en del af danska monarkien, och kejsar Paul förpligtede sig i sitt, sina efterföljares och arfvingars namn, att iakttaga och understödja de danska konungarnes rätt till denna besittning. Kejsar Nicolaus förklarar, att deklarationen af 4773 ännu är i allt gällande. Det enda man härom kan säga är, att det synes vara besynnerligt, att ryska kabinettet icke afgaf denna förklaring till Preussen, redan då preussiska trupper inryckte i Slesvig. Då hade krig och blodsutgjutelse kunnat i tid förekommas. Traktaterna af 4767 och 1773 hafva imedlertid i rättsafseende en stor vigt, emedan de angå utbytet af grefskapen Oldenburg och Delmenborst emst den storfurstliga delen af Slesvig-Holstein eller Holstein-Gottorp. — Det ken, enligt erfarenhetens vittnesbörd, antagas såsom ett axiom i staternas lif, likasom i individernas, att en förnuftig sparsamhet och god hushållning är en källa till vältrefnad, men att slöseriet deremot förr eller sednare leder till undergång. Detta axiom är till och med oberoende af politiska systemer i öfrigt. Af nu anförda skäl har Aftonbladet vid flera tillfällen under detta år uttryckt sin farhåga i afseende på ställningen i Frankrike, under liflig önskan för öfrigt, att det samhällsskick, som den tappra fransyska nationen gifvit sig, måtte kunna utvidgas och stadga sig, till civilisationens ära. Vi hafva uttryckt något tvifvel i det hänseendet öfver möjligheten att sa-l; kerna kunna bestå i längden, med den bekymmerslöshet, som fransmännen tyckas ådagalägga i den stora frågan, att rätta munnen efter matsäcken. Det är måhända förmätet, att! vilja med visshet bedöma denna fråga, utan alt i grund känna alla de förhållanden, som deruti kunna ingå; och vi kunna blott döma efter de upplysningar, som varit tillgängliga genom tidningarne; men så vidt dessa äro tillförlitliga, ser det i sanning problematiskt ut. Af alla konung Ludvig Filips fel såsom regent bidrog i sjelfva verket kanhända intet annat så mycket att störta honom, som hans ministrars slöseri, och de ständigt vexande statsutgifterna; och huru skell då någon påföljande regering kunna undgå samma öde, om den icke förstår att akta sig för detta fel? är Vi hafva återkommit på detta ämne i anledning af en öfversigt af fransyska budgeten, som förekommer i en af de sednare tidningarne, tillika med en jemförelse mellan nu och förr. i Af denna framställning finner man, hurusom alla regeringar i Frankrike, sedan 100 år tillbaka, arbetat under ett ständigt deficit, d. v. s. att utgifterna ständigt öfverstigit inkomsterna. Den fordna nationalförsamlingen, konventet, direktorium, alla voro åtföljda af statsbrist. Under konsulat-tiden återställdes väl jemnvigten emellan inkomster och utgifter på ett sält, som icke egt rum sedan Mazarins dagar; men hvilket sätt? Jo, genom den bekanta förfärliga lagen af år 4798, om de s.k. tiers consolides, .. hvilken med ett penndrag strök ut för alltid två tredjedelar af Frankrikes erkända skuld. Äfven denna jemnvigt var likväl blott öfvergående; ty de sednare åren af kejsarriket visade en underbalans af minst 100 millioner francs. Betraktar man nu de sednåre åren af Juliregeringen eller Ludvig Filips styrelse, så visar det sig, att 4846 års budget slöts med en statsbrist af 447 millioner francs. Man skulle väl då tro, att en kung och ministrar med något slags besinniog hade bordt i främsta rummet rikta omtankan på en sådan hushållning, alt statsbristen kunde utjemnas för det kommande; men långt derifrån: 4847 års budget afslöts med en ytterligare statshrist af 401 millioner. Härvid får ändå icke förgätas att, utan denna oerhörda skilnad mellan utgift och inkomst, hade 72 millioner ivflutit genom ett statslån, som kontraherades i Juni 1844. Den verkliga jemförelsen emellan de ordinära inkomstkällorna och totalutgiften för åren 1846 och 1847 visar således för dessa båda år den hiskliga underbalansen af 290 millioner francs i rundt tal. Nu skulle man väl således tro, att regeringen ändiligen skulle taga sitt förnuft till fånga. Visst icke! 41848 års budget kom och visade ett nytt deficit af 55 millioner. Det. vari för att motväga dessa successiva och kolossala-statsbrister ,. som ett nytt lån negocierades i November 4847 af mr Guizot, på 250 millioner francs. Deita lån togs af hr Rothschild i 3procents-obligationer till 751, procent. Omkring 18 millioner voro inbetalda, då Februarirevolutionen inträffade; men provisoriska: regeringen fann rättvisan fordra, att befria entrePrenörernva från fullgörandet af det återstående af ett kontrakt, som ovilkorligt skulle hafva ruinerat dem,. då fonderna på en gång föllo tillnära: hälften af förra. belöppet. Ser man åter pål förhållanderna efter Februarirevolutionen, så visar det sig af den omtalta tablåen, att en minskning egt rum i nästan alla delar af statsinkomsterna under detta år. Denna minskning räknades i Juni månad af hr Billault till 33 millioner, jemfördt med samma tid föregående året, och torde vid å.. rets slut gå till 400 millioner. : Finansministern :Goudchaux räknade. den till ännu större siffra, eller till omkring 200 millioner... När nu eh så hotande fara visar sig för en förfärlig minskning i inkomsterna, så borde vb tycker, mans. på afstånd, utgifterna rättas bi erefter, I det -siället . fiöner :man,. huru näFä nA — mm hn -m AA MH MM -——E AGNRA ÖO BR Er tr vå MM — vv 0 DD mm DM et et h-M em ns mm rr . bad DJ