hvsrmed således den konservativa åsigten, icke
hade skäl att vara missnöjd. Men dotta berod-
de likväl alltid på allmänna förtroende. Per-
soner, som närmare tillhörde det egentliga fol-
ket åter, kunde, oaktadt den vidt utsträckta v2l-
rätten, aldrig vinna det behöfliga antalet röster,
utan att ega något sådant företräde i utmirkt
karakter, kunskaper, öfvervägande praktisk dug-
lighet, eller öfverhufvud sådana personliga för-
tjenster, som gjorde dem värdige det ädla och
ansvarsfulla kallet att deltaga. i lagstiftningen.
Hvilken väckelse skulle icke häri ligg?, att ge-
nom en hederlig vandel ceb genom nit för det
allmännas sak Wllvinna siz medborgares skt-
ning, långt mera än om förmögenbet eller ex2-
mensbetyg skulle berättiga till ser:kilda förmå-
ner, vare sig i afseende på valbarbeten eller
valrättens utöfning.
Det vore förmätet att vilja påstå, att detta
system är ofelbart; men för oss framställer det
sig såsom en fullt tryggande utväg att utan äf-
ventyrande af nödig fasthet i lagstifmmingen
kunna lemna fullkomlig rättvisa åt hvarje med-
borgare, som försörjer sig sjelf. Måtte man der-
före, om det ännu är tid, icke alldeles förkasta
denna tanka.
Det bör vid detta tillfälle nämnas, att vire-
dan ryktesvis hört det regeringen skall bafva
för afsigt att framlögga ett program, eit s. k.
tvåkammarsystem med ömsesidigt ve:o och di-
verse qvslifikationer såsom vilkor för invälj:n-
det i den ena kammaren, m. m. Upprittigt
sagdt, hafve vi ock, med afseende på den nu-
varande ministerens sammansättning, och isyn-
nerbet sed:n hr Gripenstedt, som icke hade
funnit skäl att sluta sig till refurmvännernas
sällskap, blef kallad till statsråd, icke hyst nå-
got särdeles 1:fligi hopp. Det visar sig också
då tydligt hvarföre de s. k. reservanternas för-
sök att uppträda inom reformsäliskapet och up-
pehålla detsamma med invändningar, som ifrån
början aldrig funno någon anklang, äfvensom
den skyndsambet bvarmed reservationen kring-
skickades i orterna m. m. skulle tjena, nemli-
gen såsom förelöpare. Imedlertid, så fram:
icke den gråa starren, som behäftat den förra
minis!erens ögon i afseende på representitions-
frågan, öfvergätt till den svarta stirren hos de
närvarande rådgifvarne, och blindheten således
är objelplig, borde väl desse herrar kunna se,
hvad som ligger klart för hvar och en annan.
Vi hafve väl hört, att man sökt förringa ver-
kan af reformvännernas pluralitets program och
det bifall, som detsamma vunrit, med den in-
vändningen, att de som undertecknat program-
met i alla fall utgöra endast en obetydlig del
af svenska nationen, äfvensom ingenting blifvit
sparadt för att hopsätta ssgor cm uncerskrif-
ters samlande, på krogar m. m., såsom det bland
annat sypes af det snygga brefvet ifrån Theo-
philus i M 2 af Reformvännen. Tiden bar i
synnerhet icke försummat att som flitigast låta
vederbörande veta huru liten del af folkmäng-
den i det hel: de utgöra, som instämt med re-
formvännernas pluralitet.
Allt detta är nu godt och väl såsom en nöd-
fallsundflykt. Men vilja vederbörande icke se
saken så, utan efter dess rätta beskaffenhet, s:
visar det sig genast att reformvännernas pro-
gram, på de sällen der reformsällskaper hun-
nit bilda sig, blifvit omfattadt med ettså utom-
ordentligt öfvervägande intresse, som icke lem-
nar något tvifvel öfrigt. Deremot hör man nuv
ifrån alla landsorter buru föga sympati reser
vanternas åsigt vunnit. I det annars temligen
konservativa Östergörhland har det icke alls
haft någon framgång eller, enligt hvad Östgötba
Correspondenten upplyser, fått någon enda
namnteckning. Samma sak i Westergötbland, ;
Westmanland, i Jönköping, i Hslland, i Skåne,
i Bohuslän, i Gefle, ja, i sjelfva Upsala. Detta
gäller väl änuu bufvudszkligen om städerna,
men icke lärer det vara stor anledning att tänke-
sätten på lendet äro mera till förmån för det
grå programmet, åtminstone att döma deraf, att
ganska många possessionater och äfven bönder
undertecknat programmer, lika med pluralite-
tens härstädes. Afven i Orebro, der man af
den omständigheten, att ordföranden i reform-
sällskapet är svärfader åt br statsrådet Gripen-
stedt, bade hemtat Jen farhågan, att en opini-
onsyttring till förmån för reservationen skulle
tillvägabriogas, har denna farhåga befunnits öf-
verflödig: alla hafva instämt i ssmma grund-
satser som härvarsnde pluralitetens. Under så-
dana förhållanden kan man knappt kalla de!
för något mindre än ett eget öde, om regerin-
gen just i ögomblicket af en så öfvervägande
opinionsyttring skulle aflemna ett förslag i lik-
het med reservanternas, som icke kunnat få nå-
gon sympati för sig. Vi kunne verkligen icke
inse, att den position, hvaruti friberrarne Razb
och Hermelin samt hrr Dalman och Nils Ar:-
widsson försatt sig till allmänheten, är på något
sätt så inbjudande, att konungens rådgifvare
kunna fisna någon tillfredsställelse uti att gå
och göra sammeledes.
—K 2-2
— Ibland de många spridda drag, som för
ee ARA oo TA a
ee -- oM2- 0 0 as