SVEA IVER A fo AR kara
nog vigtig, för alt åtminstone förtjena ett all-
varligare betraktande, nemligen hvad som yltt-
ras i anledning af konungens af Preussen ur-
aktlåtenhet att utnämna ledamöter i slesvig-
holsteinska interimsstyrelsen, och hvarigenom
elt af de väsendtligaste stilleståndsvilkoren fin-
nes ouppfylldt. Obestridligen måste ett af två
här äga rum: antingen har konungen af Preus-
sen, som sjelf afslutat stilleståndet, rent af öp-
pet velat draga icke blott Danmark, utan äfven
konungen af Sverge och de öfriga bemedlande
makterna vid näsan. Detta är det ena, som
dock är mindre troligt, emedan det vore nå-
gonting nära oerhördt i den nyare tidens di-
plomati. ller ock återstår knappt något an-
nat antsgende, än att förhållandet är sådant,
som National-Zeitung uppgifver, nemligen att
danska saken skulle vara så förhatad i sjelfva
hertigdömena eller åtminstone i Holstein, att
Preussen icke är i stånd att få någon derstä-
des att ingå i interimsstyrelsen.
Men om detta sednare skulle äga grund, så
häntyder det utan tvifvel på en allmänna tän-
kesättets ståndpunkt inom sjelfva hertigdömena,
något olika med hvad man här föreställt sig
densamma. Enhvar begriper, buru mycket som
beror på att lå denna sak bestämd. Ty så
länge tyskarne äro intagna i den föreställnin-
gen, alt allmänna tänkesättet inom hertigdö-
mena, hos folk af alla klasser, afskyr Slesvigs
inkorporation med Danmark och att hela lan-
det är snart sagdt enhälligt i sin önskan, att
hertigdömena må såsom hittills få vara förena-
de under sin serskilda styrelse, så är det äf-
ven klart, att de skola betrakta danskarnes ön-
skan att bryta detta förhållande såsom ett be-
gär ati kulva Slesvig emot dess vilja. Detsy-
nes derföre ligga den största makt uppå, att
den utväg, som lord Palmerston föreslagit, icke
försummas, för att kunna få någon reda på,
huru härmed förhåller sig.
Den nuvarande liberala ministeren i Köpen-
hamn bör ej heller kunna hafva något häre-
mot att erinra. Skulle Danmarks politik åter
vara all tvinga Slesvig att införlifvas med Dan-
mark, så synes detta böra blifva en omsorg
för danskarne sjelfve, utan att fremmande mak-
ter derull Jåva sin medverkan.
I sammanhang med ofvanstående upptaga
vi såsom cen kuriositet följande utdrag ur en
artikel från Altona i Allg. Zeit. som går ut på
alt visa, ait Tysklands regeringar äro skyldiga
erkänsla åt Slesvig-Holsteinaruae.
xOch hvarföre?, heter det (i bilagan till
Allgemeine Zeitung för den 253 Septem-
ber). Jo, derföre, att de värdigt och fast
de värdigt och trofast försvarat sina lagliga
rättigheter, men icke låtit förföra sig att
proklamera republik. Man bar genom emis-
sarier på det yttersta bemödat sig att locka
Slesvig-Holsteinarne till detta steg. Inflytan-
det af det närbelägna Hamburg, den stolta re-
publiken, furstens aflägsenhet på en liten ö,
hatet mot den fremmande fursten och hans
sändebud, den lifliga oviljan för danskarnes
hätska krigförande: alla dessa omständigheter
gjorde det för agitatorernes chefer sannolikt,
att höjandet af den demokratisksa fanan med
lätthet skulle lyckas i Slesvig-Holstein. Nå-
gonstädes i Tyskland skulle exemplet gifvas att
en regerande furste afsattes genom folkviljan.
Af Claussens tal i frankfurterförsamlingen kan
man lätt afmäta i hvad anda och på hvad sätt
republikanerna hafva farit fram här i Jandet.
Allt deras bemödande har strandat mot Sles-
vig-Holsteinarnes orubbliga rättsinthet. Vi vilja
behålla och med alla krafter försvara våra rät
tigheter. Detta, och intet annat, är vårt syfte.
Vi hafva sagt, emedan det innefattar en san-
ning, att vår suverän, som tyvärr tillika är
konung af Danmark, icke är fri. Så är det;
men icke desto mindre vilja vi vara honom
trogna; Ett folkupplopp omrivgar i Mars
månad konungens slott i Köpenhamn och tvin-
gar honom ati utnämna ministrar, som äro de
afgjordaste fiender till våra rättigheter. — De-
samma herrska ännu. Likväl uppsäga vi icke
suveränen för alltid tro och lydnad, utan blou
hans ministrar, våra fiender, som bekriga oss
till lands och vatten.
Portugiserne voro i en längd af år trogne sin
konung Sebastian, som höl:s fången i Afrika; Cen-
gelsmännen blefvo trogna konung Georg HI, som
af osynliga makter hölls fången; de voro den arme
vansinnige konungen, med det långa hvita skägget
trogne och fördrogo icke att prinsen af Wales af-
satte fadren och besteg thronen. Denne blef nu
prins-regent. Det var en möjlighet, att konungen
tillfrisknade. Det är möjligt, att Fredrik VII af
Danmark blifver befriad från dem, som nu omgifva
honom; men sannolikt är det icke. Derföre är en
oordning i he:tigdömena ganska lält möjlig; Sles-
vig-Holstein kan upprepade gånger blifva den härd,
der krigets gnista uppflammar. Vi äro sinnade
alt icke overksamma åse danskarnes Orimligheter.
Blott ett medel gifs det till fredens befästande, och
det är : högtidligt erkännande af arfsföljdrätten i
Slesvig-Holstein af de tyska furstarne gemensamt.
Derigenom — och blott derigenom — försäkras
Slesvig-holsteinarnes framtid, och detta är hvad vi
vilja. Vi vilja hafva lugn och säkerhet för våra
barns framtid. Den som läst konungens af Preus-
sen bref till hertigen af Augustenburg, den som
at den lilla skriften: Hvem ärfver i Slesvig ?p,
en. an icke längre tvifla. Lika säkert som han-
no de a landet, efter drottning Victorias uppsti-
gande på thronen, på grund af rättsanspråk tillföll
hertigen af Cumberland, Ernst August, lika säkert
skall efter konung Fredrik VII:s och hans efterträ-
dares, Ferdinands, död, Slesvig-Holsteins k å
ä åk, tillfal i Morbrtg ta
grund af rättsanspråk, tillfalla hertig Christian Åu-
gust af Slesvig-Holstein-Augustenburg eller dess
arfvingar. För att hindra detta utfärdade konung
Christian VIII sitt öppna bref, och af samma or-
sak proklamerade Fredrik VII Slesvigs inkorpora-
lam mad Danmnmnnknb