fäktare icke hafva genomtänkt saken. Det är väl för mycket begärdt, att den stora allmänheten, som Mest köper och mest konsumerar, som skall met sin svett och möda förtjena bvaäd den köper, skull vara belåten om den kunde få köpa en mark bröt för 42 sk., under det att den på ett annat ställ kostade 24 sk., och man skulte säga: vdu får ick köpa den der för 42 sk., utan du skall köpa det der för 24 sk. och svälta År detta rätt? Ja; frågar: är det kristligt, är det ädelmodigt? Det finnes icke något mera olyckligt för ett land än att, genom monopol, en för landet mindre pas gande fabriksnäring uppdrifves. Hvilka äro följ derna deraf? Jo, vi hafva sett det; det är ett sät att ruinera en mängd menniskor genom företag som icke äro säkra, så att de slutligen, förr elle: sednare, måste göra bankrutt. Hvad är den mängt arbetares öde, som en sådan fabrikant har? Di blifva kastade på landsvägarne; de känna icke nå got annat yrke än sitt fabriksarbete, och de blifv dagdrifvare och landsstrykare. De som bo på lan det se alltför väl verkningarne af detta system alla de som gå omkring och tigga på landet, kunne ingenting uträtta eller göra. Den som litet granc har gjort sig underrättad om huru jordbruket ä beskaffadt här i landet, hvilka ödemarker här fin nas, hvilka omätliga sträckor, som ännu ligga oupp: odlade, han måste dela min öfvertygelse, att de vore bättre att våra arbetskrafter vändes mera å! det hållet. För nägra år sedan deltog jag uti un: dersökning angående odlingsbar jord inom hvarje pastorat i den ort, der jag är bosatt, och jag upp. täckte der, hvad jag tillförene aldrig kunnat tro ofantliga sträckor af odlingsbar jord, hvilka nu til en del bära rika skördar, och på hvilkas uppod ling många menniskor skulle kunna sysselsättas Är det under sådana förhållanden rätt att vänd? hågen och inleda folk på oxaturliga försörjnings vägar, när vi hafva naturliga och se hvarest v skulle kunna förtjena vårt bröd, nemligen på landtbruk och bergsbruk, hvarigenom vi kunde undvika de olycker, som ett onaturligt farbikssystem fram. kallar. Jag vill nu icke längre uppehålla Ridd. och Adeln, sedan jag tillräckligt yttrat hvad jag tänker och önskar. I afseende på föredragoingssätltet försnar jag mig med frih. Raab, och i afseende på tullbestämmelserna med de åsigter, som äro nedlagda i utskottets betänkande. (Forts.)