JUAN BA
hvilken patriotisk behändighet visår sig icke greken
såsom den förnämste i intelligens, verksamhet och
industri bland alla verldens nationer. Jordens out-
tröttlige odlare, med hvilken ihärdighet tåla de icke
alla uppoffringar? Och den grekiska herden går lugn
i bergsluttningarne, spelande på sin flöjt och förak-
tande snön. Men tron dock icke att greken, den
stolte greken skall förnedra sin ädla :karakter och
gå in på att lefva som vinfabrikant, som spinnare
eller väfvare! Efterapning och alltid efterapningar!
Låten greken dricka sitt naturliga vin och från är till
år besjunga sina heroiska minnen. Låten grekinnan,
denna bergens sköna dotter, bära sin hvita tunique,
och begären icke med edert efterapningsbegär att få
insvepa hennes heroiska växt i en tillspökad curo-
peisk kostymering. Grekinnan är danad för högre
arbeten. Sen på Partenons höjder dessa beundrans-
värda arbeten af hellenisk storhet. Dess gudinna
var Minerva, var Pallas. Våra förfäder hade fram-
ställt henne i full rustning. Denna beväpnade gu-
dinna var symbolen af vetenskapen och heroismen
och betecknade nationens karakter, dess vishet och
krigareära. Se, sådan är dess böjelse, dess under
alla sekler oföränderliga karakter. Hvilket annat
land eger ett Parnassus, ett Helikon? Hvilket land
har så många och sådana grafvar? Åsynen af dessa
grafvar, denna naturens röst, som låter höra sig ifrån
alla håll, säger den eder icke vår nations sanna ka-
rakter ?
Midt ibland dessa ruiner skolen j icke finna an-
dra verkstäder än sådana som Phidias och Praxiteles
hade. Det, som förmådde det grekiska snillet att
lägga sig på sådana verkligt sköna och ocfterhärm-
liga konster, det var en himmelsk känsla, den känsla
som dref grekerna att odödliggöra sina hjeltar, sina
halfgudar, sina stora krigiska bedrifter.
— ETT FÖROLYCKADT EMIGRATIONSFARTYG. Tis-
dagen den 27 Febr. afseglade amerikanska barkskep-
pet Floridian, fördt af kapten Whitmore, från Ant-
Wwerpen för att gå till New-York med 470 eller 200
utvandrare ombord, hvaraf 50—60 qvinnor och 20—530
barn. Besättningen utgjorde 20 man. Vädret var
vackert ända till midnatt, då en häftig sydvestlig
storm med snö och hagel uppstod, för hvilken skep-
pet länsade undan till kl. 4 om morgonen, då kur-
sen ändrades och skeppet styrde åt South Foreland-
båken. I dagbräckningen, då stormen hade blifvit
ännu starkare, började förste styrmannen misstänka
att kursen vore origtig och lät andra styrmannen
taga roret, medan han sjelf skulle gå ned i sin hytt
för att undersöka kursen. Han hade knappt lemnat
sin post, förrän fartyget stötte på grund, så att det
mistade löskölen och flera plankor lossnade. Emi-
granterna rusade genast upp på däck, i förtviflan.
Vattnet inträngde i fartyget, bröt upp luckorna och
förde bort många af passagerärne; andra drunknade
i sina kojer, ur hvilka sjösjukan hade hindrat dem
att stiga upp. Kaptenen befallde att båtarne skulle
sättas ut, men den som först nedfirades dref genast
bort och kantrade med två man uti; i den andra
hoppade kaptenen ned med sin fru, men så många
personer störtade sig efter honom uti den, att den
genast kantrade och 20—530 personer sjönko. Be-
sättningen äntrade nu upp i riggen och surrade fast
sig der, lemnande omkring 400 emigranter på half-
däcket. En timma derefter gick skeppet itu, stor-
masten gick öfver bord och cen häftig sjö bortförde
halfdäcket med alla som voro derå. Besättningen
räddade dock 8 eller 40. Lasten flöt äfven ut, och
man såg de olyckliga emigranterne hålla sig uppe
någon tid på de kringdrifvande packorna, men små-
ningom försvinna, så att vid nattens inbrott ingen
enda var synlig. De som då ännu voro lefvande, 12
till antalet, höllo sig fast vid fockmasten, der 6 dogo
om natten af köld; och under torsdagen och freda-
gen ihjälfröso ytterligare tvenne. Sistnämnde dag
omkring kl. 7 på aftonen upptäcktes ändtligen de
olycklige, som ännu lefde, af besättningen på ett en-
gelskt tullfartyg, å hvilket de upptogos och hvarå de
fördes till Harwich... Det var två engelska och en
svensk sjöman, hvars namn ännu icke finnes upp-
gifvet, samt en af emigranterna.
