) Hr Wedberg anmärkte, att den största !ara, som!
kunde förefalla, vore att staten, i värsta fall, fingel:
en utgift på 129,000 rdr, om året, under loppet afli
1435 år. Denna uppoffring vore ej mindre i sin ord-!
Tning, än den för nationalmuseum och Srömsholmsl:
kanal. Talaren kunde ej gilla hr Schartaus klan-l!
der emot sättet för jernbanans inlösande af staten,li
hvilket det för öfrigt stode staten fritt att låta bli.
Hvad kronoparkernas upplåtande till att förse ba-l!
nan med virke beträffar, så äro endast 2:ne mindreli
sådane belägna så, att derifrån kan komma i fråga !
att hemta materialier. Dessutom måste all upplå-:!
telse ske efter behörigen verkställd utsyning. — Oml!
år 1846 jernvägar funnits i Sverige, så hade icke:
då spanmålspriserna i Westergötbland och Uplandl:
differerat på 5 å 6 rdr. Man kan använda aflan-)
dets egna kapitaler, i den mån de blifva tillgäng-;
lige, på jernvägsföretaget. Örebro-Hult- banan kom-li
mer att sammanbinda rikets östliga och vestligal!
delar. På dessa skäl yrkade talaren bifall.
Hr Lagergren: Jag är icke någon enthusiast
för jernvägar. Ej heller hyser jag några serdeles
stora förhoppningar om några synnerliga financiella
resultater af dylika vägars inrättande härstädes.lv
Men jag anser den tidpunkt nu vara inne, då Sve- lr
rige nödsakas göra försök med dessa fortskaffnipgsrc
medel. I Norrige är för närvarande en jernväg un-l!
der anläggning, och öfverallt annorstädes i Europa, s
äfvensom på mångfaldiga ställen derutom betjenar,
man sig af dessa inrättningar till underlättandet af
produktionsutbytet olika orter emellan. Om vidll
sådant förhållande Sverige ensamt skulle i afseende r
å jernvägsanläggningar stå stilla, befarar jag i san-8
ning, att denna bekymmerslöshet komme att hafva!
ett förderfligt inflytande på vår industri. Dettalt
oaktadt skulle jag dock — jag måste medgifva det!r
— mycket tvekat att biträda ett förslag till anläg-Ja
gande af jernbanor härstädes, derest förslaget afsettt
statens direkta delaktighet i företaget. Men nult
företer sig lyckligtvis ett helt annat förhållande med
företagets befrämjande å statenå sida. Här är nem-ih
ligen endast fråga om en statens garanti, på detlo
att de enskilda personer, som skola under statensla
öfverinseende utföra det i vårt land oerhördt kost-
samma företaget att anlägga en jernväg emellan
Örebro och Hult, ej må blottställas för alltför grofva lt
förluster, i den händelse att inkomsterna af vägeng
skulle i förhållande till anläggningskostnaden blifva 6
alltför ringa. Andra stater hafva vågat mycket,
såväl medelst dylika garantier, som i direkta an-
släg, för att tillegna sig ifrågavarande, uti indu-lif
strielt hänseende, så utomordentligt vigtiga inrätt-
ningar. Sverige är nu i tillfälle att göra försök
med en jernvägsanläggning, utan attstaten vid detta
företag kan, i hvilket fall som heldst, riskera mera,
än 4 proc. af den beräknade anläggningskostnaden,
under en bestämd, ganska begränsad tidrymd. Un-
der sådane omständigheter anser jag, att staten icke
bör tveka att göra det omtalade experimentet. Man
har, under den nu fortgående diskussionen, erinrat
derom, att annorstädes jernvägar ej lemnat några
vackra financiella resultater, att till och med i
Belgien, der produktionen är uppdrifven till en
ofantlig höjd, jernvägarne gifva endast 3 å 4 pro-
cent af de på deras anläggande använda, pennin-
gar. Men hvadan kommer det då, att nästan alle-
städes regeribgarne och enskilda bolag täfla om
åstadkommande af utvidgningar utaf de redan fär-S
diga jernbanorna? Jo, emedan om än den omedel-
bara vinsten af jernvägarne är jemförelsevis ringa,la
så är den medelbara desto betydligare, förmedelst if
besparade transportkostnader och en stor utveck-p
ling af ländernas naturliga resurser! Denna vinstld
i det hela förklarar anledningen till staters och en-s
skilda associationers beredvillighet till uppoffrin-!b
gar för jernvägsföretags verkställande. Der enjern-l!F
väg framgår vaknar ett industriellt lif af en rör-in
lighet och en kraft, som man derförinnan ej ens
kunnat ana. Denna fördel uppväger fullkomligtld
den klena behållningen af sjelfva jernvägen) . ....!0o
HyYad beträffar sjelfva den al utskottet i utlåtan-!p
det gjorda hemställan, så vore det visserligen först
mycket vågadt om, såsom, efter hvad jag tror, blif-i
vit ifrågasatt, staten skulle garantera bolaget en
viss ränta å anläggningskostnaden äfven under sjelfva lp
tiden för jernvägens byggande; men då Statsutsk.
