ska revolutionen. Har den väl upphäfvit eller ens i någon hufvudsaklig mån rubbat hela den borgerliga lagen? Är icke till och med administrationsmachineriet till sitt hufvudsakliga väsende oförändradt bibehållet? Hafva ej vetenskapernassforskningar fortgått? Har ej den revolutionära styrelsen och nationalförsamling:n genom en utmärkt omsorg för den sköna konstens uppmuntran, vårdat en hufvudriktning i fransmannens seder och lynne, och i detta hänseende t. o. m. uträttat mycket, som den föregående styrelsen hade lemnat ogjordt till framtiden? Emedlertid är det just sådana deklamationer, som de ofvan anmärkta, hvilkabegärligast uppfattas afreformernas motståndare, serdeles när de framkomma i form af betänkligheter från någon i grunden liberal skriftställare; och det synes derföre vara allt skäl för den. som i sjelfva verket vill arbeta för framskridandet, att icke af en i sig sjelf lofvärd försigtighet allt för mycket hängifva sig åt en för tillfället möjligen rådande jargon af poltisk förskräckelse, för att ej arbeta emot sin egen syftning. tU