Tedan i min första motion åberopades, att tul-
den på bomallsgarn i Tyskland är icke mer än
hälften eller två tredjedelar af hvad jag hade
föreslagit att antagas. Huru bar man nu å
andra sidan gått till väga i hela denna fråga
från börjen? Ma det tillåtas mig i minnet
återföra att, då tull-lagstiftningsfrågorna vid
föregående riksdagar förekommit, så framställ-
des först, dels uti anföranden hos riksstånden
-och dels uti de allmänna tidningarne, såsom
ett exempel och mönster till efterföljd för oss
här i Sverige, att de tyska staterna dels voro i
begrepp att höja sina tullafgifter, dels redan
shade gjort det i betydlig mån; med ett ord,
att de hade gålt tillbaka till ett starkare skydds-
system eller voro på väg dertill. Detta blef ej
heller utan en viss effekt för ögonblicket, men
när villforelsen af invändningen ådagalades och
det visades med siffror, att den tyska tulltaxan
i de flesta fall icke innehöll på långt när så
höga tariffer, som den svenska, huru gjorde
man då? Man började förespegla målningar an-
gående dea näringslöshet och det elände, som
skall råda inom Tysklands manufakturer, så-
som en afskräckelse för oss här i Sverige från
antagande af ett modereradt system. Jag be-
der dock ait man, i afseende på bomullsgarns-
tullen särskildt, måtte taga vara på den om-
ständigbeten; att under denna allmänna sats
sammanblndas tvenne alldeles olika saker. Den
del af Tystlands manufakturer, som varit i
förfall eller i elände redan före detta år, var
nemligen linnefabrikationen i Schlesien, men
icke bomullsindustrien, hvilken deremot på
denna tid framgick betydligt. Detta factum
bevisas bufvadsakligen just deraf, att införseln
af engelskt bomullsgarn till Tyskland tilltagit
i en högsl betydlig mån. MWMvarti!l, mine her-
rar, skulle väl allt detta engelska bomullsgarn
4 Tyskland hafva användts, om ej större delen
nyttjats till vätnader? Har ej sålunda den ty-
ska bomullsindustrien uppblomstrat just under
den måiiliga införselstullen å det engelska
bomullsgarnet? - Men, säger man, det kan ej
tjena oss tll efterföljd, ty de tyska spinne-
frierna hafva befunnit sig i ett aftynande och
uselt tillstånd. Detta är nu det sista föregif-
vande, som bar blifvit framställdt för att för-
svara den höga tullen på bomullsgarn. Då
säger jog dertill, först och främst, att det al
drig varit i fråga här i Sverige att nedsätta
tullen på atländskt bomullsgarn så lågt som i
Tyskland, ty äfven efter mitt förslag, som för-
ordaäde 2!, sk. tull, var den vida högre än
den tyska. Jag skulle dessutom äfven för denna
gången hafva medgifvit att stanna vid den tull,
som Bevillvingsutskottet föreslagit, och hvilken
är i ännu större grad högre än den tyska tull-
taxans. Under allt detta förekommer likväl,
äcke allevast att sedan den tid, då det nyare
tyska tulisystemet ursprungligen fastställdes,
hafva många spinnerier i Tyskland uppkommit,
utan äfver, all man å andra sidan ej kunnat
visa, alt något enda af dessa spinnerier gått
under. Heide det varit fallet, så förmodar
jag att man ej heller hade underlåtit att fram-
draga suientika uppgifter om ett sådant för-
hållande och deråt gifvit det behöriga efter-
tryck, som eljest icke saknats för att söka göra
gällande allt, som kunnat anföras till stöd för
garnfabrikernas intresse.
Den sists frågan tyckes härefter vara den:
hvarför skulle ej våra spinnerier här i Sverige
med deras dubbelt så höga tull kunna bära
sig lika så väl som de i Tyskland kuuna bära
sig med bälften så stor tull? Denna frågas
besvarande måste icke allenast vara tillräcklig,
för att bedöma frågan om sjelfva tullbeloppet,
utan äfven utgöra en tillräcklig vederläggning
å det påståendet, alt de svenska garnfabriker-
nas ruin skulle förorsakas genom moderation i
tullafgiften å importeradt garn.