Den anklagade, som följde näst i ordningen, var
Borme, en efter alla anledningar högst tvätydig per-!
son, som tycks hafva varit polisagent och mera till-
höra angifvarnes klass än de tilltalades. Han be-l
gynte med en vidlyftig berättelse om sin föregående
lefnad. Han hade tjenat vid ett marinregemente;
uttänkt en krigsmachin som han icke lyckades få
igång, och äfven påhittat ett outplånligt säkerhets-
bläck; stått i förhållande till den beryktade Vidocq
och varit dömd till 44 dagars polisarrest derföre att
han burit i knapphålet en bandstump af samma slag
som hederslegionens, utan att vara ledamot af he-
derslegionen.
Ordföranden. Till hvilken klubb hörde ni?
Borme. Jag har aldrig tillhört någon klubb.
Ordföranden. MHvarföre gick ni till nationalför-
samlingen den 45 Maj?
Borme. Af nyfikenhet.
Ordföranden. Har ni icke skrifvit ett angifvel-
sebref mot era medanklagade och sedermera ett an-
nat bref, hvari ni återtagit anklagelsen ?
Larger (infallande). Det sednare hafva vi i våra
händer.
Borme (till Raspaill. Om hvilket angifvelsebref
är här fråga?
Raspail. Det behöfver icke jag säga. Om ni har
skrifvit ett angifvelsebref, så känner ni det utan
tvifvel sjelf.
Borme. Jag har i ett bref tillkännagifvit Juni-
upproret. (Svrl ibland de anklagade.) Det skedde
icke som polisagent. (Munterhet ibland de ankla-
gade.)
Nej; jag har icke handlat som polisagent, jag har
aldrig varit det, men jag är fiende till den demo-
kratiska och sociala republiken. Jag är för Napoleon,
och då jag visste, att ett uppror förbereddes, har jag
bevakat Lacambre, hvilken hade en karta öfver Pa-
ris, med utsatta platser för de barrikader, som skulle
uppresas. Den 20 Juni skref jag till polisprefekten,
angaf det tilltänkta upproret och förklarade, att om
Lacambres plan komme att följas, så skulle uppro-
ret blifva den väpnade styrkan öfvermäktigt. Härpå
erhöll jag icke något svar och skref ett nytt bref d.
921 Juni. Den 22 skref jag ännu ett, som äfven
förblef obesvaradt; jag yttrade deri, att insurrektio-
nen hade sin källa i Conciergeriet. Den 2 Juli blef
jag kallad till polisprefekten, som sade: Jag har fått
ert bref; men man har hos hr de Lamartine fram-
ställt er- såsom en så farlig person, aw man med
svårighet kan lita på edra uppgifter.
Raspail. Har den anklagade icke skrifvit till
sina medanklagade ett bref, hvari han återkallar
hvad han sagt och förklarar, att det är på instruk-
tionsdomarens intalan, som han gjort sin angifvelse ?
Borme. Något sädant har jag icke skrifvit.
Flotte. Men vi ega brefvet.
Raspail (pekande på Borme). Herrn der är en
alltför utmärkt man, för att längre böra stanna qvar
ibland statsfångar, sådana som vi; det är nödvändigt
alt vi slippa honom ur vår krets. Han borde rod-
na; och rättvisan borde rodna att begagna honom.
Blanqui. Den anklagade Borme har äfven gjort
besök hos mig.
Borme. Jag besökte verkligen hr Blanqui några
dagar före den 45 Maj. Vidocq hade sagt mig...
(långvarigt sorl) Åh! jag handlade på eget bevåg;
jag är för Napoleon; alla mina medanklagade veta
det; derföre hafva de alla sammansvurit sig emot
mig. Jag, jag hade värfvat en italiensk legion, på
hvilken jag kunde lita,! för att bekämpa den de-
mokratiska och sociala republiken. Den bestod af
409 frivillige och 800 nationalgardister i Beaumont,
departementet Oise... (Rörelse.)
Ordf. Hvem hade uppdragit er att värfva denna
legion? Hvar fick ni penningar dertill?
Borme. En person, till hvars intressen jag
stod i förhållanden, hade försträckt 4200 francs;
men värfningen skedde på mitt eget bevåg; Jag
ville hafva denna tropp till röstning på prinsen;
och den steg snart till 5000 man.
Raspail. Månne icke Vidocq var legionens ge-
neral ?
Borme. Nej.
Den anklagade berättar nu hyad han förehaft den
45 Maj. Mot den dagens slut. begaf han sig till
stadshuset, likasom han gjort förut i Mars och April,
med värja i hand, för att sigta (viser) på Blanqui,
hvilken ville bemäktiga sig detsamma.
Ordföranden. Hvad menar ni med uttrycket
sigta ?
En ibland de anklägade. Mörda.
Borme. Nej, nej. Jag skulle korsat vapen med
honom. (Lifligt sorl ibland de anklagade.) — Anländ
till stadskuset fann jag der kommendanten Beaumont,
som yttrade: Generalsekreteraren Flottard har blif-
vit förskräckt och öfvergifvit sin post; hv Marrast
har anmodat mig att uppdraga er hans befattning
för tillfället. På detta sätt blef jag installerad som
generalsekreterare. Jag satte mig nu vid ett skrif-
bord och väntade; i detsamma ropade man: Lefve
Barbes, och några ögonblick derefter blef jag arre-
sterad.
Ordföranden. Ni har skrifvit bref till national-
representanter, i egenskap af generalsekreterare.
Borme. Ja.
Baroche förevisar ett af dessa bref, som lyder:
Till deputeraden Pichot. Infinn er genast i stads-
husct för att konstituera folkets representation.
Borme, J:r.
Generalsekreterare.
Quentin. Hvad kan vara orsaken att Borme del-
tagit i middagarne på stadshuset, fastän han icke
der hade någon befattning?
Borme. Jag har aldvig spisat .vid det vanliga
bordet i stadshuset; ehuru öfverste Rey flera gånger
inbjöd mig dit.
Larger. Jag bör göra den tappre öfverstens minne
den rättvisan och säga att han aldrig har bjudit
Borme. Han kände mannen.
General Courtais. Och jag förklarar, i min ord-
ning, att öfverste Rey aldrig omgåtts med en sådan
som Borme.
Blanqui. Minnes Borme hvad han sade, när
han infann sig hos mig före den 45 Maj?
Borme (stammmande). Jag yttrade... derföre
att Vicdocq så tillstyrkt... för den händelsen att
jag önskade få veta någonting, hvilket jag... för
min egen räkning... lifligt önskade... jag sade åt
Blanqui att jag hade manskap till hans dispo-
sition. Jag talade om min italienska legion; men
som Blanqui redan kände att denna legion icke
gynnade den demokratiska och sociala republiken,
lemnade han mig.
Efter en fjerdedels timmas uppskof fortsattes för-
höret, då Borme begärde och fick ordet samt yttrade:
Man sade här nyss att öfverste Rey icke stod i
några förhållanden till mig, att han alltid höll mig
på afstånd; men ibland handlingarne finnes en ur-
kund, som ådagalägger motsatsen.
Baroche. Den enda urkund, som den anklagade