485 . Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga, bro, färja, brunn, vattenledning, väg, gata eller farled; eller stängsel eller märke, som till afvärjande af fara eller till varning derföre, vid allmän väg, gata eller farled, eller å annat sådant ställe satt är; dömes till fångelse eller straffarbete på högst två år. Tillstänger man olofligen, utan skadegörelse, som nu är sagd, allmän väg, gata, farled eller flottled; straffes med böter. 46 S. Villar man skada, som i 43 sägs; straffes med böter. Ar man vållande till öfversvämning, som i 44 nämnd är; dömes till fängelse elier böter. För vållande till skada, som i 45 S sägs, vare straffet böter till femtio riksdaler. 47 S. Förstörer eller skadar man uppsåtligen grufva, eller uppfordringseller annat konstverk, som för grufvedrift inrättadt är; dömes till straffarbete från två till och med fyra år. Ar skadan ringa; vare straffet böter eller fängelse. 18 . Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka, som smittosam och farlig är, dömes till straffarbete från två till och med sex år. 49 8. Nu bryter någon veterligen mot de föreskrifter, som till förekommånde eller hämmande af kreaturssjuka gifna äro: kommer sjuka af den gerning; dömes till fängelse eller straffarbete på högst två år: kommer ej sjuka deraf; vare straffet böter 20 . Förgiflar någon, i uppsåt att annans kreatur skada, foder eller hvad annat som helst, så att allmän ara deraf kommer; dömes till straffarbete från två till och med sex år. Får .menniska af sådan förgiftning svår kroppsskada; vare straffet straffarbete från sex till och med åtta år. 21 S. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning som i 20 sägs, och söker ej, ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja; straffes med böter eller fängelse, 22 . Förstörer eller skadar man uppsåtligen, i andra fall än nu sagda äro, annans egendom, fast eller lös, ehvad den till enskildt eller allmänt bruk eller gagn, eiler till prydnad ämnad är; straffes med böter eiler fängelse. Har af geraingen kommit synnerlig fara för någons lif eller helsa, eller grof skada å egendom, eller är gerningen eljest med synnerligen försvårande omständigheter föreDad; då må till straffarbete på högst två år dömas. Brott, hvarom i denna sagdt är, må ej åtalas af annan än målsägande, der ej skada skett å allmän egendom. 23 S. Den som till straff efter 4, 2, 3, 5, 38, 9, 10, 18 eller 20 dömes, vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 kap. 25 utsatt 93 UTRIKES. ) DANMARK. I stället att en del danska tidniovgar förut klagat öfver, alt ringa intresse visades för valen till riksdagen (så kallas uti en dansk tidning den sammankallade Rigsförsaralingen), säges nu, då stunden nalkas, att ett synnerligt stort och allmänt intresse ådagalägges derför, och att allas uppmärksamhet är derpå fästad. Man börjar äfven, såsom det vill synas, förlika sig med, aw en del af representanterne komma ati uises af konungen, med afseende uppå, att riksdagen blifver konstituerande, samt att det är konungen sjelf, som af egen drift tillförsäkrat folket om en fri författning och medverkan till statens nya organisation. I danska tidningar diskuteras redan frågan, huru ett i och för kriget behöfligt statslån lämpligast borde upptagas. Det föreslås, att icke påräkna utländskt lån eller konstiga åtgärder, arcortissementer o. s. v., utan ait heldre genast besluta sig att taga upp pengarne genom inländskt lån, mot 4 procents högre ränta än banken betalar, göra räntebetalningen qvartalsvis, lofva att ej uppsäga lånet pålängre tid, o. sv. Om derjemte regeringen och riksdagen ultlofva att göra besparingar i de vanliga statsutgifterna, samt använda statens egendomar till successiv afbetalning af det nya lånet, tros det kunna lätt och säkert erhållas. I allmänhet visar sig i Danmark en stor tillit till landets egna krafter. FRANKRIKE. I National för den 235 September läses från Paris följande tänkvärda artikel, hvilken vi hemta från D. A.: Vi hafva, sedan den 24 Februari, fört den aldrafredligaste politik, och siätt emot de mest retande utmaningar. Denna politik utgör en antipati för vår nationalkarakter, och den har haft ledsamma följder; vårt hjerta blöder då vi tänka på Milanos eröfring, Messinas bombardemert. Men man har betraktat virt tålamod och vår moderation såsom svaghet, och ansett oss vara kufvade. Denna dubbla vanära skall dyrt umgällas af dem, som tillfogat oss densamma. Likväl skall man icke tro, att vi härmed vilja stöta i krigstrumpeten; vi hafva en mäktigare armå än de tappraste bataljoner, det är heia hären af våra ider, propagandan af våra grundsatser, vigten af vårt efterdöme, sjelfva det faktiska af vår republikanska existens. Vi utgöra den fransyska republiken, och det är nog för att revolutionsra hela Europa. Derföre hysa vistor ömkan öfver dessa vacklande regeringar, som drömma om en ny restauration. Tror Österrike kanhända, att vi icke veta hvad som föregår i Wien? Veta vi icke, att den först förkastade bemedlingen antogs endast efter enstämmigt yrkande af Belgien och Holiand? och att det skedde endast för att vinna tid? Känna vi icke planen, att först tillintetgöra Ungern, och sedan med all militärmakten kasta sig på — icke Italien, utan just på Wien, der demokratien hotar att biifva öfvermäktig? Och Frankfurter-parlamentet, som sjeift i Tysklands ögon icke har någon tro, tror det sig kunna villa oss? Det skulle just försöka att reta det liberala Tyskland emot oss. Hvad Preussen angär, är dess konung alltför mycket sysselsatt med att upprätthålla sin egen thron, för att kunna tänka på Oss mör. oo Mt AP moMHManm as Ducslfand aAahocanlnticmance AA AL rr OQO an ÖA s VBA er si un el