag detta vapen (Emanuel kastade en af Pistolerna för Pauls fötter) och försvara er! Ni kan döda mig, min herre, svarade Paul. i det han lutade sig mot spiseln, liksom ör han fortsatte ett vanligt samtal, fastän jag ej tror att Gud tillåter ett så stort brott; mer ni kan ej tvinga mig att slåss med er. Jag har sagt er det, och jag upprepar det än er ång. : sng upp pistolen, min herren, sade Ema