) Hr Wedberg anmärkte, att den största !ara, som! kunde förefalla, vore att staten, i värsta fall, fingel: en utgift på 129,000 rdr, om året, under loppet afli 1435 år. Denna uppoffring vore ej mindre i sin ord-! Tning, än den för nationalmuseum och Srömsholmsl: kanal. Talaren kunde ej gilla hr Schartaus klan-l! der emot sättet för jernbanans inlösande af staten,li hvilket det för öfrigt stode staten fritt att låta bli. Hvad kronoparkernas upplåtande till att förse ba-l! nan med virke beträffar, så äro endast 2:ne mindreli sådane belägna så, att derifrån kan komma i fråga ! att hemta materialier. Dessutom måste all upplå-:! telse ske efter behörigen verkställd utsyning. — Oml! år 1846 jernvägar funnits i Sverige, så hade icke: då spanmålspriserna i Westergötbland och Uplandl: differerat på 5 å 6 rdr. Man kan använda aflan-) dets egna kapitaler, i den mån de blifva tillgäng-; lige, på jernvägsföretaget. Örebro-Hultbanan kom-li mer att sammanbinda rikets östliga och vestligal! delar. På dessa skäl yrkade talaren bifall. Hr Lagergren: Jag är icke någon enthusiast för jernvägar. Ej heller hyser jag några serdeles stora förhoppningar om några synnerliga financiella resultater af dylika vägars inrättande härstädes.lv Men jag anser den tidpunkt nu vara inne, då Svelr rige nödsakas göra försök med dessa fortskaffnipgsrc medel. I Norrige är för närvarande en jernväg un-l! der anläggning, och öfverallt annorstädes i Europa, s äfvensom på mångfaldiga ställen derutom betjenar, man sig af dessa inrättningar till underlättandet af produktionsutbytet olika orter emellan. Om vidll sådant förhållande Sverige ensamt skulle i afseende r å jernvägsanläggningar stå stilla, befarar jag i san-8 ning, att denna bekymmerslöshet komme att hafva! ett förderfligt inflytande på vår industri. Dettalt oaktadt skulle jag dock — jag måste medgifva det!r — mycket tvekat att biträda ett förslag till anläg-Ja gande af jernbanor härstädes, derest förslaget afsettt statens direkta delaktighet i företaget. Men nult företer sig lyckligtvis ett helt annat förhållande med företagets befrämjande å statenå sida. Här är nem-ih ligen endast fråga om en statens garanti, på detlo att de enskilda personer, som skola under statensla öfverinseende utföra det i vårt land oerhördt kostsamma företaget att anlägga en jernväg emellan Örebro och Hult, ej må blottställas för alltför grofva lt förluster, i den händelse att inkomsterna af vägeng skulle i förhållande till anläggningskostnaden blifva 6 alltför ringa. Andra stater hafva vågat mycket, såväl medelst dylika garantier, som i direkta ansläg, för att tillegna sig ifrågavarande, uti indu-lif strielt hänseende, så utomordentligt vigtiga inrättningar. Sverige är nu i tillfälle att göra försök med en jernvägsanläggning, utan attstaten vid detta företag kan, i hvilket fall som heldst, riskera mera, än 4 proc. af den beräknade anläggningskostnaden, under en bestämd, ganska begränsad tidrymd. Under sådane omständigheter anser jag, att staten icke bör tveka att göra det omtalade experimentet. Man har, under den nu fortgående diskussionen, erinrat derom, att annorstädes jernvägar ej lemnat några vackra financiella resultater, att till och med i Belgien, der produktionen är uppdrifven till en ofantlig höjd, jernvägarne gifva endast 3 å 4 procent af de på deras anläggande använda, penningar. Men hvadan kommer det då, att nästan allestädes regeribgarne och enskilda bolag täfla om åstadkommande af utvidgningar utaf de redan fär-S diga jernbanorna? Jo, emedan om än den omedelbara vinsten af jernvägarne är jemförelsevis ringa,la så är den medelbara desto betydligare, förmedelst if besparade transportkostnader och en stor utveck-p ling af ländernas naturliga