KORRESPONDENS-ARTIKEL.
Berlin d. 18 Februari.
Till den 26 Februari hafva våra begge Kam-
rar nu verkligen blifvit sammankallade, se-
dan man länge trott att ett uppskof skulle ega
rum, hvilket riksförsamlingen i Frankfurt på-
yrkat, för att hinna förut komma på det rena
med den allmänna tyska riksförfattningen.
Tysklands förhållanden äro för öfrigt mer
invecklade nu än någonsin. Med misstänksam
väntan bevakar man kabinetternas steg och
befarar hvarje ögonblick att de dynastiska
intrigerna skola bryta löst, spränga riksförsam-
lingen i Frankfurt och insätta diplomaterna i
folkombudens ställe. Preussiska kejsardömet
har i alla fall funnit ett oöfvervinnligt mot-
stånd hos kabinetterna, och häri öfverensstäm-
ma dessa så vida med Frankfurterparlamen-
tets demokratiska venster, att denna alldeles
icke vill veta af något ärftligt kejsardöme,
under det den efterjagar sina republikanska
drömmar. Sjutton små tyska stater hafva hit-
tills, genom sina furstar, förklarat sig beredda
att underkasta sig en ärftlig preussisk central-
makt; men de tyska konungarikena: Sachsen,
Hannover, Wärtlemberg, hysa på intet vis sam-
ma beredvillighet, och i synnerhet Bäjern hvars
katolska hat emot det protestantiska Preussen
särskildt underblåses af embetsmännen och
presterskapet. Slutligen kan Österrike, sedan
det med märkvärdig kraft öppnat striden i Un-
gern och Italien om sin regeneration, omöjli-
gen förmå sig att tåla ett genom Preussen
förenadt Tyskland eller fördraga Hohenzollerna
på Habsburgarnes gamla kejsartron.
De underhandlingar, som egt rum under de
sednare månaderna mellan Österrike och Preus-
sen, ligga ännu i skymningen; men efter hvad
man påstår sig veta, skola kabinettets i Ol-
mitz anslag först gått ut på Tysklands itu-
skiftning emellan de begge stormakterna; d.
v. s. att de smärre staterna skulle upplösas,
Preussen förstoras med Hansestäderna Lubeck,
Hamburg och Bremen med Mechlenburg, Olden-
burg, Braunschweig, Hannover och Sachsen, jem-
te samtliga de smärre furstendömena; hvaremot
Osterrike på sin lott förbehöll sig Tysklands
södra och vestra stater. Först när Preussen
icke ville ingå på dessa planer, ehuru de äf-
ven sägas hafva varit gillade af Ryssland, som
särdeles gerna skulle vilja utflytta sin gräns
till Weichseln, förändrade Österrike planen
derhän, att de sex tyska konungarikena (O-
sterrike, Preussen, Bäjern, Wärtemberg, Han-
nover och Sachsen) skulle sammanträda för
att ordna Tyskland,, d. v. s. skifta det sins-
emellån. Afven detta förslag blef i Potsdam
förKastadt, hvarefter slutligen följde, från Preus-
sens sida, den ryktbara noten af den 23 Ja-
nuari, hvilken verkade som ett elektriskt slag
öfverallt i hela Tyskland. Preussen förklarade
sig deri, om än mindre tydligt och bestämdt,
för en förbundsstats upprättande inom stats-
förbundet. Österrike och de tyska biländerna
skulle stå i detta förbunds yttre krets, men
en närmare förening stiftas emellan de stater,
som ville sluta sig till Preussen. Kejsarvär-
digheten för egen räkning afsade sig Preussen,
i dunkla ord om en annan centralmakt, och
fordrade väl icke-något gemensamt parlament
för alla 34 staterna, men likväl en statsför-
fattningen förutgående öfverenskommelse mel-
lan de särskilda regeringarne, hvilkas inkast
och anspråk borde höras och sammanjemkas.
I Frankfurt jubilerade högerns majoritet, ty
denna beredvillighet var alit hvad den kunnat
vänta. Revolutionen har i Tyskland längese-
dan förlorat sin makt; demokratien är bese-
grad, så väl i Wien som Berlin och öfverallt
i de särskilda staterna, der riksmaktens exe-
kutionstrupper återställt den gamla ordningen
och ännu stå färdiga att upprätthålla den. Den
väpnade styrkan begagnas i Tyskland så väl
som i Frankrike till revolutionens underkuf-
vande, och att medelst belägringstillstånd och
skoningslös blodsutgjutelse hindra det anarki-
ska tillståndet. Besinnar man att hufvudsyf-
tet härvid är de underordnade folkklassernas
afstängning från tillgodonjutandet af de rättig-
heter, som under revolutionen blifvit dem till-
erkända, samt att i synnerhet återtaga den dem
medgifna valrätten och föreningsfriheten, så
skall man i Tysklands nu pågående inbördes
strid varseblifva ett krig emellan den förmögna
medelklassen eller egentligen städernas borgare,
och folket, hvarvid de förra, sedan de se sig
oförmögna att på annat sätt skydda sina mo-
nopoher, göra gemensam sak med den gamla
aristokratien, med hvilken de önska dela väl-
det, hvilket de dock slutligen nödgas afstå åt
henne. a
Kabinetterna, både i Österrike och Preussen,
vilja nu mera en konstitutionell monarki, och
hos oss vet man bestämdt att hvarken konun-
gen eller prinsen af Preussen tänka på det
gamla systemets återställelse. Men adeln vill
ingenstädes gifva efter eller i något fall öf-
verskrida den vanliga sken-konstitutionalismens
råmärken; den anser demokratien redan i be-
sittning af för stora hjelpmedel, och fordrar
att dessa måtte inskränkas eller aldrahelst bort-
tagas; kort sagdt, man vill sätta en oöfverstiglig
bom emot framåtskridandet.