Under samma storm förolyckades totalt en mängd
andra fartyg, och på land förstörde den, bland an-
nat, tre fjerdedelar af den ofantliga viaducten på
Holmfirthgrenen af Huddersfieldjernvägen.
I ER
mm me rr An mm
SA a
mA
no
— CALIFORNIEN. Härifrån ankomma mycket l.
stridiga underrättelser. En kapten Spring skrifverl.
den 6 Nov., att många kommit sjuka tillbaka från
guldtrakten, dels emedan de lefvat oordentligt, dels
af brist på de vanligaste lefnadsbehof. På två da-
gar hade fyra personer omkommit af elände, fastän
de haft från 4 till 40 skålpund guld, inlindadt i
trasor, till hufvudgärd. California Herald berät-
tar att värdet af det intill Nov. funna guld utgör 3
millioner dollars (nära 8 mill. rdr bko), men tilläg-
ger att icke hvar och en blir rik på guldvaskning.
En kapten Daly hade t. ex. med 40 man gifvit sig
ut för att söka guld, men efter tre veckor återkommit
utan att ens hafva fått sina omkostnader betäckta.
Enligt andra uppgifter finnes proviant numera i
öfverflöd, införd från Oregon och Chili; hvetemjölet
har fallit från 48 till 32 rdr rgs pr. tunnan, och i
S:t Francisco kan man blifva inackorderad för 25
rdr bko i veckan. Chefen för amerikanska flottan
i Stilla Oceanen, mr. Jones, uppgifver att en person,
som han kände. hade på två dagar samlat guld till
värde af 450,000 rdr bko, samt att landets morali-
ska tillstånd är på bättringsvägen. Befolkningen
har beslutit att gifva sig sjelf en styrelse, intilldess
Förenta Staternas kongress hinner fatta sitt beslut.
På alla någorlunda vigtiga punkter hafva folkmöten
hållits för att öfverlägga om denna sak, och det har
enhälligt beslutits, att hvar stad skall välja ombud
i ett mot befolkningen svarande antal, och att desse
ombud skola sammanträda i San Jos den 4 Mars
för att styra landet.
Mexikanska sändebudet i Washington har, med
anledning af hos honom gjord förfrågan, upplyst att
bästa vägen genom Mexico, för utvandrare till Cali-
fornien, är från Vera Cruz, genom staterna Vera
Cruz och Puebla, till hufvudstaden Mexico, vidare
genom staterna Mexico, Querctaro, Guanajuato och
Jalisco till Guadalaxara och derifrån till San Blas.
Enligt sändebudets tanka, skola emigranter vara
fullkomligt skyddade till lif och egendom under
färden genom Mexico, och inga hinder läggas för
deras resa, äfven om de äro väpnade, så vida de
icke organisera sig på militäriskt sätt.
Passagen öfver Panamanäset till S:t Francisco lä-
rer hafva stora svårigheter. Många emigranter, som
tagit denna väg, hafva fått länge vänta på lägenhet,
till dess nyligen en regulier ängbätskommunikation
blef inrättad från Panama till S:t Francisco, betyd-
ligt underlättad genom upptäckten af rika stenkols-
tillgångar på Vancouvers-ön. Af de fartyg som
gått till Chagres hafva många strandat.
— DALSAMERING AF LIK, SÅSOM ETT HJELP-
MEDEL VID SUNDHETSPOLISEN. I Franska Veten-
skapsakademien föredrogs den 5 Maj detta år en
memoar häröfyver af mr. Gainval. Han visar, efter
mortalitetstabellerne, atti Paris aflida 57 menniskor,
i medeltal räknadt, hvar dag, utom dem som dö på
sjukhusen. Alla liken jordfästas på 3 särskilda be-
grafningsplatser, inom staden eller i dess närmaste
granskap. Med en särskild beräkning utreder han
vidare att 2,508 kilogrammer härigenom ruttnande
mnan hvar dag förvandlas i sådana gaser, som icke