ock derföre föreslagit, alt statens garanti inträdersl
först när arbetet är folibordadt i alla dess kostsårh-si
ma detaljer och frafiken på banan börjad, syneslm
mig den tvekan, som kan vid förslagets antagande K
uppkomma, Vara för långt sträckt. -Jag anser-il-
sanning , min förväntan mera än uppfylld om ett!Ö
sådant bolag, som är i fråga, förmår bilda sig un- ,
der de i utskottets utlåtande bestämda vilkor. å
Hr Winge uttalade sin fägnad öfver att utskot-5!
tet -i.denna fråga tänkt lika med bonom,:ioch bi-lS
trädde derföre med nöje utskottets förslag. f
Hr Sundler sade sig, genom en 49:årig praktisk fö
erfarenhet uti jordarbeten och murningar vid lands-
vägars byggande, kunna försäkra att kostnadsför-
slaget i afseende på terrasseringen för jernbanan sö
icke är för lågt; ej heller äro priserna på byggna- -
gi
3
nD
ET no mg
u-
De- d ETC -
Ö: -
derna för lågt beräknade. Talaren instämde med
br Wern och tillade, att jernbanorna i Tyskland
år 1846 gåfvo per med. 6!, procent; de i Eng-;
land, tillsammans omkring 326 sv. mil långa, sam-..
ma år i medeltal öfver 5, procent. 3.
Hr Hörnstein genmälde mot yttrandet, att nuva- be
rande ständer icke hade rättighet att bevilja anslag sk
för lädgre tid än intill nästa riksmöte, att ett så-(c
dant beviljande :skett förr, t. ex. vid anslagen till e
cellfängelser, tiksmuseum, Strömsholms kanal m. fl. li
I: afseende .på att utskottet tillerkänt bolaget flera
rättigheter, utan motsvarande skyldigheter, erinrade
tal., att utlåtandet -upptager endast de på Rikets y
Ständers algörande beroende, frågor och lemnat åt lje
K. M. att bestämma de garantier för jernvägensig;
ändamålsenliga anläggande och underhållande, som li
må anses erforderliga. För öfrigt instämde talaren la
med dem som önskade Sverige skulle söka ej blifva
efter -andrå :länder uti industri, utan nu taga till-ls
fället i sakt, sorh hr grefve Rosen erbjudit, atvförselde
sig med ett så nyttigt: och lätt kommunikations-be
medel som, jernvägar.
Hr Berglund instämde med de talare, hvilka
yrkat bifall till utlätandet,
Hr Kock hade inom utskottet biträdt hr Schartauso
mening och hyste ännu åtskilliga betänkligheter vid!h
antagandet af utskottets gjorda hemställan. Tala- L
rån fann den föreslagna banan olämplig, såsom
sammanbindande tvänne punkter, belägna nära in- le
tiil hvarandra inuti landet. Om sommaren kunde di
den väl blifva till någon uytta, men om vintern)
fanns god väg ändå. Sverige vore.italarens tanka, !g
ännu för glest befolkadt i förhållande till sin vidrljn
sträckta areal, för att kunna tillegna sig så dyralra
kommunikationsmedel, som jernvägar, hvilka en-lqe
dast kunna medföra åsyftad nytta på de ställen, p
som inom en inskränkt yta ega en taltik popula-lpå
tion, och hvarest det industriella lifvet redan stårlur
temligen högt. Tal. förundrade sig öfver, att ejlde
styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader oc
först blifvit hörd, innan grefve Rosens underd. an-l!de
sökan till. K. M. blifvit till. ständerna öfverlemnad.la
Ständerna. bafyva vid denna riksdag varit nästanlst