stadgande som jag i denna sak tagit 1 anspråk.
Eleonora Bäck,
Stockholm den 3 Juni genom Gustaf Pulchau,
1848. enligt fullmakt.
Det berättas att saken nyligen blifvit hos Kongl.
Moj:t afgjord, och att, genom beslut, som lärer re-
dan vara jausteradt, hofrättens dom blifvit fastställd.
Sålunda har ändtligen utsigt öppnat sig för enkan
Bäck och dess barn att vinna rättvisa. Men un-
der tiden har hon, som förut med de sina hade
tillräcklig bergnicg af fastigheten, lefvat i största
torftighet, under det motparterne skördat en af-
kastning af omkring 12,000 rdr.
— tt
— En gammal snickare A., känd såsom iostan-
tietrampare, uppträdde i dag i poli-en med ankla-
gelsa emot en madam för det hon hade slagit ho-
nom i pannan med en sten, så att han fått sår
deraf. Händelsen hade egt rum i lördags, på Lilla
Skinnarviksgatan, och snickaren visste ej att upp-
gifva någon annan orsak till öfverfallandet, än av
han kastat sten för att drifva bort några hundar,
som förföljt honom; men madamen hade förmodli-
gen trott hans afsigt vara att kasta på henne. Den
tilltalade förmälde deremot, att käranden bar hat
till henne, fast hela ilskan bara angick ett par
strumpor; han hade yttrat sig vilja se hennes hjert-
blod och redan sistl. fredag flugit på henne. I
lördags hade hon, genast hon fick se hocom, förut-
sagt att han skule börja på igen; han hade också
verkligen hött henne med sin käpp, men då han
ej kom åt henne med den, hade han tagit till ste-
nar. För att freda mitt lif, sade hon, tog jag då
också upp en sten och kastade; hon visste icxe om
den träffat.
Snickaren ville jäfva ett vittoe med den anmärk-
ningen, att vittnet vore en lös menniska, som
kommit och kört honom i strupen.
Vittnesmålen utföllo emot den tilltalade; målet
uppsköts för anskaffande af läkareattest om beskaf-
fenheten af den käranden tillfogade åkomman,
— Den beryktade ligan af bedrägliga spelare bör-
jar nu visa dagliga spår af sin klandervärda verk-
samhet. En resande, som begifvit sig hit i ända-
mål att uppköpa spanmäl, bade på ångfartyget rå-
kat göra bekantskap med den beryktade spelaren
Cederdahl. En person, hörande till spelarkotteriet,
besökte i går ifrågavarande p:rson i dess bostad
och föregaf sig känna en person, som hade ett parti
god spennmål till salu. Den resande nappade på
kroken uvch följde spelaren till huset JM 27 vid
Qvarngatan, der åtskilliga personer voro sysselsatta
med spel. Bland dessa befann sig den s. k. magi-
stern Lindholm, med hvilken den resande, efter
någon tvekan, inlät sig uti spel och till en början
vann 3 rdr. Magistern föreslog då att hålla en
större summa på ett visst kort. Den resande lät
narra sig att våga hela sin kassa 500 rdr; motspe-
Jarn utsatte kontant 80 rdr och skref revers på
testen, hvarefter han i en blink ur leken framma-
nade det kort, hvarpå vadet blifvit hållet. Den re-
sande, som såg sin kassa taga en så szöplig än-
dalykt, har anmält olyckan hos polisen; men huru-
vida han lyckas återfå sitt mynt, synes temligen pro-
blematiskt.
— En mureriarbetare vid namn Fran3 Jacobsson
är angifven att hafva båltit spelklubb i sin bostad,
någon bakgata på söder; der skall hafva spelats
både raffel och annat, och ätskilliga personer äro
kallade till polisen för deltagande i det olofliga
nöjat.
— Den i lördagsbladet omtalade manspersonen
som sagt sig heta än Olof Olsson, än Johan Anders
Forsberg, upplyses nu hafva under namnet Carl
Erik Carlsson tjent vid stadsmilitärkåren. Han hade
inkommit dit på falska betyg och efter några da-
gars tjenstgöring rymt, samt sedermera blifvit lag-
förd och straffad för förfalskningsbrott. Carlsson
bestrider icke dessa uppgifter. Polisen är int:es-
serad af att erhålla än vidare upplysning om ho-
nom och har derföre ytterligare uppskjutit hans
mål.
— Förliden onsdag bade, efter hvad enf d. gar-
dist vid namn Lersson angifver, en gatläggare Sund-
qvist öfverfallit honom med skällsorden tjuflasse,
rackarlasse, skojarlasse och kastat sten efter ho-
nom. Efter hvat vittnena hört var orsaken till
Sundqvists forbittring mot Larsson den, att han
trodde sig hafva biifvit på Larssons hustrus krog
skrifven till boks alldeles for mycket; Sundqvist ha-
de sagt att Larsson gjort honom så myckea orätt
att han aldrig kuasce förlåta det, att han ej tålte
honom för sina ögon, och att Larsson skulle gå sin
väg. annars skulle han slå ihjel honom. Afven vid
utgåendet från polisen i dag gaf Sundqvist sin harm
mot Larsson luft med den utlätelsen: skojarlasse är
ban, han kallar sig sjelf så
Måilet blef ej denna gången afgjordt, i anseende
till någon ofullständighet i bevisningen.
— Till poliskammaren hade ett par klagomål öf-
ver stadsvaktens sätt att handtera arrestanter banat
sig väg. De i Marsoroligheterna inblandade förre
guldsmeden Lenholm och tunnbindarelärlingen Meur-
ling skulle, efter förhöret sistliden thorsdag, under
transporten från kämnersräven till häktet hafva
blifvit förfördelade af stadssoldaterna, som bevakad?
dem. Lenholm hade blifvit skuffad, men kunde ej
uppgiffa namnet på den soldat, som gjort det; man
gissade på JM 40 Persson, M 12 Druid, M 47
Hagström och äsnu en, men kom icke till någon
visshet om hvilkendera vore den skyldige, isynner-:
het som blott Perssoa var inställd vid polisförhöret..
Lenholm brydde sig ej heller om att taga affir
derpå. Arrestanten Meurling angaf Persson att
hafrva oqvädat honom och med sin huggare tillde-,
lat honom ett slag på armen och et på pannan,
af hvilket sednare han bar märke. Persson erkände;
att han slagit Meurling på sätt denne uppgifvit;
Meurling hade försökt ryroma när han fördes ut
från kämnersrätten och det var härföre stadssolda-
ten vyclat straffa honom. Som denna b straffning!
likväl befinnes icke så alldeles behörig, har öfver-,
ståthållareembetct beslutat remittera målet till käm-
nersrättens första afdelning, som är stad:militärens
k.igsrätt.
— En f. d. hofmi
F. hade en af de
varit tilssmmean3s som
kit en norr, mod
något
och bjuc
simste,
männen s
:a och kan:
bad orm a8