broder till L2so Ihun, befinner sig redan, sedan iangre tid tillbaka i Insbruck och bistår kraftigt den böhmiska saken vid kejserliga hofsvet. — Den 5 Juni ! skall det treeniga konungariket Dalmatien, Croatien och Slavonien öppna sin landtdag. Banen Jellachich har sändt en skrifvelse, daterad den 20 Maj, till nationalutskottet i Praz, hvaruti han talar om slavisk stamförvandtskanp och uppmanar att skicka ablegater till landtdagen. Den österrikiska monarklens provinser uppträda allt mera fiendtligt emot hvarandra. Magyarisk, slavisk och tysk nationalitet åtskilja sig allt mera markeradt, samt bilda en stark partianda, och om italienska staterna är knappt värdt att tala. I afsigt att tillknyta och förstärka föreningsbanden mellan de olika stammarna, vidtagas de förvändaste åtgärder, som lända till motsatsen af hvad man åsyftat, och hafva en fullkomlig upplösning till oundviklig följd. Måtte Tyskland icke försumma att komma det tyska Österrike till bjelp. Nationaliteternes kamp skall snart — tyvärr alitför snart, utbryta. Den 3 Jual. Just nu ingår underrättelsen att Milsno kapitulerat och att Venedig redan sändt en deputation till H. M. Kejsaren. H. M. skall med det allra första återvända till Wiwen. Föplitz d. 31 Maj. I går från Prag hit ankomne resande medförde underrättelsen att en provisorisk regering der blifvit tillsatt, samt att tvenne renegater af tysza adeln, grefve Josef Mattias Thun och baron Neuburg, uppmanat czecherna att afsända en deputation till Paris, för att af dervarande regering utbedja sig skydd och bjelp att upprätthålla sin nationalitet, och att det czechiska partiets ledara verkligen beslutat sfsända en sådan. Nämnde tyske adelsmän äro desamme, som förklarade valen i Frankfurt för landsförräderi, emedan genom desamma den österrikiska kejsarstatens suveränitet och integritet kunde blifva förnärmad! Insbruck d. 27 Maj. Tidningen Tyroler Bote innehåller följande märkliga svar af Tyrolarne på det af Böhmiska deputationens i Iosbruck utfärdade manifest, som vi meddelade i Thorsdagens Aftonblad: J kommen till vår hufvudstad, för att brioga kejsaren, som lyckliggör oss med sin närvaro, försäkran om eder trobet och tillgifvenhet; vi helsa eder af bjertat välkomne! J uppmanen oss till verksamhet för Österrikes frihet, Österrikes enhet, Österrikes sjelfständighet, till trohet och kärlek för vår kejsare. I sanning! Intet folk behöfver mindre denna uppmaning än Tyrolarne; derför borgar såväl det förflutna som det närvarande. Hvad viljen j då med denna uppmaning till oss? Och hvad betyder eder proklamation af kejsardömet Österrikes enhet och oafhängighet? Ar frågan nu om något annat, än hvad j öppet hafven förklarat inför verlden, och för tyska sändebuden uti Frankfurt. J viljen göra de Tyska stammarna mera: främmande för hvarandra; edert oafhängiga Österrike är Österrikes fiendtlighet mot Tyskland, och det i en tid, då mer än någonsin den fastaste sammarhållning är af nöden, ja, då hela vårt väl eller ve derpå beror! J glömmer: att stammar af tyskt blod äro Österrikes kärnfolk; att det är tysk bildning som genomtränger de Österrikiska folken; att den tyska historien äfven är Österrikes historia; och att edra Böhmare sjelfve bo på tysk jord och tillhöra Tyskland. J öfversen att Tysklands och Österrikes framtida historia är oåtskiljelig, att deras splittring är deras förderf. Men j hafven ej ett ord för Tyskland; j haten Tysklands färger, som svaja från våra tinnar; j kallen Slaverna till den tyska hufvudstaden Prag, för att med eder rådslå om ett slavrike. Se der andemeningen af hvad j kallen Österrikes oafhängighetl Kejsardömet skall blifva ett slavrike, och j