vi vilja, att den ska!l vara en sanniag (bravo!
bravo!).
Vi vilja hifva en republik, som gör sig äl-
skad och aktad af alla, som icke gör sig fruk-
tad af någor, undantagandes fäderneslandets och
institutionernss fiznder (bravo!).
Vi vilja grundlägga en republik, som skall
vara ett mönster för moderna regeringar och
icke en efterhärmning af en försvunnen tids
fel och olyckor. Vi adoptera dess ära, vi för-
kasta dess anarkier och raisstag; bjelpen 033
alt grundlägga och försvara den, rösten efter
edra samvet-n, och så frsmt, hvilket jag icke
betviflar, det är goda medborgares samveten, så
skall republiken grundläggas genom edra röster,
likasom den här blifvit grundlagd genom Pa-
riserfolket; armarl!, (enstämmiga bifallsrop).
Deputationen aflägener sig under förnyade
rop: lefve Limartire! lefve den provisoriska
regeringen! lefve republiken!
Detta är icke allt. Den provisoriska regerin-
gen har lofvat, såsom man sett och som vi till-
kännagifvi, att utfärda en af alla dess ledamö-
ter undertecknad proklamation, åsyftande att, i
förväntan af mnationalviljans uttryck, som nu
snart kommer att ridfrågas, erkänna de nöd-
vändiga gränsorna för regeringens makt; att
följakiligen till dess sanna utsträckning återföra
de för departemonterna delegerade kommissa-
riers myndighet; att återkalla de oriktiga ut-
trycken i br Ledru-Rollins cirzulir, att ntplåna
hvarja skugga af diktatur, samt slutligen att
den provisoriska regeringen må böja sig uader
nationens suveränitet och valfrihetens stora prin-
cip. Nu har denna proklamation blifvit under-
tecknad af alla regerivgsledamöterna cch herr
Lediu Rollin, genom att instämma deruii, des
avuerar således, såsom vi tro, alla de förut ätt-
ningar bans cirkulär framkallat. Således inses
det lätteligen, att de delegerade kommissarie: na
icke äro paschir ell r prosonsuler, att de ej
hafva obegränsad makt, att de icko hafva upp-
drag att göra valen till der.s verk, och ait alla
myndigheter, så visligen utmärkta och åtskilda
från hvarandra genom vår första revolutions
lagstiftare, j äro sammanblandade i samma
händer. Iatet försök till injagande af fruk-
tan skall företagas, för a t underkasta nationen
en våldsam minoritets herradöme. Frankrike
är sn een herre, man har ej för afsigt att i
den allmänna välfärdens naran påtvinga det ett,
vi veta ej hvilket, tyranni.
För att vara öppenbjerfige, säga vi rakt fram:
den provisoriska regeringen bar genom det val-
system, som hon antagit, försäkrat sig om ett
ganska stort inflytande på valen. Val genom
voteringssedel medföra den olägenhe, att många
röstande icke käsna dem som de nämna, och
efter alt hafva i spetsen af sina listor uppfört
dem, som de personligen gifva företräde, för-
ena de sig gerna, för att fylla det bestämda
antalet, i de val andra gjort. Men regeringens
agenter skulle, i det de gilla den eller den
Jistan och i det de begagna det stora infiytan-
de, som hvarje cffentlig auktoritet i Frankrike
alltid har, i synnerhet under kritiska tider,
lätteligen erhålla följande resultat. Hvarje kan-
ton, hvarje trskt kommer att hafva sina kan-
didater, dem de redan uteslutarde föredragit,
och man lär svårligen komma öfveren; om en
tillfredsställande vallängd. Dessa meningsskilj-
aktigheter, lätta att förutse, skola åt hvarje de-
pariements naturliga representanter endast lem-
na ett inskränkt röstantal, emedan de namn,
som upptagas med hänsigt till auktoriteten,
lätteligen skola till sin fördel förena en plura-
litet. Det skulle vara en stor olägenhet, om
det vore så öfverallt, och om Frankrike, på
viest sätt fråoskrifvande sig sin rätltighat, öf-
verlemnade s-mmansättningen af den försam-
ling, som skall bestämma dess öde, åt godtyc-
ket hos de under en kritisk tidpunkt improvi-
serade kommissarier. Man bör hoppas, att kan-
tonern2, arrondissementerna skola hafva det för-
stind att göra hvarandra ömsesidiga koncss:o-
ner, för att derigenom få en pålitlig repiecen-
tatio:; men till och med om denna laglikmäiiga
samdrägt emellin trakterna eger rum, så kan
man räkna på att regeringen, genom dess dele-
gerade, kommer att i många hänseenden utöfva
ett g:nska stort inflytande.
Så framt icke nationalsuveränitet är ett tomt
ord, så blir det då för regeringen en trängande
pligt att inskränka sin personliga verksamhe, i
stället för att utvidga den; att snarare efter-
härma den störtade regeringens första valcir-
kuläår än det sista. Den provisoriska regerin-
gens proklamation är endast första steget till
uppfyllande af denna pligt. Det loalr utöfvan-
det af de principer, som hon bastimmer, skall
göra resten. Hvad vi sagt åt hela regeringen,
upprepar återigen regeringen för alla der, till
hvilka hon i sin proklamation vänder sig. Haf-
ven tillit, säger hon ti!l landets sunda förnuft
och landet skall hafva tillit till eder; gifven
det fribeten, och det skall i utbyte gifva eder
republiken.n
,Säkerhet, frihet, aktning för alla väljande med-
borgares samveten, det är,, säger hon vidire, den
republ kanska regeringens syfiemil; — betryg-
gen åt andra detoberoonde, som j önsken eder
sj Ive.n
Vare detta den sllmännar regel, som kom-
missarierne vid valen skola ålägga sig sjelfva
att iskttaga, och en freilig framtid är republi-
ken tillförsäkrad.
Här följer in ex:enso denna proklamation
som hedrar den provisoriska regeringens leda-
möter:
FRÅNSKA REPUBLIKEN,
Frihet, Jemlikhet, Broderskap.
Tlam mvnnsones ba reonoringen föll franska folket.