skops:sössan på hufvudet, nedkallade bimmelens välsignelse öfver qvarlefvorna af de tappre, som dödt för fosterlandet. Plice de la Concorde visade nu ett rörande och mejestätiskt skådespel. Emot middageni tågade begrafningsprocessionen genom en tredöbbe! baj af trupper, ända till place de lal Madelaine. — Cenotaphen stadnade här framför kyrkan, som är ämnad att emottaga offren, ända till dess de kunna insättas i grafhvalfven under Juli-kolonnen. Corps diplomatique satt på en balkong. En hop blesserade, som äro på bättringsvägen, hade begärt att få deltaga i ceremonien. De hade blifvit, med all den omsorg deras tillstånd erfordrade, transporterade till hötel du garde Meubie,, hvarifrån de kunde, i skygd för hettan, g-nom sin närvaro gifva en hyllning ät sina fallna vapenbröder. TYSKLAND. Hannover den 8 Juli. Regeringens officiella meddelande till ständerförsamlingen, rörande val till provisorisk riksföreståndare, lyder som följer : De hög!ofl. ständerna hafva sig otvifvelaktigt bekant det beslut, som af nationalförsamlingen blifvit fattadt öfver grundläggandet af ett provisoriskt centralvälde, och detsammas anförtroende åt H. K. H. erkehertig Johan af Österrike. — Denne högsinnade furstes personlighet är så fullkomligt egnad ait tillvinna sig såväl furstarnes som folkens förtroende i Tyskland, att H. M. Konungen icke ett ögonblick dragit i hetänkande att förklara sitt inståmmande i detta val, och helsa denna åtgärd såsom en högst gynnsam tilldragelse i närvarande händelserika tid. AÅfven har allerhögstdensamme beslutat sig, med förtroende till denna personlighet, och under förutsättning att H. K. H. antager valet, att nu icke göra gällande de betänkligheter, som formen och innehållet af beslutet, rörande den makt och myndighet, som kommer att öfyverlåtas åt detta tyska riksöfverhufvud, väl vore egnade att framkalia. pImedlertid har H. M. funnit sig föranlåten att, med hässeende till denna högvigtiga angelägenhet, göra höglofl. ständerna följande meddelande: H. M. har erkändt den befallande nödvändigheten, att förläna Tysklands författning större kraft och enhet, och derföre gifvit sitt bifall dertill, att densamma fallkomnas genom en folkförbunds-representation, och förklarat sig gerna beredd till offer för vinnande af det önskvärda målet: större enhet och kraft. Men H. M. hyser äfven deu orubbliga öfvertygelsen, att Tyskland i sin enhet icke medgifver upprättande af en så beshaffud centralregering, som äften skulle ega ait ordna ländernas inre angelägenheter och göra furstarne underdåniga en annan monark; och att lika litet folkens välfärd och frihet, som furstarnes ära, skulle medgifva att gula en författning, som icke lemnade Uullräcklig garanti för de tyska staternas sjelfständighet.r Under dessa omständigheter har H. M. beslutat, at å ena sidan bringa landets sanna väl al!a offer, men ä andra sidan, i händelse de fordrade inskränkningarne af sjelfständighet, öfverskrida de gränser, som äro utstakade af pligterna mot landet, och den kungliga äran, anse dem såsom förkastliga. H. M. har derföre uppdragit ministeren att, vid förbandlingarna öfver Tysklands författningsfräga, söka verka de:hän, att denna förfsttning blir förenlig med Riks:öreståndarens framtida ställving och de särskilda staternas sjelfständighet. Men tillika har allraähögsidensamme förklarat att, om dessa förhaändlingar inom ständerförsamlingen ej leda till ett gynsamt resultat, utan skulle inskränka konungamaktens sjelfständighet utöfver de gränser, som H. M. har trott sig böra utstaka, kunde H. M. icke anse sig förpligtad att qvardröja i en ställning, som från denna stund enigt hans tanke, skulle afskära all möjlighet att befordra landets gäl Denna ministeriella skrifvelse var undertecknad af: Benningsen, Prott, Stäve, d:r Braun, Lehzen och Döring. Vid dess uppläsande i ständerförsamlingen, sutto representanterna, stumma af förvåning. och ingen kom sig för att yttra något i om saken, förrän presidenten afbröt den pinsamma tystnaden. med — ffågån: om ej någon ämnade yttra sig om skrifvelsens innehåll, Representanten Merz begärde då närmare förklaring öfver slutstrofen, som han trodde sig möjligen hafva orätt uppfattat. Derpå följde åter en paus; representanten Stäve tog ordet, och yttrade att konungen väl vore betedd till offer, ja rätt stora offerv ; men att H. M. utstakat ett bestämdt mål; öfverskreds detta, så bade H. M. kommit till den tanken, att han nödgades lemna landet. Man inser lätt hvilket uppseende detta meddelande väckte inom församlingen. UNGERN. Pesth den 3 Juli. I dag öppnade erkehertig-palatinen den ungerska riksdagen med följande tol: Landets utomordentliga tillstånd bar gjort det nödvändigt att inkalla riksständerna, utan att afvakta utarbetandet och inrättandet af alla de förslag och institutioner, som det ansvariga ministeriet sedan förra riksdagen haft att förbereda och fullända. I Kroatien är öppet uppror; i nedra Donauprosinserna hafva upproriska beväpnade hopar brutit landsfreden; och ehuru det är H. M:ts ifrigaste önskan att undvika ett borgerligt krig, så är dock H. M. öfvertygad, att det kommer att blifva nationens samlade representanters första och hufvudsakliga omsorg, att uppbjuda alla medel som äro nödvändiga till resningens qväfvande och den störda fredens återställande, till beskyddande af den ungerska kronans integritet, samt upprätthållande af lagarnes helgd. Landets försvar och finånsernas ordnande, äro således de bufvudföremål hvarpå jag, under närvarande utcmordentliga omständigheter, i H. M:ts namn, fär fästa nationalrepresentanternas synnerliga uppmärksamhet och omtänka. — — — Till samtliga invånares lugnande, vare sig af hvad stam och religion som helst, förklarar jag härmed, enligt särskildt undfådt nådigt uppdrag, af vår allernådigste herre och konung, i bans höga namn och såsom representant för hans Person: att H. M:t är fast besluten att beskydda