TDK TOOLS ARTACKUTIHNT, IVT Alt vJ SIMMA MOV BE egen syftning. NN REPRESENTATIONSFRÅGAN OCH DANSKA TIDNINGEN FEDRELANDET. Tidningen Fedrelandet har nyss innehållit en serie af artiklar angående det danska konstitution-förslaget, med anledning af de förutgående diskussionerna deröfver på riksdagen. Ibland dessa artiklar förekommer afhandlingen öfver en fråga, som är den första och vigtigaste af alla, nemligen den om valrättens utsträckning; och Fadrelandets väl framställda omdöme i denna fråga kan så mycket mer förtjena reproduceras, som den tidningens redaktion icke hör till det radikala partiet i Danmark, utan snarare kan räknas såsom ledaren för justemiliöpartiet. En broschyrförfattare magister Billing hade framkommit med den bekanta invändningen, att vallagen skulle lägga valresultatet i den okunniga massans händer, eller rättare i händerna på dem, som förstå att leda och missbruka massan; och derefter bifogat följande yttrande: En okunnig, osjelfständig massa kan falla både i Guds och djefvulens händer, men den faller lättast i den sistnämndesp. Denna fråga upptager och besvarar nu Fa2drelandet under följande förändrade form: är det sann! att menige man, allmogen, arbetsklassen, lättast faller i djefvulens händer; och har man större säkerhet för att de mera välmående, och serskildt fastighetsegarne, falla i Guds händer? — hvarefter tidningen yttrar sig sålunda: Vi för vår del kunna icke annat än på det bestämdaste besvara dessa frågor nekande; vi tro icke, att fattigdom eller rikedom gör någon väsendtlig åtskilnad på menniskosjälens innersta väsen; vi antaga, att arbetaren med samma värma och innerlighet som den rike kan tillegna sig de högsta sanningar; att hos honom kan finnas samma allvar i viljan att i alla hänseenden uppfylla sin pligt, samma trofasthet och bängifvenhet. Vi tillstå, att det var en tid, då vi voro mindre genomträngde af denna öfvertygelse; och att vi först på sednare tiden, genom beröring med allmogen, hafva varit i tillfälle att förvissa oss derom. Menniskans värde i det kristna samhället, hennes moraliska väsens oafhängighet af de timliga vilkoren är för oss af stor betydelse vid afgörandet af det föreliggande spörsmålet. För oss står denna åsigt angående menige man i samband med vår öfvertygelse om den kristna religionens tillgänglighet för alla. Det är långt ifrån oss att vilja bestrida, att våra motståndare på ett annat sätt kunna medelst sin motsatta mening komma till samma sanningar; men ett vilja vi bedja dem om, och allvarligen lägga dem på hjertat: Må de icke kasta ett sådant förakt på allmogen, på menige man! Må de icke stämpla arbetaren med det vanärande bränmärket, att han lättare faller i djefvulens än i Guds hand! Må de icke utskuffa ur samhället dem, som förtjena sitt bröd i sitt anletes svett, i det de döpa dem med namnet proletärer! Må de icke fälla förkastelsedomen öfver dem med användandet af benämningen den rå, okunniga massan,; det är blott för det de stå så långt ifrån dem, som de gifva dem detta namn: menskliga samfundet är icke i någon klass en massan; dessa klasser äro oåtskiljeligt sammanväfda med hvarandra; den ena delen sämmankedjas med den andra, och det hela sammanknytes af otaliga fina trådar. Vi frånkänna ingalunda dem, som äro af en annan mening än vi, 1 anseende till vallagen, både aktning och interesse för folket: men vi upprepa den önskan, att man må vakta sig att genom passionen hänföras till uttryck af dylik förolämpande beskaffenhet, hvilka äro tillräckliga att åstadkomma stora olyckor. Förakt framkallar hat, och dessa tvenne i förening kunna öppna en djup klyfta mellan arbetsklassen och de andra samhällsklasserna. Vi hafva i det föregående antydt, att menniskans värde, dess religiösa och sedliga varelse äro oberoende af dess timliga ställning; och vi utgå från den förutsättningen, att der en god vilja finnes, der skall också denna vilja göra sig gällande med hänseende till sambällets angelägenheter; att hvar och en som förmår fatta de högsta sanningar, han skall äfven fatta de sanningar, hvarpå samfundet hvilar, naturligtvis icke i deras lärda, men i deras enkla, lättfattliga form. Härifrån härleda vi emedlertid icke någon från menniskorätt Ooåtskiljelig valrätt, lika så litet som vi förneka, att samfundets väl bör vara den förnämsta regeln vid bestämmandet af valrätten; vi antaga blott att det bör kunna anföras goda och vigtiga grunder derför, att det är i sjelfva samhällets intresse som man beröfvar menige man valrätt. Vi kunna således icke neka, att det är ett påstående af stor betydelse, att valrätten bör fästas vid egendom. Det är en sanning, som på den sednaste tiden blifvit utvecklad af de talangfullaste författare, alt eganderätten är en af samfundets grundpelare, och att densammas upphäfvande skulle medföra samfundets ödeläggelse och återföra menniskoslägtet till barbari. Då det nu synes i hög grad sannolikt, att den lefvande öfvertygelsen om äganderättens fulla betydelse öfvergår på sjelfva förmögenheten, så synes det vara i samhällets intresse att valrätten fästes vid förmögenheten. Öfverlemnas valrätten till de som äga intet, så kunna dessa lätt frestas, att begagna densamma såsom ett vapen mot egauderätten, i den falska förhoppning, att de kunde förvärfva sig några fördelar, om denna rätt blefve gilven till pris. Men då det nu skulle vara så väl de obemedlades som de förmögnes förderf, om eganderätten omstörtades, så är det i de obemedlades eget välförstådda intresse, att de icke få sig medgifven en rättighet, hvarmed de blott skulle bereda sig sjelfve en obotlig skada ). ) Vi dela icke denna Fedrelandets farhåga, och