dra brefyet. innehöll en förklaring a Gioberti, att han hvarken ville eller kunde förena sig med romerska konstituerande församlingen i dess egenskap af italiensk konstituerande församling. Vidare hade Gioberti erbjudit sin regerings bemedling och förbundit sig att förskaffa giltighet åt de koncessioner påfven gjort, dock med modifikationer i en del, så att de öfverensstämde med påfvens samvete. Detta bref hade bestämt kommitten att besluta republikens införande, så att diskussionen i församlingen endast skedde pro forma. Före denna diskussion beslöts påfyvens afsättning från sin verldsliga myndighet, med 136 röster mot 3 och i följande ordalag: Påfvemakten har de facto och de jure fallit ifrån den verldsliga styrelsen af romerska staten. Romerska påfven skall åtnjuta alla de garantier, som äro nödiga för hans fria utöfvande af den andliga myndigheten. Romerska kyrkostatens styrelseform skall vara rent demokratisk, och staten antager det ärofulla namnet: Romerska republiken. Romerska republiken underhåller med det öfriga Italien de förbindelser, som den gemensamma nationaliteten erfordrar. Grefve Mamiani gjorde under diskussionen om republiken lifliga, men fäfänga bemödanden för att få bestämmandet af styrelseformen öfverlåtet åt italienska konstituerande församlingen. Ett tal i motsatt anda af Agostini hänförde både ledamöterne och åhörarne. Sterbini yttrade, bland annat, följande: Den gamla politiken fortlefver ännu. Österrike är påfvemaktens bundsförvandt. Den italienske bourbonen, denne ömme vän af Osterrike, har gjort sig till påfliga hofvets beskyddare. Således ingen medelväg: om påfvarne ingen verldslig makt hafva, äro vi frie; hafva de denna makt, skola vi alltid förblifva österrikare. Vi hbafve i dag att afgöra om vi skole hafva påfven till furste, om vi vilje eller icke vilje vara österrikare, eller om vi föredrage Italiens sjelfständighet och nationella frihet. Huru har man icke bedragit oss! När påfliga hofvet erhållit hvad det önskar — garanti för sina stater — har det dragit sig ur striden, ådragande våra härar motgång. Dessutom, hvad sympati är möjlig mellan den furste, som är Österrikes bundsförvandt, och det folk som hatar österrikarne. Giobertis förtröstan väcker vär förundran, och vi kunne icke dela den. Han drömmer, han poetiserar om ett förbund mellan Turin och Gaöta, liksom presthofvets förste fiende icke vore Piemont, som har 400,000 man under vapen och hotar att mäta sig med Österrike. Klockan 2 om natten förkunnades republikanska styrelseformens antagande med 101 kanonskott. Den 9 om aftonen beslöt församlingen att till toscanska folket aflåta en adress, hvari till sist säges: De begge revolutionerna (Toscanas och Roms) hafva visat att de italienska folken äro bröder i vilja och öden. Den gamla förorättningen är hämnad. TItalien närer sina barn med samma tanke. En annan adress, af den 40, lyder så: Toscaner! JI hafven sagt det: eder styrelse är vår; må dessa styrelser förena sig och så nära samverka, att vi i Italiens och verldens ögon icke utgöra mer än en nation. Vi hafva under natten till den 9 Febr. uttalat brödraskapsordet ; denna formel är icke mer okänd för er, än den var på Capitolium. Låtom oss gå tillsammans, och italienska konstituerande församlingen skall vara inseglet på nationens förbund! Den 40 och 41 Febr. var det fullkomligt lugnt i Rom. Krigsministern har förklarat, att general Zucchi, som ryktet uppgifvit vara i Ponte Corvo, i spetsen för 40,000 Neapolitaner under påflig fana, i sjelfva verket befinner sig i Gaöta i spetsen för 80 man. I Toscana har provisoriska regeringen nedsatt saltskatten betydligt och befallt fortfarande utbetalning af lönerna åt de personer, som äro anställda i storhertigens tjenst. Trupperna i Florens hade icke gjort fysiskt motstånd när de uppmanades att svära regeringen trohetsed, men icke heller varit beredvilliga dertill. Öfverstarne vid milisen och 4:e linieregementet samt chefen för artilleriet protesterade mot dessa tänkesätt hos en del af garnisonen; och genom provisoriska regeringens Iecdamöters besök i kasernerna hade trupperna förmåtts att aflägga eden, hvilket skedde den 42. Tidningarne Constituente italiano och Alba yttra sig lifligt för republiken och för Toscanas förening! med Rom. Det anses att uppskofyet med lagstiftande församlingens sammankallande — till d. 745 Mars — är för långt och att, om republiken blefyve utropad af sjelfva folket den 43 Febr., regeringen skall nödgas inkalla församlingen redan till den 4 Mars. Storhertigen har förbjudit publicerandet af provisoriska regeringens förordningar i San Stefano, der han vistas. Två engelska fartyg ligga i hamnen. Sardinska ministeren har den 43 änyo inför kamrarne förklarat att den icke kan deltaga i den italienska konstituerande församlingen, emedan detta vore att sätta monarkien på spel. I Genua hafva nästan dagligen republikanska demonstrationer egt rum. :Handelsministern Buffa, hvilken befinner sig der såsom regeringens särskilda ombud, har måst låta stänga klubbarne och inkalla ett kavalleriregimente. Ett Jäger skulle bildas vid Sarzagua för att hindra någon österrikisk invasion :i medlersta Italien. Ordre om en sådan invasion i Kyrkostaten och Toscana af österrikiska armten i Italien skall redan d. 20 varit utfärdad från Wien, om man får tro en tysk tidning. Lombarderne göra Österrikarne ett passivt motstånd, som sätter dessa i stor förlägenhet. Det berättas t. ex. att när en rik godsägare Dolzino hade blifvit dömd till 40,000 francs böter för delaktighet i uppresningen i Chiavenna sist. Oktober, och hans seqvestrerade gods skulle säljas på utmätningsauktion, gjordes intet anbud derå; man trodde att detta härledde sig från oförmögenheten hos invånarne i landskapet att köpa en så stor egendom och utbjöd den derföre på ny auktion i 40 lotter om 4000 fr. hvardera; men icke heller den gången erhölls något anbud. Såsom ett annat exempel anföres, att när bönderna i en by blifvit ålagde att herbergera 140 soldater och 5 officerare samt betala 4,000 lire i veckan, till dess de sjelfmant utlemnade några ibland sig, som under försvaret af sina hustrur och döttrar hade pryglat upp österrikiska soldater, underkastade sig byinvånarne heldre det tunga ansvaret, än de angåfvo de eftersökta. Neapolitanska deputeradekammaren har voterat en del af budgeten, på det statsmachineriet icke måtte stanna; men den har derjemte hos konungen anhållit om ministerens afskedande. DONAUFURSTENDÖMENA. En korrespondent ifrån Bukharest skildrar på följande sätt ryssa-nes förfarande: Den ryska armeen i furstendömena, hvars antal redan stiger till 50,000 man, förökas hvarje dag under en och annan förevändning. Arresteringarne fortfara; ja de företagas mera raskt än någonsin tillförene, i synnerhet under natten; icke ens turkarne sjelfva skonas. Hot och skräck sväfva öfver allas hufvuden; hvars och ens ära och förmögenhet äro gifna till pris åt ett litet antal föraktliga stackare, som hafva oinskränkt fullmakt att åt kosackernas hämnd angifva den sednaste revolutionens män, och hvilka begagna sig af tillfället för att tillfredsställa sina låga passioner och personlig ovilja. Fnad Fffandis och Omer Pacchac cfällning blifver