nu i duetterna blifva så mycket fullkomligare.
Vj, som dock nu alldeles sakna lust att sitta
här hela aftonen och uteslutande sällskapa med
det ena eller andra kotteriet — vi fråga icke
efter att inhemta samtalen i deras helbet, vi
vilja endast deraf uppfånga små fragmenter,
I SOFFAN.
. Majoren: Tidsandan, om jag må fästa mig
vid detta på en gång mycket och intet sägan-
de uttryck, bar i våra dagar icke vunnit något
stadgadt eller tillförlitligt lugn, någon aktnings-
bjudande karakter.. Det finnes egentligen, nu
för tiden, alls ingen tidsanda, utan endast en
tidsstorm, elt tidsoväder.
Hofpredikanten : ,Välborne herr majorens an-
märkning är mycket riktig; vi lefva i ett tids-
ovädern.
Majoren: Nå, min bästa hofpredikant, hvad
gör en förnuftig menniska i oväder ?p
Hofpredikanten villrådig: Jag skulle ödmja-
kast tro, att en förnuftig menniska, lifvad af
en sann kristelig anda förblifver lugn i alla väderp,
Majoren, med en grimace: Visserligen, vis-
serligen; så tänker en andans man, och det
hedrar honom; men den, som, till följd af sin
börd, sitt namn sina förmultnade förfäders för-
tjenster, blifvit satt till en politisk makt i sta-
ten, ban får icke låta skrämma sig af något
obehag, han måste bekämpa alla hotande fa-
ror, möla bårdt med hårdt, storm med storm,
oväder med oväder. Alltså, vi måste storma,
vi måste rifva upp himmel och jord, vi måste
icke gifva oss ro hvarken natt eller dag Att
vara lugn, det duger ta mig fan icke, då vi sitta
här med fattiga 3,868 qvadratmil, 3,200,000
innevånare samt 44,384,90 riksdaler 46 sk. 8
rst banko statsinkomst — hvad bafva vi väl mer?
Hofpredikanten drager en gudsnådelig suck,
Majoren, fortsättande: Hvad hafva vi väl
mer? Jo, herre, vi hafva en tidning i hvarenda
od vi hafva på ena sidan den ryska ko-
patiernn På den andra de skandinaviska sym-
Samt slutligen hela vårt land fullt af