hänziga elementer framspirande ideer. Vi sökte
likaledes att i korthet visa det lätt förklarliga
i det factum, att den näringsidkande bonden
och borgaren blifvit bragte i opposition emot
embetsmannaklassen och dess i maktinnehaf-
varnes händer till största delen hvilande in-
teressen. I början framträdde oppositionen så-
som ett motståndsparti, hvilket, utan synner-
lig positif verksamhet, inskränkte sig dertill att
vägra hvarje fordran i maktens och monarki-
ens interesse; såsom sådan uppträdde opposi-
tionen på flere storthing efter 48530, till dess
den slutligen 48435 och 41848 antog en mera
positif karakter och uppträdde dels direkt,
dels indirekt med bestämda grundsatser och
fordringar. Denna rigtning måste den politi-
ska utvecklingen af sig sjelf nödvändigt taga,
både emedan cti blott motståndssystem icke i
sig sjelf kan stadigt genomföras utan positif
grund, och emedan en negatif politik, som icke
äfven innefattar något positift, i längden blir
atan verkan.
Det rådande ministeriella embetspartiet sy-
nes handla efter den hufvudprincip, att mak-
ten skall understödjas såsem makt och emedan
den är makt, utan hänseende till hvad den fö-
rer i skölden. Man lägger an på att draga
en slöja öfver maktens dårskap och missbruk,
på det dess anseende icke måtte försvagas.
Man erkänner väl, att maktens ionehafvare
kunna fela, både på grund af brist i viljan
och förståndet, men man menar, att hvad som
en gång blifvit makt, skall vara makt, och
derföre måste understödjas och respekteras.
Man vill att monarkien skall utvidgas och er-
hålla öfvervigten, under det demokratien skallj
hållas i tukt. I följd af det rådande partiets
grundsatser, att makten för det den är makt
skall upprätthållas, och dess fruktan att mak-
ten skall förstöras (se hr Schweigaards yttran-
den i debatterne rörande länsmanslagens läg-
gande till handlingarne), vore det vida rigti-
gare att benämna denna fraktion den servila.
Huruvidt den egentligen håller på den nuva-
rande gamla ministeren och tror att dennal
funnit de visas sten, torde nog vara tvifvel
urderkestadt. Såsom bekant är, har det offi-
ciella bladet varit mycket ifrigt i att råda de
gamla statsråden, att draga sig tillbaka, och
man hörer ofta från den s. k. ministeriella
sidan skarpt tadel emot regeringen; men så
snart det blir fråga om att göra något steg,
för sti åstadkomma en med folkviljan öfver-
ensstämmande förändring i denna riktning,
förvandlas tadlet till ett enthusiastiskt lof, och
regeringen bar då icke blott varit och är för-
träfflig, utan till och med dess ben skola i
framtiden välsignas af kommande slägten. Ännu
mera tvifvelaktigt kan det vara, huru denna
fraktion skulle gå tillväga, ifall demokratien en
gång blefve herrskande parti. Det kan vara
mycket skäl att tvifla på, att den då komme
att uppträda såsom oppositionell. Dertill är
den nu för servil, och för mycket beroende af
dem, som innehafva makten, Om den icke
droge sig tillbaka och lät sig nöja med en all-
män amnesti, anteger jag att den skulle följa
vinden från det håll, - den kom. Visserligen
skulle den förändrade ställning, som fraktio-
nerne då komme att antaga, bero af det sätt,
hvarpå det rådande partiet ledde sakernes gång.
Embetspartiet, tänkt såsom opposition emot en
demnokratisk regering och en demokratisk plu-
ralitet i folket, skulle väl i hvarje fall blifva
en svag, för att icke säga omöjlig, opposition.
Den skulle öfverallt stå sig sjelf i ljuset, och
embetsmännen kunde svårligen tänkas göra kraf-
tigt motstånd emot regeringen, Derföre skulle
kanske, under den här antagna förutsättning,
en opposition bilda sig, icke mest af embets-
män, utan af andra statsborgare, som önskade
ärenderne ledda antingen i en motsatt, eller i
en än mera demokratisk rigtning. Hos oss
kan det nemligen, med hänseende till embets-
männen, icke blifva fråga om hvad som brukas
i somliga utländska stater, t. ex. Nordamerika
och Frankrike, att när partierne vexla i inne-
hafvandet af makten, afsättas det fallande par-
tiets embetsmän i massa, under det det se-
grande partiet insätter nya, Hos oss är em-
betsmännens ställning mera betryggad, oaktadt
de dock i allmänhet, såsom förut blifvit på-
pekadt, nödgas hålla med mektinnehafvarne.
Derföre återstår väl, i händelse f ett ombyte
—J0 — ss - AM AV DM hh re pe
ON D
-- -
pe - MM MA VAR NN
—-— JO AA RR DD Ks AV KA DD lefial
loa-Filari nio
af makten, intet annat, än att understödja de
styrande, eller att draga sig alldeles ifrån den
politiska rörelsen,
De principer som den demokratiska opposi-
tionen har sökt att göra gällande, och de
önskningar den framställt till regeringen, låta
i det väsendtligaste reducera sig till: inskränk-
ningar af embetsväsendets omfång; utvidgning
af kommunernas frihet; deras inflytande på
underordnade posters besättande ; skattebördor-
nas lika fördelning i städerna och på landet:
fri utveckling af näringarne; befiämjande af
allmogeps upplysning, efter principen af all-
män frihet och jemlikhet; samt slutligen för-
nuftig sparsamhet vid statsmedlens användandel
och aflägsnande af allt slags vilkorlighet och
envishet i statsstyrelsens bandlingar. Förutom
de : här nämnde principer, spörjas äfven en
mängd andra riktningar, hvaruti demokratien
fordrar reformer, men som dels till sin natur
äro mindre allmänt politiska, dels icke så skarpt
framträdande, derföre att de icke, såsom de
fleste af ofvannämnde kategorier, hafva väkt af-
gjordt motstånd hos det herrskande partiet.
Men hvilka äro då detta herrskande partis
principer? Man kan genom att betrakta det
mm mo LR 8 200
t
t
k
r
d
s
f
r
d
n
F
a
8
e