resurser! Denna vinstld i det hela förklarar anledningen till staters och en-s skilda associationers beredvillighet till uppoffrin-!b gar för jernvägsföretags verkställande. Der enjern-l!F väg framgår vaknar ett industriellt lif af en rör-in lighet och en kraft, som man derförinnan ej ens kunnat ana. Denna fördel uppväger fullkomligtld den klena behållningen af sjelfva jernvägen) . ....!0o HyYad beträffar sjelfva den al utskottet i utlåtan-!p det gjorda hemställan, så vore det visserligen först mycket vågadt om, såsom, efter hvad jag tror, blif-i vit ifrågasatt, staten skulle garantera bolaget en viss ränta å anläggningskostnaden äfven under sjelfva lp tiden för jernvägens byggande; men då Statsutsk. ock derföre föreslagit, alt statens garanti inträdersl först när arbetet är folibordadt i alla dess kostsårh-si ma detaljer och frafiken på banan börjad, syneslm mig den tvekan, som kan vid förslagets antagande K uppkomma, Vara för långt sträckt. -Jag anser-ilsanning , min förväntan mera än uppfylld om ett!Ö sådant bolag, som är i fråga, förmår bilda sig un, der de i utskottets utlåtande bestämda vilkor. å Hr Winge uttalade sin fägnad öfver att utskot-5! tet -i.denna fråga tänkt lika med bonom,:ioch bi-lS trädde derföre med nöje utskottets förslag. f Hr Sundler sade sig, genom en 49:årig praktisk fö erfarenhet uti jordarbeten och murningar vid landsvägars byggande, kunna försäkra att kostnadsförslaget i afseende på terrasseringen för jernbanan sö icke är för lågt; ej heller äro priserna på byggnagi 3 nD ET no mg uDed ETC Ö: derna för lågt beräknade. Talaren instämde med br Wern och tillade, att jernbanorna i Tyskland år 1846 gåfvo per med. 6!, procent; de i Eng-; land, tillsammans omkring 326 sv. mil långa, sam-.. ma år i medeltal öfver 5, procent. 3. Hr Hörnstein genmälde mot yttrandet, att nuvabe rande ständer icke hade rättighet att bevilja anslag sk för lädgre tid än intill nästa riksmöte, att ett så-(c dant beviljande :skett förr, t. ex. vid anslagen till e cellfängelser, tiksmuseum, Strömsholms kanal m. fl. li I: afseende .på att utskottet tillerkänt bolaget flera rättigheter, utan motsvarande skyldigheter, erinrade tal., att utlåtandet -upptager endast de på Rikets y Ständers algörande beroende, frågor och lemnat åt lje K. M. att bestämma de garantier för jernvägensig; ändamålsenliga anläggande och underhållande, som li må anses erforderliga. För öfrigt instämde talaren la med dem som önskade Sverige skulle söka ej blifva efter -andrå :länder uti industri, utan nu taga till-ls fället i sakt, sorh hr grefve Rosen erbjudit, atvförselde sig med ett så nyttigt: och lätt kommunikations-be medel som, jernvägar. Hr Berglund instämde med de talare, hvilka yrkat bifall till utlätandet, Hr Kock hade inom utskottet biträdt hr Schartauso mening och hyste ännu åtskilliga betänkligheter vid!h antagandet af utskottets gjorda hemställan. TalaL rån fann den föreslagna banan olämplig, såsom sammanbindande tvänne punkter, belägna nära inle tiil hvarandra inuti landet. Om sommaren kunde di den väl blifva till någon uytta, men om vintern) fanns god väg ändå. Sverige vore.italarens tanka, !g ännu för glest befolkadt i förhållande till sin vidrljn sträckta areal, för att kunna tillegna sig så dyralra kommunikationsmedel, som jernvägar, hvilka en-lqe dast kunna medföra åsyftad nytta på de ställen, p som inom en inskränkt yta ega en taltik popula-lpå tion, och hvarest det industriella lifvet redan stårlur temligen högt. Tal. förundrade sig öfver, att ejlde styrelsen för allmänna vägoch vattenbyggnader oc först blifvit hörd, innan grefve Rosens underd. an-l!de sökan till. K. M. blifvit till. ständerna öfverlemnad.la Ständerna. bafyva vid denna riksdag varit nästanlst