485 . Förstörer eller skadar man uppsåtligen
allmän minnesvård, brygga, bro, färja, brunn, vat-
tenledning, väg, gata eller farled; eller stängsel
eller märke, som till afvärjande af fara eller till
varning derföre, vid allmän väg, gata eller farled,
eller å annat sådant ställe satt är; dömes till fån-
gelse eller straffarbete på högst två år. Tillstänger
man olofligen, utan skadegörelse, som nu är sagd,
allmän väg, gata, farled eller flottled; straffes med
böter.
46 S. Villar man skada, som i 43 sägs;
straffes med böter. Ar man vållande till öfver-
svämning, som i 44 nämnd är; dömes till fän-
gelse elier böter. För vållande till skada, som i 45
S sägs, vare straffet böter till femtio riksdaler.
47 S. Förstörer eller skadar man uppsåtligen
grufva, eller uppfordrings- eller annat konstverk,
som för grufvedrift inrättadt är; dömes till straff-
arbete från två till och med fyra år. Ar skadan
ringa; vare straffet böter eller fängelse.
18 . Sprider någon uppsåtligen ut kreaturs-
sjuka, som smittosam och farlig är, dömes till
straffarbete från två till och med sex år.
49 8. Nu bryter någon veterligen mot de före-
skrifter, som till förekommånde eller hämmande af
kreaturssjuka gifna äro: kommer sjuka af den ger-
ning; dömes till fängelse eller straffarbete på högst
två år: kommer ej sjuka deraf; vare straffet böter
20 . Förgiflar någon, i uppsåt att annans krea-
tur skada, foder eller hvad annat som helst, så att
allmän ara deraf kommer; dömes till straffarbete
från två till och med sex år. Får .menniska af
sådan förgiftning svår kroppsskada; vare straffet
straffarbete från sex till och med åtta år.
21 S. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgift-
ning som i 20 sägs, och söker ej, ändå att han
det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan,
genast afvärja; straffes med böter eller fängelse,
22 . Förstörer eller skadar man uppsåtligen,
i andra fall än nu sagda äro, annans egendom,
fast eller lös, ehvad den till enskildt eller allmänt
bruk eller gagn, eiler till prydnad ämnad är; straf-
fes med böter eiler fängelse. Har af geraingen
kommit synnerlig fara för någons lif eller helsa,
eller grof skada å egendom, eller är gerningen eljest
med synnerligen försvårande omständigheter före-
Dad; då må till straffarbete på högst två år dömas.
Brott, hvarom i denna sagdt är, må ej åtalas
af annan än målsägande, der ej skada skett å all-
män egendom.
23 S. Den som till straff efter 4, 2, 3, 5, 38,
9, 10, 18 eller 20 dömes, vare ock förfallen till
den påföljd, som i 2 kap. 25 utsatt 93
UTRIKES. )
DANMARK.
I stället att en del danska tidniovgar förut
klagat öfver, alt ringa intresse visades för va-
len till riksdagen (så kallas uti en dansk
tidning den sammankallade Rigsförsaralingen),
säges nu, då stunden nalkas, att ett synnerligt
stort och allmänt intresse ådagalägges derför,
och att allas uppmärksamhet är derpå fästad.
Man börjar äfven, såsom det vill synas, för-
lika sig med, aw en del af representanterne
komma ati uises af konungen, med afseende
uppå, att riksdagen blifver konstituerande, samt
att det är konungen sjelf, som af egen drift
tillförsäkrat folket om en fri författning och
medverkan till statens nya organisation.
I danska tidningar diskuteras redan frågan,
huru ett i och för kriget behöfligt statslån
lämpligast borde upptagas. Det föreslås, att
icke påräkna utländskt lån eller konstiga åt-
gärder, arcortissementer o. s. v., utan ait hel-
dre genast besluta sig att taga upp pengarne
genom inländskt lån, mot 4 procents högre
ränta än banken betalar, göra räntebetalningen
qvartalsvis, lofva att ej uppsäga lånet pålängre
tid, o. sv. Om derjemte regeringen och
riksdagen ultlofva att göra besparingar i de
vanliga statsutgifterna, samt använda statens
egendomar till successiv afbetalning af det nya
lånet, tros det kunna lätt och säkert erhållas.
I allmänhet visar sig i Danmark en stor
tillit till landets egna krafter.
FRANKRIKE.
I National för den 235 September läses från
Paris följande tänkvärda artikel, hvilken vi hemta
från D. A.:
Vi hafva, sedan den 24 Februari, fört den al-
drafredligaste politik, och siätt emot de mest re-
tande utmaningar. Denna politik utgör en antipati
för vår nationalkarakter, och den har haft ledsam-
ma följder; vårt hjerta blöder då vi tänka på Mi-
lanos eröfring, Messinas bombardemert. Men man
har betraktat virt tålamod och vår moderation så-
som svaghet, och ansett oss vara kufvade. Denna
dubbla vanära skall dyrt umgällas af dem, som till-
fogat oss densamma. Likväl skall man icke tro,
att vi härmed vilja stöta i krigstrumpeten; vi haf-
va en mäktigare armå än de tappraste bataljoner,
det är heia hären af våra ider, propagandan af
våra grundsatser, vigten af vårt efterdöme, sjelfva
det faktiska af vår republikanska existens. Vi ut-
göra den fransyska republiken, och det är nog för
att revolutionsra hela Europa. Derföre hysa vistor
ömkan öfver dessa vacklande regeringar, som dröm-
ma om en ny restauration. Tror Österrike kan-
hända, att vi icke veta hvad som föregår i Wien?
Veta vi icke, att den först förkastade bemedlingen
antogs endast efter enstämmigt yrkande af Belgien
och Holiand? och att det skedde endast för att
vinna tid? Känna vi icke planen, att först tillin-
tetgöra Ungern, och sedan med all militärmakten
kasta sig på — icke Italien, utan just på Wien,
der demokratien hotar att biifva öfvermäktig? Och
Frankfurter-parlamentet, som sjeift i Tysklands ö-
gon icke har någon tro, tror det sig kunna villa
oss? Det skulle just försöka att reta det liberala
Tyskland emot oss. Hvad Preussen angär, är dess
konung alltför mycket sysselsatt med att upprätt-
hålla sin egen thron, för att kunna tänka på Oss
mör. oo Mt AP moMHManm as Ducslfand aAahocanlnticmance
AA AL rr OQO
an
ÖA s VBA
er
si
un
el