nera samt afsändt det, med förstärkning af tre kompanier infanteri och en liten kavalleritrupp, mot Laugier. En affär, hvars utgång ännu var okänd, skall hafva egt rum mellan dem vid Pietra-Santa. Provisoriska juntan har förklarat Laugier i akt. Storhertigen har inför alla Europas makter protesterat mot sin afsättning och republikens utropande, Alla de främmande sändebuden i Florens hafva begifvit sig till San Stefano, utom det engelska, som var hindradt af sjukdom. Den 20 hade invånarne i Livorno gjort en stor demonstration, med musik, trummor och fanor i spetsen, för sicilianska, franska, engelska och amerikanska konsulerna. Underrättelsen om Giobertis afgång ur sardinska ministeren bekräftas. Han hade, sina kolleger och konungen ovetande, anbefallt befälhafvaren öfver de vid Sarzana samlade trupperna att inmarschera i Toscana; inrikes ministern Ratazzi, underrättad härom, hade i nästa konselj yttrat sig emot Gioberti och förklarat, att om konungen tilläte en intervention i Toscana, skulle han gå ur ministeren. I denna förklaring hade de öfriga ministrarne instämt. Konungen sjelf hade yttrat: om jag vägrar erkänna hvad som redan är en fait accompli i Rom och Florens, sätter jag Italiens; sjelfständighet på spel; erkänner jag det, så vågar jag endast min krona. Jag ogillar och återkallar således den åt min armåekår giflna ordern att inrycka i Toscana. Efter detta måste Gioberti naturligtvis resignera; utrikesportföljen är lemnad åt senatorn Vittorio Colli. Interpellationerna i kammaren den 21 Febr. om anledningen till Giobertis afgång framkallade en häftig scen emellan denne och hans förra kolleger. För att sluta den, föreslog en deputerad följande beslut: erkännande att de qvarblifna ministrarne, noggrannt tolkande nationens önskningar, gjort sig väl förtjenta af fäderneslandet, öfvergår kammaren till dagordningen; men af aktning för Giobertis stora förtjenster bestridde ministrarne denna proposition, och slutligen beslöt kammaren enhälligt att öfvergå till dagordningen utan att yttra någonting om hvad som förefallit. Sardinien intervenerar således icke med väpnad makt i Toscana eller Romerska staten, utan man kan tvärtom motse att det med sna-! raste erkänner Central-Italienska republiken. Den 14 och 135 hade konstituerande församlingen icke haft session, men den 16 diskute-l rade den om verkställighetsutskottets och ministerens ömsesidiga ansvarighet. — Bonaparte af Canino har blifvit vald till vicepresident. — Det gamla statsrådet är afskaffadt och en lagj: antagen, som berättigar verkställighetsutskottet och ministeren att på gemensamt ansvar tillsätta en kommittå, i statsrådets ställe. — Skattkammaren äger icke mer än 250,000 scudi, hvarför finansministern blifvit ålagd att inom 24 timmar afgifva förslag till finansernas upphjelpande. — Verkställighetsutskottet och ministeren hafva afgifvit sitt programm, hvari de uttala sig för krig. Ministeren är på följande sätt sammansatt:l minister för allmänna undervisningen och kon-l seljpresident, Muzzarelli; inrikesminister, Aureliol Saffi; justitie-minister, Giovito Lazzarini; utrikes-, Carlo Rusconi; finans-, Ig. Giuccioli; för handeln och allmänna arbeten, P. Sterbini; för armåen och flottan, Pompeo di Campello. Alla äro de ledamöter af församlingen. Krigsministern har tvenne suppleanter: Mezzocapa och Calandrelli. Verkställighets-utskottet har förklarat alt det vill strängt beifra och hindra upprepandet af några sådana oordningar som förefallit: att affischer, hvilkas innehåll var rigtadt mot det! andliga ståndet, blifvit uppslagna på knutarne, och att några af pöbeln kastat stenar och smuts på ekipascher och livreklädda betjenter. Folket i Perugia har anfallit Dominikaner-! klostret i staden, der inqvisitionsdomstol hade l sitt säte. Alla denna tillhöriga papper borttogos och fördes till folkklubben, der de förva-l! ras; portarne till klostret aflyftes och brändesl på en öppen plats, under folkets jubel. Påfven har till de fremmande sändebuden i Gaöta lemnat en protest mot Romerska församlingens beslut om hans afsättning från sin verldsliga myndighet. Vi fordra, heter det i denna protest, ,upprätthållandet af den heliga stolens heliga rätt till verldsligt välde, hvars lagliga besittning i så många sekler varit allmänt erkänd: en rätt, som enligt försynens ordning är nödvändig och oundgänglig för den fria utöfningen af den heliga stolens katholska apostolat. Det lifliga intresse som hela verlden visal för vår sak är ett slående bevis på att denna sak är rättvis: af denna anledning tvifla vi icke att vår begäran skall blifva med deltagande och intresse omfattad af de nationer, j representeren. Det är redan nämndt att österrikarne hafva besatt Ferrara. De hade den 18 Febr. gått öfver Po, 10,000 man starka, och ryckt anl! mot Ferrara. Guvernören öfver denna stad! skickade en deputation till befälhafvaren öfver den österrikiska hären och begärde förklaring öfver denna invasion. Österrikiske generalen svarade att han fordrade: utlemnande af dem som nyligen i Ferrara mördat trenne österri-: kiska soldater; öfverlemnande åt honom af sta-l: dens portar; förstöring af de barikader, som blifvit uppkastade i staden till motvårn ; återuppsättande af påfliga vapnet; 200,000 scudil åt armekåren och 6000 scudis ersättning åt! österrikiska konsuln; allt inom 24 timmar.