hänziga elementer framspirande ideer. Vi sökte likaledes att i korthet visa det lätt förklarliga i det factum, att den näringsidkande bonden och borgaren blifvit bragte i opposition emot embetsmannaklassen och dess i maktinnehafvarnes händer till största delen hvilande interessen. I början framträdde oppositionen såsom ett motståndsparti, hvilket, utan synnerlig positif verksamhet, inskränkte sig dertill att vägra hvarje fordran i maktens och monarkiens interesse; såsom sådan uppträdde oppositionen på flere storthing efter 48530, till dess den slutligen 48435 och 41848 antog en mera positif karakter och uppträdde dels direkt, dels indirekt med bestämda grundsatser och fordringar. Denna rigtning måste den politiska utvecklingen af sig sjelf nödvändigt taga, både emedan cti blott motståndssystem icke i sig sjelf kan stadigt genomföras utan positif grund, och emedan en negatif politik, som icke äfven innefattar något positift, i längden blir atan verkan. Det rådande ministeriella embetspartiet synes handla efter den hufvudprincip, att makten skall understödjas såsem makt och emedan den är makt, utan hänseende till hvad den förer i skölden. Man lägger an på att draga en slöja öfver maktens dårskap och missbruk, på det dess anseende icke måtte försvagas. Man erkänner väl, att maktens ionehafvare kunna fela, både på grund af brist i viljan och förståndet, men man menar, att hvad som en gång blifvit makt, skall vara makt, och derföre måste understödjas och respekteras. Man vill att monarkien skall utvidgas och erhålla öfvervigten, under det demokratien skallj hållas i tukt. I följd af det rådande partiets grundsatser, att makten för det den är makt skall upprätthållas, och dess fruktan att makten skall förstöras (se hr Schweigaards yttranden i debatterne rörande länsmanslagens läggande till handlingarne), vore det vida rigtigare att benämna denna fraktion den servila. Huruvidt den egentligen håller på den nuvarande gamla ministeren och tror att dennal funnit de visas sten, torde nog vara tvifvel urderkestadt. Såsom bekant är, har det officiella bladet varit mycket ifrigt i att råda de gamla statsråden, att draga sig tillbaka, och man hörer ofta från den s. k. ministeriella sidan skarpt tadel emot regeringen; men så snart det blir fråga om att göra något steg, för sti åstadkomma en med folkviljan öfverensstämmande förändring i denna riktning, förvandlas tadlet till ett enthusiastiskt lof, och regeringen bar då icke blott varit och är förträfflig, utan till och med dess ben skola i framtiden välsignas af kommande slägten. Ännu mera tvifvelaktigt kan det vara, huru denna fraktion skulle gå tillväga, ifall demokratien en gång blefve herrskande parti. Det kan vara mycket skäl att tvifla på, att den då komme att uppträda såsom oppositionell. Dertill är den nu för servil, och för mycket beroende af dem, som innehafva makten, Om den icke droge sig tillbaka och lät sig nöja med en allmän amnesti, anteger jag att den skulle följa vinden från det håll, den kom. Visserligen skulle den förändrade ställning, som fraktionerne då komme att antaga, bero af det sätt, hvarpå det rådande partiet ledde sakernes gång. Embetspartiet, tänkt såsom opposition emot en demnokratisk regering och en demokratisk pluralitet i folket, skulle väl i hvarje fall blifva en svag, för att icke säga omöjlig, opposition. Den skulle öfverallt stå sig sjelf i ljuset, och embetsmännen kunde svårligen tänkas göra kraftigt motstånd emot regeringen, Derföre skulle kanske, under den här antagna förutsättning, en opposition bilda sig, icke mest af embetsmän, utan af andra statsborgare, som önskade ärenderne ledda antingen i en motsatt, eller i en än mera demokratisk rigtning. Hos oss kan det nemligen, med hänseende till embetsmännen, icke blifva fråga om hvad som brukas i somliga utländska stater, t. ex. Nordamerika och Frankrike, att när partierne vexla i innehafvandet af makten, afsättas det fallande partiets embetsmän i massa, under det det segrande partiet insätter nya, Hos oss är embetsmännens ställning mera betryggad, oaktadt de dock i allmänhet, såsom förut blifvit påpekadt, nödgas hålla med mektinnehafvarne. Derföre återstår väl, i händelse f ett ombyte —J0 — ss AM AV DM hh re pe ON D -pe MM MA VAR NN —-— JO AA RR DD Ks AV KA DD lefial loa-Filari nio af makten, intet annat, än att understödja de styrande, eller att draga sig alldeles ifrån den politiska rörelsen, De principer som den demokratiska oppositionen har sökt att göra gällande, och de önskningar den framställt till regeringen, låta i det väsendtligaste reducera sig till: inskränkningar af embetsväsendets omfång; utvidgning af kommunernas frihet; deras inflytande på underordnade posters besättande ; skattebördornas lika fördelning i städerna och på landet: fri utveckling af näringarne; befiämjande af allmogeps upplysning, efter principen af allmän frihet och jemlikhet; samt slutligen förnuftig sparsamhet vid statsmedlens användandel och aflägsnande af allt slags vilkorlighet och envishet i statsstyrelsens bandlingar. Förutom de : här nämnde principer, spörjas äfven en mängd andra riktningar, hvaruti demokratien fordrar reformer, men som dels till sin natur äro mindre allmänt politiska, dels icke så skarpt framträdande, derföre att de icke, såsom de fleste af ofvannämnde kategorier, hafva väkt afgjordt motstånd hos det herrskande partiet. Men hvilka äro då detta herrskande partis principer? Man kan genom att betrakta det mm mo LR 8 200 t t k r d s f r d n F a 8 e