ska revolutionen. Har den väl upphäfvit eller
ens i någon hufvudsaklig mån rubbat hela den
borgerliga lagen? Är icke till och med admi-
nistrationsmachineriet till sitt hufvudsakliga
väsende oförändradt bibehållet? Hafva ej veten-
skapernassforskningar fortgått? Har ej den re-
volutionära styrelsen och nationalförsamling:n
genom en utmärkt omsorg för den sköna
konstens uppmuntran, vårdat en hufvudrikt-
ning i fransmannens seder och lynne, och i
detta hänseende t. o. m. uträttat mycket, som
den föregående styrelsen hade lemnat ogjordt
till framtiden? Emedlertid är det just sådana
deklamationer, som de ofvan anmärkta, hvilka-
begärligast uppfattas afreformernas motståndare,
serdeles när de framkomma i form af betänk-
ligheter från någon i grunden liberal skrift-
ställare; och det synes derföre vara allt skäl
för den. som i sjelfva verket vill arbeta för
framskridandet, att icke af en i sig sjelf lofvärd
försigtighet allt för mycket hängifva sig åt en
för tillfället möjligen rådande jargon af pol-
tisk förskräckelse, för att ej arbeta emot sin
egen syftning.
tU