principen). Genom ett annat amendement, som förordades utaf Cavaignac, Lamorici re m. fl., bestämdes att de officerare, hvilka valdes till representanter, skulle anses som om de hade en mission utom tjensten (mission hors cadre), samt att underofficerare och soldater skulle anses, som om de hade en tids permission, så att de efter representantskallets slut kunde återfå sina grader, hvaremot alla andra icke uttryckligen undantagna tjenstemän förlora sina embeten, hvilka icke få stå lediga efter dem. Nationalförsamlingen har således visat sig vida mera undscende emot militären, än emot de civila. Man har beräknat, att den lagstiftande församlingen icke kan komma att sammanträda förr än omkring den 20--25 Maj. Monitören berättar, att under firandet af februarirevolutionens årsdag oroligheter ägt rum på flera ställen i Frankrike, isynnerhet i Toulouse. och i Narbonne; men äfven i Ramecy, Auch, Dijon, la Guilloticre, departementet Dröme, Carcassonne, och Uzes. — I Ramecy tågade en hop folk genom staden under utrop: Lefyve Raspail! lefve berget! lefve guillotinen! ned med påfvemössan! ned med tyrannerna! — I Toulouse har prefekten sett sig föranlåten att suspendera två kompanier nationalgarde, som försvarat den röda mössan. — I Auch tågade en flock nationalgarde genom staden och inträngde i kasernen. Trupperna måste lägga sig emellan och nationalgardet suspenderades af prefekten. — I Dijon hafva auktoriteterna lagt beslag på ett parti krut och nyligen i hemlighet stöpta kulor; tvenne personer arresterades. — Ifrån la Guillotitre (Rhöne-departementet) förmäles ej annat än att den röda mössan uppsattes. — I departementet Dröme vägrade borgmästaren att borttaga en dylik sinnebild af oordningen, hvadan prefekten sjelf måste göra det med bistånd af trupperna. — I Carcassonne och Uzås voro oroligheterna högst obetydliga. — I Narbonne hafva medlemmarna af en röd republikansk klubb genom en opassande maskering förhånat republikens president; detta upptåg varade mer än 4 timmar, utan att mären eller polisen lade sig i saken; men inrikesministern, som genom telegraf erhållit underrättelse derom, uppmanade krigsministern, att sända förstärkningar till Narbonne, hvilket ock skedde. Sedan stadens lugn på detta sätt blifvit vederbörligen återstäldt, blef äfven underprefekten afsatt från embetet, till straff för bristande niti tjenstens utöfning. Samma dag (den 24 Febr.) e. m. begärdes och sjöngs Marseljäsen på flere theatrar i Paris. Afyen på theåtre Francais, begärde publiken detsamma af mamsell Rachel, som undskyllde sig med, att hon ej stod ut med en sådan ansträngning, som härtill erfordrades. Häraf uppstod larm och oväsende, som dock dämpades af poliskommisarien. På en bankett för konstitutionsvännernas demokratiska förening) föreslog Pierre Bonaparte en skäl för den provisoriska regeringen, hvilken genom den allmänna rösträtten för alltid hade grundlagt den demokratiska republiken. Underrättelsen om Österrikarnes occupation af Ferrara har i Paris väckt den största sensation; de demokratiska bladen hade redan börjat röra på oppositionens stormklocka, då utrikesministern i nationalförsamlingen den 28 Febr. tillkännagaf, att Österrikarne äter hade utrymt samma stad. Theatern i Constantint (Algerien) brann upp den 40 Februari f. m. GENERAL CA VAIGNACS INTERPELLATION i franska nationalförsamlingen, törande anfallet i EUnionn. Vi hafva förut omnämnt, att general Cavaignac den 49 Febr. uppträdde i nationalförsamlingen för att interpellera inrikes ministern och general Changarnier angående åtskillige yttranden i den såsom half-roinisteriel ansedda tidningen IUnion, hvarest insinuerades, att general Cavaignac inlåtit sig i samhällsvådliga stämplingar, som dock af general Changarnier följdes med den noggrannaste uppmärksamhet. De ord, hvilka general Cavaignace vid detta tillfälle yttrade, voro följande: Medborgare representanter! Jag begär församlingens ursäkt, att jag tager ordet i en sak, som rör miz personligen (liflig rörelse); men detär den enda utväg, som för mig står öppen (tala, tala!). Jag vet icke om mina kolleger tagit kännedom om en artikel i tidningen IUnion, (jo, jo; det är en skändlig artikel). Sedan artikeln blifvit uppläst, fortfor general Cavaignac: Jag var frånvarande från Paris, då denna artikel publicerades; så snart den blef mig bekant, sände jag reklamation till generalprokuratorn, men återtog den sednare och det af det skäl, att jag, enligt sedermera erhållen upplysning, då jag blifvit anfallen såsom enskild man, icke kunde begära, hvad jag yrkat i min klagoskrift, nemligen alt de anklagade skulle åläggas att bevisa sina beskyllningar. Enligt rättslärde vänners råd har jag derföre icke velat gå längre på denna väg; ty om assisrätten, såsom sannolikt är, hade afvisat mitt klagomål, derföre att jag endast blifvit anfallen såsom privat man, hvad skulle då allmänheten tro derom? Pet obilliga ligger deruti, att om jag t. ex. vore skyldig att hafva sökt förföra en enda soldat, så skulle jag dömas efter krigslagens stränghet såsom cembetsman; men om jag kunde bevisa min oskuld, så skulle jag endast få den obetydliga upprättelse, som tillkommer en privat man. ,Hvad skulle sedermera artikelförfattarne säga? De skulle säga: Ni har stämt oss för obehöriga beskyllningar; edert klagomål har Dbiifvit afvisadt; således är eder oskuld tvifvelaktig. Ni var icke helt och hållet, men dock till en del skyldig; vi hade således rätt.v — Hade jag deremot stämt dem inför den korrektionella polisen, så skulle de följande dagen hafva yttrat: Ja, vi ha blifvit dömde Htill 400 fr. böter och till 8 dagars fängelse; men hvad gör det? Vi hafva varnat landet och gjor! yår pligt såsom goda medborgare.. Jag har således: icke haft någon annan utväg, än atti församlingens närvaro vända mig till inrikes ministern och gene ral Changarnier. Nå väl, jag frågar således inrikes ministern och general Changarnier, icke om mar (enligt nämnde tidnings yttrande) bevakar mina steg ty derom har jag icke rätt att fråga; utan jag frågar, om man erhållit kunskap, icke om någon handling, utan om något enda uttryck, eller ett enda ord som kan leda till den misstanke, att jag tänkt på att förleda, icke armåen, icke ens en simpel soldat utan blott en soldatsko bort ifrån hans pligters jemna väg. Jag frågar isynnerhet general Changarnier, om han fått kunskap om ett enda ord, eller en min a! mig, som kunde gifva honom anledning att, i egenoso 5 —— Nei. grefven har ännu ej druckit sitt kafl