en del af danska monarkien, och kejsar Paul
förpligtede sig i sitt, sina efterföljares och arf-
vingars namn, att iakttaga och understödja de
danska konungarnes rätt till denna besittning.
Kejsar Nicolaus förklarar, att deklarationen af
4773 ännu är i allt gällande.
Det enda man härom kan säga är, att det
synes vara besynnerligt, att ryska kabinettet
icke afgaf denna förklaring till Preussen, redan
då preussiska trupper inryckte i Slesvig. Då
hade krig och blodsutgjutelse kunnat i tid före-
kommas.
Traktaterna af 4767 och 1773 hafva imed-
lertid i rättsafseende en stor vigt, emedan de
angå utbytet af grefskapen Oldenburg och Del-
menborst emst den storfurstliga delen af Sles-
vig-Holstein eller Holstein-Gottorp.
— Det ken, enligt erfarenhetens vittnesbörd,
antagas såsom ett axiom i staternas lif, lika-
som i individernas, att en förnuftig sparsam-
het och god hushållning är en källa till väl-
trefnad, men att slöseriet deremot förr eller
sednare leder till undergång. Detta axiom är
till och med oberoende af politiska systemer i
öfrigt.
Af nu anförda skäl har Aftonbladet vid flera
tillfällen under detta år uttryckt sin farhåga i
afseende på ställningen i Frankrike, under lif-
lig önskan för öfrigt, att det samhällsskick,
som den tappra fransyska nationen gifvit sig,
måtte kunna utvidgas och stadga sig, till ci-
vilisationens ära. Vi hafva uttryckt något tvif-
vel i det hänseendet öfver möjligheten att sa-l;
kerna kunna bestå i längden, med den bekym-
merslöshet, som fransmännen tyckas ådaga-
lägga i den stora frågan, att rätta munnen ef-
ter matsäcken. Det är måhända förmätet, att!
vilja med visshet bedöma denna fråga, utan
alt i grund känna alla de förhållanden, som
deruti kunna ingå; och vi kunna blott döma
efter de upplysningar, som varit tillgängliga
genom tidningarne; men så vidt dessa äro
tillförlitliga, ser det i sanning problematiskt ut.
Af alla konung Ludvig Filips fel såsom regent
bidrog i sjelfva verket kanhända intet annat så
mycket att störta honom, som hans ministrars
slöseri, och de ständigt vexande statsutgifterna;
och huru skell då någon påföljande regering
kunna undgå samma öde, om den icke förstår
att akta sig för detta fel? är
Vi hafva återkommit på detta ämne i anled-
ning af en öfversigt af fransyska budgeten,
som förekommer i en af de sednare tidnin-
garne, tillika med en jemförelse mellan nu och
förr. i
Af denna framställning finner man, huru-
som alla regeringar i Frankrike, sedan 100 år
tillbaka, arbetat under ett ständigt deficit, d.
v. s. att utgifterna ständigt öfverstigit inkom-
sterna. Den fordna nationalförsamlingen, kon-
ventet, direktorium, alla voro åtföljda af stats-
brist. Under konsulat-tiden återställdes väl
jemnvigten emellan inkomster och utgifter på
ett sält, som icke egt rum sedan Mazarins da-
gar; men hvilket sätt? Jo, genom den be-
kanta förfärliga lagen af år 4798, om de s.k.
tiers consolides, .. hvilken med ett penndrag
strök ut för alltid två tredjedelar af Frankri-
kes erkända skuld. Äfven denna jemnvigt var
likväl blott öfvergående; ty de sednare åren af
kejsarriket visade en underbalans af minst 100
millioner francs.
Betraktar man nu de sednåre åren af Juli-
regeringen eller Ludvig Filips styrelse, så vi-
sar det sig, att 4846 års budget slöts med en
statsbrist af 447 millioner francs. Man skulle
väl då tro, att en kung och ministrar med
något slags besinniog hade bordt i främsta
rummet rikta omtankan på en sådan hushåll-
ning, alt statsbristen kunde utjemnas för det
kommande; men långt derifrån: 4847 års
budget afslöts med en ytterligare statshrist af
401 millioner. Härvid får ändå icke förgätas
att, utan denna oerhörda skilnad mellan utgift
och inkomst, hade 72 millioner ivflutit genom
ett statslån, som kontraherades i Juni 1844.
Den verkliga jemförelsen emellan de ordinära
inkomstkällorna och totalutgiften för åren
1846 och 1847 visar således för dessa båda
år den hiskliga underbalansen af 290 millio-
ner francs i rundt tal.
Nu skulle man väl således tro, att regerin-
gen ändiligen skulle taga sitt förnuft till fånga.
Visst icke! 41848 års budget kom och visade
ett nytt deficit af 55 millioner. Det. vari för
att motväga dessa successiva och kolossala-stats-
brister ,. som ett nytt lån negocierades i No-
vember 4847 af mr Guizot, på 250 millioner
francs. Deita lån togs af hr Rothschild i 3-
procents-obligationer till 751, procent. Om-
kring 18 millioner voro inbetalda, då Februari-
revolutionen inträffade; men provisoriska: rege-
ringen fann rättvisan fordra, att befria entre-
Prenörernva från fullgörandet af det återstående
af ett kontrakt, som ovilkorligt skulle hafva
ruinerat dem,. då fonderna på en gång föllo
till- nära: hälften af förra. belöppet.
Ser man åter pål förhållanderna efter Fe-
bruarirevolutionen, så visar det sig af den om-
talta tablåen, att en minskning egt rum i nä-
stan alla delar af statsinkomsterna under detta
år. Denna minskning räknades i Juni månad
af hr Billault till 33 millioner, jemfördt med
samma tid föregående året, och torde vid å..
rets slut gå till 400 millioner. : Finansmini-
stern :Goudchaux räknade. den till ännu större
siffra, eller till omkring 200 millioner...
När nu eh så hotande fara visar sig för en
förfärlig minskning i inkomsterna, så borde
vb tycker, mans. på afstånd, utgifterna rättas bi
erefter, - I det -siället . fiöner :man,. huru nä-
Fä nA
—
mm
hn -m AA MH MM
-——E AGNRA
ÖO BR Er tr vå MM
— - vv 0 DD mm DM et
et h-M em ns mm rr .
bad
DJ