fäktare icke hafva genomtänkt saken. Det är väl
för mycket begärdt, att den stora allmänheten, som
Mest köper och mest konsumerar, som skall met
sin svett och möda förtjena bvaäd den köper, skull
vara belåten om den kunde få köpa en mark bröt
för 42 sk., under det att den på ett annat ställ
kostade 24 sk., och man skulte säga: vdu får ick
köpa den der för 42 sk., utan du skall köpa det
der för 24 sk. och svälta År detta rätt? Ja;
frågar: är det kristligt, är det ädelmodigt?
Det finnes icke något mera olyckligt för ett land
än att, genom monopol, en för landet mindre pas
gande fabriksnäring uppdrifves. Hvilka äro följ
derna deraf? Jo, vi hafva sett det; det är ett sät
att ruinera en mängd menniskor genom företag
som icke äro säkra, så att de slutligen, förr elle:
sednare, måste göra bankrutt. Hvad är den mängt
arbetares öde, som en sådan fabrikant har? Di
blifva kastade på landsvägarne; de känna icke nå
got annat yrke än sitt fabriksarbete, och de blifv
dagdrifvare och landsstrykare. De som bo på lan
det se alltför väl verkningarne af detta system
alla de som gå omkring och tigga på landet, kunne
ingenting uträtta eller göra. Den som litet granc
har gjort sig underrättad om huru jordbruket ä
beskaffadt här i landet, hvilka ödemarker här fin
nas, hvilka omätliga sträckor, som ännu ligga oupp:
odlade, han måste dela min öfvertygelse, att de
vore bättre att våra arbetskrafter vändes mera å!
det hållet. För nägra år sedan deltog jag uti un:
dersökning angående odlingsbar jord inom hvarje
pastorat i den ort, der jag är bosatt, och jag upp.
täckte der, hvad jag tillförene aldrig kunnat tro
ofantliga sträckor af odlingsbar jord, hvilka nu til
en del bära rika skördar, och på hvilkas uppod
ling många menniskor skulle kunna sysselsättas
Är det under sådana förhållanden rätt att vänd?
hågen och inleda folk på oxaturliga försörjnings
vägar, när vi hafva naturliga och se hvarest v
skulle kunna förtjena vårt bröd, nemligen på landt-
bruk och bergsbruk, hvarigenom vi kunde undvika
de olycker, som ett onaturligt farbikssystem fram.
kallar.
Jag vill nu icke längre uppehålla Ridd. och A-
deln, sedan jag tillräckligt yttrat hvad jag tänker
och önskar. I afseende på föredragoingssätltet för-
snar jag mig med frih. Raab, och i afseende på
tullbestämmelserna med de åsigter, som äro ned-
lagda i utskottets betänkande. (Forts.)