nu i duetterna blifva så mycket fullkomligare. Vj, som dock nu alldeles sakna lust att sitta här hela aftonen och uteslutande sällskapa med det ena eller andra kotteriet — vi fråga icke efter att inhemta samtalen i deras helbet, vi vilja endast deraf uppfånga små fragmenter, I SOFFAN. . Majoren: Tidsandan, om jag må fästa mig vid detta på en gång mycket och intet sägande uttryck, bar i våra dagar icke vunnit något stadgadt eller tillförlitligt lugn, någon aktningsbjudande karakter.. Det finnes egentligen, nu för tiden, alls ingen tidsanda, utan endast en tidsstorm, elt tidsoväder. Hofpredikanten : ,Välborne herr majorens anmärkning är mycket riktig; vi lefva i ett tidsovädern. Majoren: Nå, min bästa hofpredikant, hvad gör en förnuftig menniska i oväder ?p Hofpredikanten villrådig: Jag skulle ödmjakast tro, att en förnuftig menniska, lifvad af en sann kristelig anda förblifver lugn i alla väderp, Majoren, med en grimace: Visserligen, visserligen; så tänker en andans man, och det hedrar honom; men den, som, till följd af sin börd, sitt namn sina förmultnade förfäders förtjenster, blifvit satt till en politisk makt i staten, ban får icke låta skrämma sig af något obehag, han måste bekämpa alla hotande faror, möla bårdt med hårdt, storm med storm, oväder med oväder. Alltså, vi måste storma, vi måste rifva upp himmel och jord, vi måste icke gifva oss ro hvarken natt eller dag Att vara lugn, det duger ta mig fan icke, då vi sitta här med fattiga 3,868 qvadratmil, 3,200,000 innevånare samt 44,384,90 riksdaler 46 sk. 8 rst banko statsinkomst — hvad bafva vi väl mer? Hofpredikanten drager en gudsnådelig suck, Majoren, fortsättande: Hvad hafva vi väl mer? Jo, herre, vi hafva en tidning i hvarenda od vi hafva på ena sidan den ryska kopatiernn På den andra de skandinaviska symSamt slutligen hela vårt land fullt af