RABE ARA OSA SGD 0 ne —
den endrägt, som ensamt kan emot yitre fisnder och
inre oro gifva staten styrka till lugn utveckling och
förkofran: Det gäller då att undersöka, huruvida detta I
högsinta ändamål kan vinnas genom den nu före-
reslagna nya riksdsgsordningen.
Om detta ändamål kunde uppnås endast derige-
nom att da fyra stånden till namnen askeffas och
att adelns och biskoparnes sjelskrifveohet till orda-
lydelsen upphör, så vore visserligen saten dermed
vunnen. Men bekiagligen har dan en annan sida,l
och mer än en, hvarigenom det möjligen goda syf-
tet helt och hållet motverkas.
I. den nuvarande representationen, så bristfälllg
den än må vera, hafva lizxväl Bondeståndet och nä-
ringsklsssen hver sin gifna röst. De utgöra till-
sammans; en : hälft af, representationen, de kunna
motväga de privilegierade stånden i azslagsfrågor,
de kunna förlama deras. möjligen onationella syften i
lagfrågor: och de kunna i bevillningsärender göra
sin rätt gällande. Om än ibland Adeln finnes mak-
tens- tjenare, bofvet tillgifna konservatismens käm-
par, så kan deremot hos ändra dess ledamöter ea
friskare och mera frisinnad .anda göra sig gällsnde,
och -någon gång hafva frihetens och folkets rättig:
heter, funnit sina modigaste och mest upplysta för-
svarara just på sjelfva riddarhuset; likaså bland Pre-
steståodet kunna nu så beaskeffade representanter
inkomma, och om stiftens kommin!strar begagnade
sin lagliga rätt att skicka ombud, och då de min-
dre riat doterade bland Syrkoherdarne ega liza rätt
med:.da bättre lottade, så skulle en opposition mot
prelatväldet äfven der kunna uppkommo, till förmån
för nationen och framitskridandets sak. Om detta
icke - alltid inträffar, utesluter sjelfva organisationen
likväl icke möjli;hetan deraf. Låtom 0ss se huru
det kong!. förslaget gör.
Vid första blicken på detsamma tyckes det väl
som om Bondeståndet skåulle vara gynanadt gezom
dena peraonalstyrka, hvarmed det framträder; ty bland
de röstberättigada till elektorer på landet wil andra
kammarea har detta rtånd 36,000 röster, då alla de
andra tillsammans icke ha mer än ungefår 7090.
Men. fördelen deraf försvinner helt och hållet vid
ett närmare stärskådende. Alla dessa elektorer utse
namligan icke mer än 70 ledamöter af kemmarens
450, således icze hälften. Nu finnes visserligen åt-!
skilliga län, inom hvilka Bondeståndet är det öf-
vervä.a ide och der det kommer att tillsätta riks-
dagsmän, t. ex. i de norra och Goitlani. Men så
finnes åter andra, der de äro så uppblandade med
adel, embetsmän och, possesslonater; att de utgöra
det ojamförligt ringare och lättast öfverröstada an-!
talet; i Malmöhus län t. ex. egar hela Bondeståndet
icke .mer än 1833 hemman, då Adeln eger 1316,
städernas maglistratspersoner och borgare 116, ofrälsa
possessionater 161 och emöbetsmännens antal är öf-
ver 400; ech om man beräknar ati Bondestånders
elektorer; komma att tillsätta 50 riksdagsmän, räk-
Dar man sikert ganska högt. Hvad utsigt de der-
emot kuana hafva:att tillsätta ens någon genom de
omedelbara yvalon,, kan inhemtag, derat, att af mer
än 6000 valmän fianas högst 1400, bönder. Bland
de 30 iedamö:er I andra kammaren, som städerna
tillsätta, har naturligtvis Bondeståndet Ingen enda
röst. Daröfver skulle vi dock säkert mindre beklaga
oss, i fall dena upplysta medelklassen der kunde an-
ses representerad. Men sådant är ickoa fallet; ty ge-
nom den orimligt höga valcensus blifva der 8000
fastighetsegara uteslutna från all rösträtt, och bland
da 14,000 aärlngsidksare städerna hysa, torda ganska
många ej komma att ega mar än ic:dels röst, som
de förmodligen icke ens bry sig om att afgifva, då
64 bland dm uppvägas af en enda, som dock icke
hör till da rikaste, hvarigenom hela makten faller i
händeraa på ungefär 1400 rika näringsidkare. och
nära 6000 embetsmäin Från den första kammaren
är visserligen icko heller Bondeståndet till orden u-
teslutet; men. då de båda afdslaingarne på landet
skola välja. hvar sina tolf ledamöter till valnämn-
den, är såledas Bondeaståndet här ännu simre lot-
tadt; ty om det kuade anses jerant fördeladt öfver
hela riket, skulle dat åtminstone ega öfvervigten vid
7,a:delar af da represantantval, som ske på landet
till andra kammaren, hvaremot det till den första
endast skulle ega ,.:delar, eller hälften mot de o-
medelbara valmännen.
