Tedan i min första motion åberopades, att tulden på bomallsgarn i Tyskland är icke mer än hälften eller två tredjedelar af hvad jag hade föreslagit att antagas. Huru bar man nu å andra sidan gått till väga i hela denna fråga från börjen? Ma det tillåtas mig i minnet återföra att, då tull-lagstiftningsfrågorna vid föregående riksdagar förekommit, så framställdes först, dels uti anföranden hos riksstånden -och dels uti de allmänna tidningarne, såsom ett exempel och mönster till efterföljd för oss här i Sverige, att de tyska staterna dels voro i begrepp att höja sina tullafgifter, dels redan shade gjort det i betydlig mån; med ett ord, att de hade gålt tillbaka till ett starkare skyddssystem eller voro på väg dertill. Detta blef ej heller utan en viss effekt för ögonblicket, men när villforelsen af invändningen ådagalades och det visades med siffror, att den tyska tulltaxan i de flesta fall icke innehöll på långt när så höga tariffer, som den svenska, huru gjorde man då? Man började förespegla målningar angående dea näringslöshet och det elände, som skall råda inom Tysklands manufakturer, såsom en afskräckelse för oss här i Sverige från antagande af ett modereradt system. Jag beder dock ait man, i afseende på bomullsgarnstullen särskildt, måtte taga vara på den omständigbeten; att under denna allmänna sats sammanblndas tvenne alldeles olika saker. Den del af Tystlands manufakturer, som varit i förfall eller i elände redan före detta år, var nemligen linnefabrikationen i Schlesien, men icke bomullsindustrien, hvilken deremot på denna tid framgick betydligt. Detta factum bevisas bufvadsakligen just deraf, att införseln af engelskt bomullsgarn till Tyskland tilltagit i en högsl betydlig mån. MWMvarti!l, mine herrar, skulle väl allt detta engelska bomullsgarn 4 Tyskland hafva användts, om ej större delen nyttjats till vätnader? Har ej sålunda den tyska bomullsindustrien uppblomstrat just under den måiiliga införselstullen å det engelska bomullsgarnet? Men, säger man, det kan ej tjena oss tll efterföljd, ty de tyska spinnefrierna hafva befunnit sig i ett aftynande och uselt tillstånd. Detta är nu det sista föregifvande, som bar blifvit framställdt för att försvara den höga tullen på bomullsgarn. Då säger jog dertill, först och främst, att det al drig varit i fråga här i Sverige att nedsätta tullen på atländskt bomullsgarn så lågt som i Tyskland, ty äfven efter mitt förslag, som förordaäde 2!, sk. tull, var den vida högre än den tyska. Jag skulle dessutom äfven för denna gången hafva medgifvit att stanna vid den tull, som Bevillvingsutskottet föreslagit, och hvilken är i ännu större grad högre än den tyska tulltaxans. Under allt detta förekommer likväl, äcke allevast att sedan den tid, då det nyare tyska tulisystemet ursprungligen fastställdes, hafva många spinnerier i Tyskland uppkommit, utan äfver, all man å andra sidan ej kunnat visa, alt något enda af dessa spinnerier gått under. Heide det varit fallet, så förmodar jag att man ej heller hade underlåtit att framdraga suientika uppgifter om ett sådant förhållande och deråt gifvit det behöriga eftertryck, som eljest icke saknats för att söka göra gällande allt, som kunnat anföras till stöd för garnfabrikernas intresse. Den sists frågan tyckes härefter vara den: hvarför skulle ej våra spinnerier här i Sverige med deras dubbelt så höga tull kunna bära sig lika så väl som de i Tyskland kuuna bära sig med bälften så stor tull? Denna frågas besvarande måste icke allenast vara tillräcklig, för att bedöma frågan om sjelfva tullbeloppet, utan äfven utgöra en tillräcklig vederläggning å det påståendet, alt de svenska garnfabrikernas ruin skulle förorsakas genom moderation i tullafgiften å importeradt garn.