SJ TE, Ae SUTYEe St pe ER RIZESDAGEN. Diskussion hos Borgareståndet öfver Statsutskottets utlåtande, N:o 262, i anledning al Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, angående öfverstelöjtnanten m. m. grefve A. E. v. Rosens underdåniga ansökan om understöd från statens sida till anläggning afen jernväg emellan Örebro och Hults lastageplats vid Wenern. (Slut fr. Lördagsbl.) Hr Embring medgaf jernvägars nytta, men ansåg att då man ännu icke betalt krigsrustningskostnaderna, borde man ej höja bevillningen och belasta staten; med borgesansvarighet, då inga öfverskottsmedel finnas. Talaren trodde ej, att ständerna hade rättighet att besluta om en utgift, som icke kan komma i fråga vid närvarande riksdags statsreglering, utan yrkade afslag. Hr Ericson delade i allo hr Werns åsigt och tillstyrkte bifall. Talaren medgaf vårt lands fattigdom, men tyckte att, då man kostade millioner pö backars borttagande, man borde bevi!ja det begärda anslaget. Hr Palander ansåg, att: hr Wem fullkomligt nöjaktigt vederlagt hr Schartaus skrupler och trodde lika med hr Ericson att penningar borde finnas till jernvägsföretag såväl som till andra kommupvikationer befördrande åtgärder. Talaren trodde, att de förluster, som förespeglats att staten skulle lidå genom att utlänningar vore med om företaget och droge penningar ur landet, komme att rikligen ersättas oss genom ökad export af våra hufvudartiklar. Hr E. G. Lindström hade i början, då frågan uppstod om jernvägars inrättande i landet, betviflat deras nytta för oss, men hade genom efterfrågningar och undersökningar vunnit denöfvertygelse, som nu ålade talaren att bifalla förslaget. Hr Tauson yrkade alslag å utlåtandet, hufvudsakligen på samma grunder, som hrr Thomander och Schartau i sina reservationer anfört. Taleren fann ej tidpunkten nu vara inne för jernvägars anlåggande i Sverige. Häruti instämde hr Stenberg, som dock yrkade återtemiss. j Hr P. H. Lindström fänv det underligt, att någon kunnat tro Örebro-Hults-banans syfte vara, att blott lätta kommunikationen emellan dessa ställen. Meningen är att sammanbinda rikets östra och vestra delar; Talaren påminde om de missgynnande omdömen, som . fälldes öfver de första ångfartyg, som här ilandet byggdes. , Han fruktade. ej, att staten skulle belastas med ytterligare borgensförbindelse för jernbanang autyidgande; när derom blifver fråga, finge de ständer, som då komma tillsammans, densamma bevilja eller afslå. Nu vore frågan blott om garanti för Örebro-Hult-linien och man måste hålla sig vidnuvarande företag. Talaren hade varit emot anslaget till nationalmuseum, emedan detta egentligen vore en praktbyggnad —, här vore deremot fråga om ett tiksgagneligt företag och derföre tillstyrkte talaren bifall titl utlåtandet. Hr Colln tillstyrkte bifall. Talaren kunde ej finna, att den nu föreslagna jernvägen kunde jemföras med Götha kanal. En kånal liknar en jernväg utan materiel af lokomotiver och vagnar, ty då man vill sända varor På kanalen, mäste man ha besvär med att anskaffa fartyg, som föra desamma, och då man till transportmedel nyttjar seglande fartyg, kan man dessutom ej beräkna tiden för framkomsten till bestämd ort. På jernvägen deremot äro afgångsoch framkomsttider på timmen bestämda, man behöfver blott nedföra sina varor: afgiften är äfven lägre än på kanalen. Således kommer jernvägen att anlitas mycket mer än ed kanal och således giva större inkomster. Hr Almgren tyckte att det ej vore enligt, med statens värdighet, att garantera ränta på ett kapital, som den ej kunde, lemna. Ville staten bjelpa jernvägsbolaget, borde den anslå en rund summa, så stor som den anser sig kunna uppöffra, men icke förödmjuka sig och garantera ränta ät ett bolag, som vore rikafe än staten. Talaren yrkade återremiss. Hr Muren:i hade funnit, att frågan gällde huruvida Sverige ville. följa : med :andra--civiliserade: länder i framåtskridande i industrielt hänseende eller ej. Den föreslagna jernbanan vore så mycket mer nyttig, som man derafkunde få veta om flera jernbanor kunna bära sig i Sve:ige under närvarande förhållanden. — Hvad den ränta, som man skulle komma att betala till utlänningen vidkomme, få vore det icke det enda tillfälle, då yi få betala ränta till utlänningen. De stora kriser, som iaträffat i Frankrike och England, härleda sig ej från jernvägarne; ty sådane kriser ha inträffat derstädes, innan några jerfvägar der funnos. Hos oss inträffade en stöfKris, för några år sedan, då priset på svenska fartyg sjönk ända till 50 proc.; men ändå tänkte ej någön på, att vi.borde. upphöra med skeppsbyggeri. Statenskommer ej att direkte, såsom aktieegare, taga del i jernvägsanläggninger. Hade staten gått lika: försigtigt tillväga vid anläggandet af Götba?! kanal, som Nu är projekteradt, så bade man tröfifödej nu kunnat framdraga kanalen som ett varnande exempel. Talaren ansåg det yarastaten föllkomligt värdigt, att på sätt blifvit föreslaget garantera 4-proc. ränta; stalen riskerade derigenom mindre, om företaget möj igen skulle nmniissyckas. te . Hr Sjögvjst yrkade åttrreniss, på den grund, att han tyckte, det staten borde inskränka sig till LR PORN Munster 2 a AAA mg