Men om det egentliga folkelementet ändå utgjor-
de hälften i valnämnderna till första kammaren,
vore mindre att säga derom, ty lyckan skulle då
någon gång kunna så gynna detsamma, att det blaf-
ve öfrervägande, och det skulla åtminstone temligen
kunna hålla motvigten mot Herre-Kurian. Men nu
tillxommer städernas valmän, hvilka kunna vara sex
för hvarje stad, men åtminstone alltid äro tre, så
snart staden har egen jurisdiktion... För att visa
huru en sådan valnämd kommer att se ut, tager
jag ett eoda läng, t. ex. Östergöthlands. Här väljer
den medelbara valafdelningea 12 ledamöter och det
är icke omöjligt, ehuru ej troligt, att bondeståndet
deri blir det rådande. De omedelbara valmännen
utsa äfven 42 och bland dem skulle möjligtvis nå-
gon bonde kunaa inkomma. Således skulle detta
stånd väl icke hafva pluraliteten, men dock åtmin-
stone en röst med i laget, bland de 24. Men nu
tillkomma 6 valmän från städerna Norrköping, Lin-
köpigg, Säderköping, Wadstena och Skenninge. Om
dessa sex stadsboer kunde anses representera folk-
elementet, vo:a utsigterna ganska goda, men jag har
ofvan visat, att i städerna äro de rika och embets-
männan oproportionerligt gynnade. Det är således
tydligt, att dessa 18 stadsboer förena sig med de
42 omedelbara valmännen, då de bilda en massa af
30, mot hvilka de 42 elektorsledamöterne ingenting
betyda. ;
Mon äfven på de ställen, der förhållandet icke
blir så uteslutande aristokratiskt, som här, der fol-
ket får någon andel i valet till första kammaren,
är detta val likväl, så begränsadt att någon frihet
deri egentligen ej kan sägas existera. De väljande
måste nemligen till tyåtredjedelar vara ensa om en
kandidat, eljest betyder val-t ingenting, så framt
den utsadde icke är en högre embetsman, enrikare
possasstomat eller betydligare näringsidkare. Allt äs
beräknadt på att sammansätta den första kammaren
endast, af; byråkratiens och aristokratlons samt rike
dorens magnater, hvilka i allmänhet kunna anses
som lydiga verktyg 1 styrelsens händer. Hon behötf:
ver exvdast disponera 61 röster i dånna kammar
för att äga veto i alla lagfrågor och till hälften be
stämma alla anslagsfrågor, och det skulle vara nå
got högst eget om ej, bland aldraminst 100 embets-
män och rike inom denna kammare, 61 skulle vara
af hennes folk.
Inom andra kammaren kommer, som jag redar
visat, den drygare hälften att äfvenledes bestå af si
qvalificerade ledamöter och det är då tydligt, at
hela den sålunda tillämnade represontationen endas
blefyvå ett voteringsmachineri 1 regeringers händer
ojemförligt sämre, undergifnare och mer konservatif
än den nuvarande ståndsrepresentationen. Härtil
kommer, att det nya förslaget bibehåller alla d
gamla formernas brister i. anseende till den lång:
mellantiden mellan riksdagarne och det tröga ar
betssättet samt ytterligare förökar den genom åt
skilligå nya stadganden, hvaraf jag anför ett par:
Den nuvarande visst tillräckliga, men ej för lång:
motionstiden af 30 dagar är i det nya inskränk
till 44, således icke hälften, och då motionäre:
dertill är ålagd att, när ban föreslår stiltande elle
wan rr. er: om Haga författning äfvan hafv