rituosa, hvarefter de båda förstnämnde hegåfvo sig
på hemvägen öfver sjön ifrån Björkenäs. På smyg-
krogen bade emellan dem icke någon misssämja
kunnat förmärkas; men på sjön skulle de hafva kom-
mit i inbördes kif och tvedrägt, denna icke säll-
sporda följd af omåttlig bränvinsförtäring. Imedler-
tid anlände ingendera af dem till sitt hemvist. De-
ras anhöriga Jäto måndagen gå förbi utan att ens
efterfråga dem. Tisdagen anställdes väl spaningar
efter dem, men förgäfves. Först sent, onsdagsafto-
nen, kommo tvenne personer med underrättelse, att
Winroth låg död i en strandad båt vid Biskopsvraks
uddar. Thorsdagsmorgonen hemfördes den döde, på
hvilken man ej lärer kunnat upptäcka några tecken
till begånget våld, hvaraf synes troligt, att han, älf-
vensom Vinberg, hvilken ännu icke är återfunnen,
blifvit ett rof för de vilda vågornas raseri. (N. A.
Carlstad d. 26 Avril. Ea sommendering a
något öfver tvåhundra man ur kong! Bohus läns
regemente ankom i går till staden och har i dag
afmarscherat till Carlstens fästning, såsom förslärk-
ning af garnisonen derstädes. Då 150 man ur sam-
ma regemente för kort tid sedan dit afgick, har
man undrat hvad denna nya extra förstärkning mån-
de beatyds, och de befängdaste rykten, det ena värre
än det andra, om rysligt förestående krig och örlig
än med ryssen, än med ecgelsman, än med dansken
hafva bland allmogen cirkuleret, men till hvilka
naturligtvis ingen förståndig menniska lyssnat. A
följande vill dock synas, scm de icke skulle sakn
all grund.
Hr öfverstelöjtnanten och ridd. Reutersvärd har-
ranguerade nemligen truppen vid dess arkomst til
staden, sedan den uppmarscherat och uppställt sig
utanför bans logis, ungefärligen i följande ordalag:
Gossar! Då hr regementschefen i dag af opass-
lighet är hindrad ett personligen infinna sig, ba
jag blifvit anmodad helsa er å hans vägnar.
Det är icke nu som fordom, då j diogen ut at!
förtjena penningar på arbetskommenderingar till
Götha kanal, til! Trollhättan och till Trollhätte-
bolag. Nu, då utrikes oroligheterna fordra (?) att
fästningarne skola besättas, hoppas jag, att j lika
noggrannt fullgören edra skyldigheter, då statens
tjenst tager edra :rafter i anspråk, om expeditionen
ock icke skulle vara så löaande. Sköten väl eder
helsa, gossar! — —
Härpå följde denna naiva slutrefräng: ,IHelsa
kamraterna rå Marstrand! Jag kommer snari
eftero. (W. T.)