Due ICE MUSSE, UL INCU TE VULULTICE, IOF alt i förening med konungen antaga ena fri konstitutionell samhbällsförfattning för Danmark och Slesvig, men med egen landtdag för det s2dnare i dess provinciella angelägenheter. Äfven denna slutliga statsförfattning borde hvila på en frisinnad och nationell vallag; rå fullständig megborgerlig jemlikhet; upphäfvande af alla feodalrättigheter och börd-privilegier, samt af all inskränkning i trosfriheten och i olika trosbekännares politiska rättigheter ; och vidare på fullständig — skattebevillningsrätt, — fullständig tryck-, taloch föreningsfrihet, offentlighet i statsbestyret, och allmän folkbeväpning. Slutligen uppfordras konungen till att omkring tronen och i spetsen för regeringskollegierna ställa män, som genom pröfvadt frisinnade och nationella grundsatser gifva en borgen för, att folkets röst snart och fullständigt blifver hörd. Uti Felrelandet beskrifves detta första jutska folkmöte med uppnämnande af åtskilliga talare, men hvilka för svenska läsare äro mindre al!mänt bekånta. Mötet upplöstes med stormande jubelroöp och välönskningar för konungen, fiderneslandet och friheten. Dagen derpå hade underrättelsen om den gamla ministerens afging i Köpenbamn anländt. Ett nytt möte samlades då genast, och koumitten föreslog ett tillägg i adressen, hvarigenom konungen uppfordras till att lägga all kraft i de förberedde anstalterna för att värma Danmarks nationella sjelfständighet och ära, och att endast välja fullkomligt frisinnade, kraftfulla danske män till ministrar. Från Nakskov har en adress inkommit, undertecknad af 290 borgare, embetsmän m. m., och af samma syftning som den nyssnämnda. Från invånarne i Helsingör har en tecksägelseadress ingått till etatsrådet Hvidt och hans medledamöter i bestyrelsen af folkmötet i Köpenhamn den 20 Mars, för det de i farans ögonblick visat det medborgerliga modet att öppet och oförbehållsamt uttala nationens önskningar och att råda till medel, som föra Denmark till ära och oberoende.n Uti norra och medlersa Slesvig har äfven cirkulerat en adress, hvaruti konungen på det varmaste bönfales om att icke öfvergifva Slesvig. Den går för öfrigt ut på ungefär detsamma som den föregående. — Tidningen Fe irelandet innehåller följande vackra. uppmaning till danskarnes mod och fäderneslandskänsla : Medborgare! Angen modlösket! Ingen misströstant Intet vildt utbrott af förbittring vid dessa Hjobsposter, som det har varit vår sorgliga pligt att meddela eder! Det är blott de länge förutsedda, de länge förutsagda följderna af den förra regeringens kertsynthet och oförsvarliga politik; följderna af att staten blifvit styrd efter dynastiska åsigter, i ställetför efter nationens rätt och anspråk; följderna af de osaliga familjförhållanden, som en .gång gjorde förrädarnes hufvudman till statsmaktens representant i hertigdömena; följderna af att regeringen omgaf sig med trolösa, -menediga embetsmän i både den högre och lägre förvaltningen; följder, kort sagdt, af en mängd orsaker, som härstamma från en förfduten tid, från dennas händelser, förhållanden och personer; från orsaker, som vi i vår tid icke hafva velat eller icke kunrat förändra, men hvilkas verkningar: vi nödgas uppbära: Bördan kan blifva tung; den kräfver stora offer af oss; den kräfver måhända vårt gods och vårt lif; men ingenting är så dyrbart, som vårt fosterlands välfård och ära, som Danmarks frihet och sjelfständighet. Låtom oss derföre frambära dessa offer, låtom oss alla stå eller falla med hvarandra! Då väntar oss kanhända segrens ära, freders och frihetens välsignelse; men i alla händelser en ärofull död; och den är alltid bättre än ett lif i vanära och i träldom. Låtom oss alltså sluta oss tillsammans emkring vår nya regering, den vi i farans stund sjelfva tillsatt, den vi hafva pålagt ett ansvar, som den icke skulle förmå bära, om våra skuldror icke understödja henne, om vi icke bibebålla vårt fulla, oryggliga och oinskränkta förtroende till henne. Låtom oss då vara redo när hon kallar; men intill dess söka lugn och uppmuntran hos oss sjelfva, och isynnerhet vaka öfver att icke någon obetänksamhet må störa vår samdrägt eller: den lagliga ordningen. — Följande sång för det danska folket af H. V. Kaalland har mycket sålis på gatorna i Köpenbamn: Opmand Dig, du Danske! lad Verden nu see, At ei Du vanslegted i Tiden. Skal Dannemark rammes af Skendsel og Spee, Nei, för skal vi knuses i Striden! End ruller derude det sortladne Hav, Det bruser om Fedrenes Seire; Paa Kempernes Hyie, paa Heltenes Grav Skal Voldsmend ei haanligt sig leire! For Frelse, for Frihed, i Trengselens Stund, Vi kempe, saa mange vi ere, Og Den skal vi kalde den feigeste Hund, Som svigter sit Fedrelands: Are! Vi drives jo ikke af Trods eller Had, Vi kempe for Danmark, vor Moder. Vort eldgamle Land vil man splitte os ad, Og bortrive Broder fra Broder. Vi rase jo ikke med Ulvenes Mod, Om Hvo der den Anden skal trykke; Vi fole ei Törst efter Menneskeblod, f Men Törst efter Menneskelykke! I Kreds om vor Konge somMur vil vi staae, Thi dansk :er hans wrlige Fanke; Oz Fjenden skal trekke det korteste Straa, Naar Löven först reiser sin: Manke. Ja, Scier skal fölge vor lige Sag, Saavist som med kneisende Pander Vi vende vort Vie mod Fribedens Dag Og Ryggen mod Verdens Tyranner; RYSSLAND. Ryktet med förra p:sten om ett uppror Warschau har cke med den sednare posten vunnit bekräftelse; ej h ler bearätte!:san at: Krakau åtsragit sin republikanska författning. Då likvil d2 förnäms a ledarae af det sisa polska upproret varit statstångar dels i Berlin, dels i Krakau, men nu blifvit genom händelserna i Preussen och Osterrike befriade, och ea polsk kommit omede bart derefter bildat sig i Berliny! af sådana min, som Mieroslawrki, dr Lishelt, O.:S.iv.; så ogs i: Tyskland i för agjordt, att Pul:ckarna icke. skule för umma tillfsile till Polens återställelse, hvilken äf-ven allmönt ansågs nödvändig, till Tysklands