viljen bjuda oss handen, på det vi må med eder draga mot våra tyska bröder! Afstån från denna olycksbringande början och räcken oss en redlig brodershand! Edert slavrike är inbördes krig, är Österrikes förderf. J hafven sköna ord, men ingen handling för detta Österrike, vårt gemensamma fosterland. Vi äro och förblifva Tyrolare, men ingen, — ja icke ens j sjelfva — skall kunna betvifla att vi äro goda Österrikare; men detta äro vi för Österrike, sådant det nu är, men icke för ett Tschecheller Magyarvälde. Såsom goda Österrikare, och goda Tyskar, sluta vi oss innerligt och fast till Tyskland, emedan Österrike icke upphört att hafva sin gravitationspunkt i Tyskland; Österrrike står, eller faller med Tyskland. År det edert allvar att betrygga det eniga Österrikes makt, så måsten j afstå från eder fiendskap mot Tyskland, samt upphöra att med hat och fiendtlighet bemöta edra tyska bröder i Böbmen och Mähren. J måsten i Frankfurt bevaka edra egna och kejsarens tyska intressen, samt inställa edra operationer, i Wien och på andra ställen, hvilka, måhända mer än något annat, föranledt kejsarens afresa från rikets hufvudstad. Vi känna blott trenne folk på fastlandet, som skola afgöra verldens öde: Fransmän, Tyskar och Ryssar. Tschech-Illyriereller Magyarvälden hafva deremot inga garantier för sitt bestånd. Alla tre kunna blott vinna styrka och varaktighet genom att ansluta sig till Tyskland, Ryssland eller Frankrike. Åren j emot Tyskland, svälla sig de Österrikiska slaverna fiendtliga mot detsamma, så ställen j eder ock på Rysslands sida. Den af eder, som seke är med Tyskland, han är tyskarnes och äfven tyrolernas fiende. Ännu en gång, afstån från edert förder!bringande förehafvande, och sluten eder redligt med hela Österrike till Tyskland; ty blott genom ett stort förbund kunna vi betrygga oss mot de faror, som hota oss från vester och norr. Detta måste vi säga eder till svar på eder helsning, käre Böhmiske bröder! Meddelen edra bröder der bemma, huru vi tänka, och huru hvarje redlig tysk Österrikare måste tänka; men sägen dem äfven, att det är vår innerligasta önskan, att alla Österrikiska folk;Etill gemensam nytta, må sluta sig till hvarandra, 4 sann endrägt och broderlighet, för att gå med årofull seger ur de strider, som den närmaste framtiden hotar att framkalla; sägen dem, att vi vänskapligt uppmana dem, att afstå från ett företag, som ej har något mål som är möjligt att uppnå, och som måste hringa mera förderf öfver dem sjelfva, än öfver oss. Viljen ) nu verkligen ett mäktigt, sjelfständigt, enigt Österrike, så instämmen med oss i den fosterländska önskan : Lefve Österrike med Tysland! Lefve kejsarbuset Habsburg-Lothringen! TLefve kejsar Ferdinand ! POLEN. Posen den 31 Maj. Stor oro rådde i staden i anledning af en tillämnad polsk demonstration, bestående af ett stort tåg, hvarvid polska och ryska fanot-skulle föras i procession genom staden. Stadens myndigheter hota genom en proklamation att använda vapenmakt, om man ej afstode från den polsk-ryska demonstrationen. — Alla försök att reorganisera vår provins i polsk nationel anda måste stranda, då det ej vill lyckas general v. Pfuel att förmå någon enda polack att emottaga befattningar vid den nya administrationen och lagskipningen; alla fortfara orubblizt med sin vägran, emedan de derigenom tro sig kunna göra hela reorganisationsverket omöjligt. — Bland stadens tyskar hafva splittringar uppstått, emedan ett parti uppenbart går för långt i sin germaäniseringsifver. Den så kallade centralkommitten har hos stadsministeriet väckt fråga Oh I OM bege mm et AR je BV VN —NN AR Me 0 RM oo sh FR -— RR me D BM hu mm Ö re i AA JA — PF CR ee