gården, att uppiaga arbeisilassen 1 nattonalgardet, ty gansza många som, om de vartuteslutna derifråv, trogen hade sällat sig till det anarkiska elemente, bafvra nu genom umgäns;e och ssmal mid de mera upplysta, i förening med den verksamhet hvarmed sneri sagdt hela pressen visst det falska ceh overksiällbara Louis Bl:ncs läror, föranlitits att slua 2g tl den förzuftiga och moderata sid:n; och det är nu just baud derna kliss sm kommun sternal hafva sina starkaste motståndare. Många anse söndagens tilistillnirg såsom ett det sista fortviflade försöket på komsunisternas sids, at med fysiskt våld ch genom en siatskupp till kräkta sig mskten, sedan de bliivit alldeles slagna på argugaenternas fält. Ett ;bland de märkvärdigaste profven på dec riktoing denna fråga tagit är att ugifvaren al la democratie paeifique, V. Considerant, sam förut alltid ansetts såsom tillhörande Socalsterna, nu i la Presse iormligea upp rädt emot Louis Blinc. Huru bfligt parisarna nu inse att de blifvit förvillade af toma fr:ser af denne välraente, men yilize person, och huru stör förbittringen är mot kommunistern:, h:r man usder de sista dagarna seit af flera exempel. Bland snnat var i förrgår en men, som på en af quaierna predikade k-mmunismen, nära alt bifva kasted i Seinen af folket. D2 hace redan lyftat honom öfver balustraden cca höl) honom böngande der, då ham räddades af några ullkomna natisnalgardister. Hela detta oväsen kunne vi således nu här anse någorluada slutad:; men idet stället hafva kommunisterne — som till en stor del bestå af dagdrilvsre och lätuivgar — i små flockar uispridt sig i provinserna, cch der upprviglat folkhopar på några såällen ull cordningar. Anvul torde man således få höra talas oar dem derifrn på,ra veckor, men öfversllt förena sig befolkningarna eroot dem. J;g kommer nu till det egentliga föremålet för deita bref, att gifva nn kort beskrifsing på den högtid, som firades härs ädes i tho slags. Provisoriska regeriogen had-, jag tror egentlgen dei var på L:martines förslag, beslu:at, att den dag, då nationalg:rd.t skulle tå siva nya fznor, skulle firas ra:d en sior atlmän högtid, kallad Ia fåte de la fraternite (fö: brödrin: ens) eller den braderlga kärlekens högtid). Hvar och en var nyfiken att se huru derna cag ssulle aflöpa, hvari hela Pasis h:de tillfalle att delt2ga, emedan man deraf kuirde bittre än förut dömma om sskermas ställving; men iogen hade väl tänkt sig ett så storarwaat stådespel som det hvilket nu intrffade, och hvari den förutgående lycxbga utgångea af söndagen säkert bade stor andel, Jag vill först i korthet berätta tillställningen. ! Hufvucplatsen för hbögtidligheten var tiriumfbågen de VE:oile. På båda sidor om denna triumfbåge voro uppförda i heölfcirkel tvenne ofantliga plauformer med flera afsatser. I midten deraf hade provisoriska regeringens medlemmar sin plats, omgifna af fjorton stora bundtar af trefärgada faror, och der framför två höga master, äfven fullsatia med trefärgade fanor och inskrif:en 23, 24 och 23 Februari. På amfi-! teatrirne oca sidoraa voro rum för åskådare, som erhå!lit serskilda tillträdesbiljetter, och. hvaribland, oaktadt ett inållande duggrezp, syntes en stor mängd elegant klädda d:mer. Regeripgens ledamöter voro omgifna af ett antal embetsmän. i Fanorna hafva på spetsen en medaljong, der den Gosliiska tuppen är föresälld i vpphöjning, och på den hvita delen af sjelfva duken i guld broder2d en eklöfskrans, samt inuti depna orden: libertg, dgalite, fraternitg, unite (frihet, jemlikhet, broderskap, enhet). Den iatressantaste delen af högtiden bestod dock i militiren som defi!erade och erhöll sina! fanor. Nationalgardet ensamt räknrs hifva utgjort 260 000 man, och af din reguliera armåen 50 000 man infanteri, åtskilliga regementen kavalleri samt fyra artilleriregementen. Man vill påstå, att verldsh:sorien ännu aldrig sett! en så stor väpnad styrka red ordentliga gevär tillsammans på ett ställe; hv2rken under konungarnas eller iejarens tid har något så impone-: rande äst rum. Ni kan göra er ett begrepp om saken, då jag säger att provisoriska regeringea satt på sn plets itån kl. 40 på f. m. till 9 om aftonen. Red:n kl. 6 på morgon började Banieuens nationalgarde inträffa i Par:s. Då legionerna vora samlade och marscherade ned will Elyseiska fälten, voro alla fönster öppnade, fruntimmer som hade stadnat hemma i hus:n vora högtidsklädda, och som syrenerna: just nu blomma, hade de straffat sig stora förråder deraf, för att låta dem regna öfver de defilerande. På en gata, rue Pois:onn ere, der den 42:te legionen marcherade fram, hände det härrid, att de sköna bade missräknat sig på antalet, !y denna legion utgöres af ej mindre än 40,000 man. Syrenerna blefvo derföre slu, när något mer än hälften hade passerat, men nu togo damerna sidenbanden och de art fici-. ella blommorna ur sina hattar och strödde dem öfver de vipnads medborgarne, under hviftande med nä:dukarna. Till cfficerarne neckastades ser-kildt förfärdigade bandrasor, som d-ssa sed:n stucko på sina värjfästen. Nir nu nationalgardet kom fram, såg man hela fältet utgöra en blomsterskog af syrener, instuckna i mynningen af gevörspiporna, och bajonetterna gindrande deremellan, och det hela: var omgifvet af den obeväpnade, högtid:klädda befolkningev. Det var den praktfullaste syna jag någorsin sett. Till kvarja legion, då den framträdde, öfverlemnrades dess fanor med dessa ord — som jag likväl ej kunde höra, men sedan sett i tidningarn2: J svärjen i Guds och folkets namn, a:t alltid försvara den fana, som republiken anförtror ero; hvirpå chefen för hvarj korps svarade: Jag svär de! lefve republiken! Åt de regementer af den rejuliera armåöen, som bade blifvit inkommenderade för vlifället oo TAR lg AAA