minuten, så är det lätt att förklara huru luf
ten så snart kan blifva förderfvad.
Men det är ej nog med den förvandling oc!
förskämning, som luften sålunda undergår genon
sjelfva respirationen. Genom utdunstningen bort-
gå jemväl ämnen, som afskiljas af hudens verk.
samhet, och hvilka äro absolut odugliga föl
lifsprocessen. :
Det nu anförda skulle redan vara tillräcklig!
att förklara, hvarföre personer i stora städer,
särdeles de som bo tätt sammanpackade, och
sällan vädra sina rum, aldrig få den friska
färg, som de på landet boende i allmänhet
hafva, och att bristen på frisk luft har det
största inflytande att alstra sjukdomar och för-
korta lifstiden. Det visar sig serdeles på per-
soner, som varit insperrade i fängelserna, der
många varit inpackade tillsammans, merendels
i låga rum. De som komma ut derifrån, om
de ock förut sett friska ut, hafva ofta efter
några dagar en alldeles blek by med slappa
ansigtsmuskler, hvilket härleder sig ifrån den
förskämda fängelseloften.
Men det finnes ännu ett annat ondt, som
icke mindre mäktigt inverkar till lifvets för-
kortande i stora städer, nemligen orm der til-
lika råder osnygghet. Alla afskräden ur vext-
och djurriket, gatsmuts och så vidare, om de
få qvarligga, utveckla absolut giftiga gaser, och
förskämma atmosferen, synnerligen på instängda
gårdar, i smala gränder, och så vidare. I
detta hänseende har man i England gjort de
mest noggranna och intressanta undersökningar,
som visat att renligheten är af yttersta vigt,
och att motsatsen deraf har de mest skadliga
följder, Man har funnit qvarter, som icke på
flere år varit fria ifrån typhösa febrar, nemli-
gen sådana, der folket bott sammanpackadt,
med brist på luft annat än ifrån trånga grän-
der, och der samlingar af orenligheter funnits
i gårdarna: men när man ditskaffat ett friskare
luftdrag och bortfört orenligheterna, så har fe-
bårn tillika försvunnit.
Det nu anförda torde vara tillräckligt att nå-
gorlunda åskådliggöra den sanningen, att men-
niskan så att säga sväljer och förtär luft lika-
väl som hon förtär mat och dricka; med den
skillnaden, att det förra sker oaflåtligen, nu, i
alla ögonblick, sofvande eller vakande, då det
sednare deremot endast sker några få gånger
om dagen; att en tillräcklig qvantitet frisk luft
är ett lika behöfligt vilkor för kroppens välbe-
befinnande, som sunda födoämnen och ett godt
vatten: och att alla sammansatta gasers inand-
ning i den atmosferiska luften, antingen det
sker från menniskans egen andedrägt, eller
ifrån utdunstningen, eller ifrån spillning och
andra förruttnade ämnen, äro ett positivt gift
och bidraga genom en säker, fastän icke alltid
genast märkbar, inverkan, till helsans och lif-
vets förkortande, i samma mån som de upp-
taga större eller mindre del af den luftmassa,
hvari man dväljes. Det skulle vara intressant,
om det icke ledde till för myeken vidlyftighet,
att vidare söka utreda, huru Skaparens vishet
så tillställt att dessa skadliga ångor ute i den
fria naturen åter genom växternas lifsprocess
förvandlas till den normala proportionen af blott
syrgas och qväfgas, hvilket är orsaken att det
aldrig felas tillgång till frisk luft på landt-
bygden.
Jag vill icke mer än helt flyktigt uppehålla
mig vid det mer eller mindre direkta samband,
som utan tvifvel finnes mellan de här anvgilna
fenomenerna och det förfärande mortalitetsför-
hållandet i Stockholm. Det skulle redan vara
en tillfredsställelse om i det nu yttrade funnes
någonting värdt att lägga på minnet. Mycket
kan göras till förbättring äfven utan kostnader,
fastän ännu mycket mera erfordrar en gemensam
omtanka af hela kommunen, hvartill en anled-
ning nu kunde finnas i sundhetsnämndernas
inrättande mot koleran. Den envisaste mot-
ståndaren emot förbältringar i sådana saker,
är den liknöjdhet, som alstras af vanan, bvil-
ken har med sig en så förundransvärd makt,
att det knappast finnes någonting, af huru
äcklig och afskyvärd egenskap som helst, som
hon icke lär oss att fördraga, ja, till och med
att rent af förbise, huru mycket vi ock i det
hela kunne lida deraf. Såsom ett enda bevis
härpå må blott anföras, att man här i Stock-
holm har en sorts tunnor, hvilka, under in-
nebållets jäsning till förruttnelse, oupphörligt
utveckla bland annat en blandning af ammo-
niak och svafvelbundet väte, tvenne gaslormiga
kroppar, som redan genom den mest frånstö-
tande vidrighet för luktorganet tillkännagifva
sin osunda egenskap, och äro så giftiga, att
en luftmassa uppblandad dermed till en åt-
tondedel är absolut dödande. Och likväl hafva
vi här i Stockholm, så långt vi minnas till-
baka, haft omkring 12.000 sådana anstalter för
luftens förgiftande i ständig verksamhet, utan
att knappt någon ännu med allvar lärer tänkt
Per SE VT SEE SEEN PR Re 0 ER Töla om mv