SVEA IVER A fo AR kara nog vigtig, för alt åtminstone förtjena ett allvarligare betraktande, nemligen hvad som ylttras i anledning af konungens af Preussen uraktlåtenhet att utnämna ledamöter i slesvigholsteinska interimsstyrelsen, och hvarigenom elt af de väsendtligaste stilleståndsvilkoren finnes ouppfylldt. Obestridligen måste ett af två här äga rum: antingen har konungen af Preussen, som sjelf afslutat stilleståndet, rent af öppet velat draga icke blott Danmark, utan äfven konungen af Sverge och de öfriga bemedlande makterna vid näsan. Detta är det ena, som dock är mindre troligt, emedan det vore någonting nära oerhördt i den nyare tidens diplomati. ller ock återstår knappt något annat antsgende, än att förhållandet är sådant, som National-Zeitung uppgifver, nemligen att danska saken skulle vara så förhatad i sjelfva hertigdömena eller åtminstone i Holstein, att Preussen icke är i stånd att få någon derstädes att ingå i interimsstyrelsen. Men om detta sednare skulle äga grund, så häntyder det utan tvifvel på en allmänna tänkesättets ståndpunkt inom sjelfva hertigdömena, något olika med hvad man här föreställt sig densamma. Enhvar begriper, buru mycket som beror på att lå denna sak bestämd. Ty så länge tyskarne äro intagna i den föreställningen, alt allmänna tänkesättet inom hertigdömena, hos folk af alla klasser, afskyr Slesvigs inkorporation med Danmark och att hela landet är snart sagdt enhälligt i sin önskan, att hertigdömena må såsom hittills få vara förenade under sin serskilda styrelse, så är det äfven klart, att de skola betrakta danskarnes önskan att bryta detta förhållande såsom ett begär ati kulva Slesvig emot dess vilja. Detsynes derföre ligga den största makt uppå, att den utväg, som lord Palmerston föreslagit, icke försummas, för att kunna få någon reda på, huru härmed förhåller sig. Den nuvarande liberala ministeren i Köpenhamn bör ej heller kunna hafva något häremot att erinra. Skulle Danmarks politik åter vara all tvinga Slesvig att införlifvas med Danmark, så synes detta böra blifva en omsorg för danskarne sjelfve, utan att fremmande makter derull Jåva sin medverkan. I sammanhang med ofvanstående upptaga vi såsom cen kuriositet följande utdrag ur en artikel från Altona i Allg. Zeit. som går ut på alt visa, ait Tysklands regeringar äro skyldiga erkänsla åt Slesvig-Holsteinaruae. xOch hvarföre?, heter det (i bilagan till Allgemeine Zeitung för den 253 September). Jo, derföre, att de värdigt och fast de värdigt och trofast försvarat sina lagliga rättigheter, men icke låtit förföra sig att proklamera republik. Man bar genom emissarier på det yttersta bemödat sig att locka Slesvig-Holsteinarne till detta steg. Inflytandet af det närbelägna Hamburg, den stolta republiken, furstens aflägsenhet på en liten ö, hatet mot den fremmande fursten och hans sändebud, den lifliga oviljan för danskarnes hätska krigförande: alla dessa omständigheter gjorde det för agitatorernes chefer sannolikt, att höjandet af den demokratisksa fanan med lätthet skulle lyckas i Slesvig-Holstein. Någonstädes i Tyskland skulle exemplet gifvas att en regerande furste afsattes genom folkviljan. Af Claussens tal i frankfurterförsamlingen kan man lätt afmäta i hvad anda och på hvad sätt republikanerna hafva farit fram här i Jandet. Allt deras bemödande har strandat mot Slesvig-Holsteinarnes orubbliga rättsinthet. Vi vilja behålla och med alla krafter försvara våra rät tigheter. Detta, och intet annat, är vårt syfte. Vi hafva sagt, emedan det innefattar en sanning, att vår suverän, som tyvärr tillika är konung af Danmark, icke är fri. Så är det; men icke desto mindre vilja vi vara honom trogna; Ett folkupplopp omrivgar i Mars månad konungens slott i Köpenhamn och tvingar honom ati utnämna ministrar, som äro de afgjordaste fiender till våra rättigheter. — Desamma herrska ännu. Likväl uppsäga vi icke suveränen för alltid tro och lydnad, utan blou hans ministrar, våra fiender, som bekriga oss till lands och vatten. Portugiserne voro i en längd af år trogne sin konung Sebastian, som höl:s fången i Afrika; Cengelsmännen blefvo trogna konung Georg HI, som af osynliga makter hölls fången; de voro den arme vansinnige konungen, med det långa hvita skägget trogne och fördrogo icke att prinsen af Wales afsatte fadren och besteg thronen. Denne blef nu prins-regent. Det var en möjlighet, att konungen tillfrisknade. Det är möjligt, att Fredrik VII af Danmark blifver befriad från dem, som nu omgifva honom; men sannolikt är det icke. Derföre är en oordning i he:tigdömena ganska lält möjlig; Slesvig-Holstein kan upprepade gånger blifva den härd, der krigets gnista uppflammar. Vi äro sinnade alt icke overksamma åse danskarnes Orimligheter. Blott ett medel gifs det till fredens befästande, och det är : högtidligt erkännande af arfsföljdrätten i Slesvig-Holstein af de tyska furstarne gemensamt. Derigenom — och blott derigenom — försäkras Slesvig-holsteinarnes framtid, och detta är hvad vi vilja. Vi vilja hafva lugn och säkerhet för våra barns framtid. Den som läst konungens af Preussen bref till hertigen af Augustenburg, den som at den lilla skriften: Hvem ärfver i Slesvig ?p, en. an icke längre tvifla. Lika säkert som hanno de a landet, efter drottning Victorias uppstigande på thronen, på grund af rättsanspråk tillföll hertigen af Cumberland, Ernst August, lika säkert skall efter konung Fredrik VII:s och hans efterträdares, Ferdinands, död, Slesvig-Holsteins k å ä åk, tillfal i Morbrtg ta grund af rättsanspråk, tillfalla hertig Christian Åugust af Slesvig-Holstein-Augustenburg eller dess arfvingar. För att hindra detta utfärdade konung Christian VIII sitt öppna bref, och af samma orsak proklamerade Fredrik VII Slesvigs inkorporalam mad Danmnmnnknb