Due ICE MUSSE, UL INCU TE VULULTICE, IOF alt
i förening med konungen antaga ena fri konsti-
tutionell samhbällsförfattning för Danmark och
Slesvig, men med egen landtdag för det s2dnare
i dess provinciella angelägenheter. Äfven denna
slutliga statsförfattning borde hvila på en fri-
sinnad och nationell vallag; rå fullständig
megborgerlig jemlikhet; upphäfvande af alla
feodalrättigheter och börd-privilegier, samt af
all inskränkning i trosfriheten och i olika tros-
bekännares politiska rättigheter ; och vidare på
fullständig — skattebevillningsrätt, — fullständig
tryck-, tal- och föreningsfrihet, offentlighet i
statsbestyret, och allmän folkbeväpning. Slutli-
gen uppfordras konungen till att omkring tro-
nen och i spetsen för regeringskollegierna ställa
män, som genom pröfvadt frisinnade och natio-
nella grundsatser gifva en borgen för, att fol-
kets röst snart och fullständigt blifver hörd.
Uti Felrelandet beskrifves detta första jutska
folkmöte med uppnämnande af åtskilliga talare,
men hvilka för svenska läsare äro mindre al!-
mänt bekånta. Mötet upplöstes med stormande
jubelroöp och välönskningar för konungen, fi-
derneslandet och friheten.
Dagen derpå hade underrättelsen om den
gamla ministerens afging i Köpenbamn anländt.
Ett nytt möte samlades då genast, och kou-
mitten föreslog ett tillägg i adressen, hvarige-
nom konungen uppfordras till att lägga all kraft
i de förberedde anstalterna för att värma Dan-
marks nationella sjelfständighet och ära, och att
endast välja fullkomligt frisinnade, kraftfulla
danske män till ministrar.
Från Nakskov har en adress inkommit, un-
dertecknad af 290 borgare, embetsmän m. m.,
och af samma syftning som den nyssnämnda.
Från invånarne i Helsingör har en tecksägelse-
adress ingått till etatsrådet Hvidt och hans med-
ledamöter i bestyrelsen af folkmötet i Köpen-
hamn den 20 Mars, för det de i farans ögon-
blick visat det medborgerliga modet att öppet
och oförbehållsamt uttala nationens önskningar
och att råda till medel, som föra Denmark till
ära och oberoende.n
Uti norra och medlersa Slesvig har äfven
cirkulerat en adress, hvaruti konungen på det
varmaste bönfales om att icke öfvergifva Sles-
vig. Den går för öfrigt ut på ungefär detsam-
ma som den föregående.
— Tidningen Fe irelandet innehåller följande
vackra. uppmaning till danskarnes mod och fä-
derneslandskänsla :
Medborgare! Angen modlösket! Ingen misströ-
stant Intet vildt utbrott af förbittring vid dessa
Hjobsposter, som det har varit vår sorgliga pligt att
meddela eder! Det är blott de länge förutsedda,
de länge förutsagda följderna af den förra regerin-
gens kertsynthet och oförsvarliga politik; följderna
af att staten blifvit styrd efter dynastiska åsigter, i
ställetför efter nationens rätt och anspråk; följderna
af de osaliga familjförhållanden, som en .gång gjorde
förrädarnes hufvudman till statsmaktens representant
i hertigdömena; följderna af att regeringen omgaf
sig med trolösa, -menediga embetsmän i både den
högre och lägre förvaltningen; följder, kort sagdt,
af en mängd orsaker, som härstamma från en för-
fduten tid, från dennas händelser, förhållanden och
personer; från orsaker, som vi i vår tid icke hafva
velat eller icke kunrat förändra, men hvilkas verk-
ningar: vi nödgas uppbära: Bördan kan blifva tung;
den kräfver stora offer af oss; den kräfver måhända
vårt gods och vårt lif; men ingenting är så dyrbart,
som vårt fosterlands välfård och ära, som Danmarks
frihet och sjelfständighet. Låtom oss derföre fram-
bära dessa offer, låtom oss alla stå eller falla med
hvarandra! Då väntar oss kanhända segrens ära,
freders och frihetens välsignelse; men i alla hän-
delser en ärofull död; och den är alltid bättre än
ett lif i vanära och i träldom. Låtom oss alltså
sluta oss tillsammans emkring vår nya regering,
den vi i farans stund sjelfva tillsatt, den vi hafva
pålagt ett ansvar, som den icke skulle förmå bära,
om våra skuldror icke understödja henne, om vi
icke bibebålla vårt fulla, oryggliga och oinskränkta
förtroende till henne. Låtom oss då vara redo när
hon kallar; men intill dess söka lugn och uppmun-
tran hos oss sjelfva, och isynnerhet vaka öfver att
icke någon obetänksamhet må störa vår samdrägt eller:
den lagliga ordningen.
— Följande sång för det danska folket af H.
V. Kaalland har mycket sålis på gatorna i
Köpenbamn:
Opmand Dig, du Danske! lad Verden nu see,
At ei Du vanslegted i Tiden.
Skal Dannemark rammes af Skendsel og Spee,
Nei, för skal vi knuses i Striden!
End ruller derude det sortladne Hav,
Det bruser om Fedrenes Seire;
Paa Kempernes Hyie, paa Heltenes Grav
Skal Voldsmend ei haanligt sig leire!
For Frelse, for Frihed, i Trengselens Stund,
Vi kempe, saa mange vi ere,
Og Den skal vi kalde den feigeste Hund,
Som svigter sit Fedrelands: Are!
Vi drives jo ikke af Trods eller Had,
Vi kempe for Danmark, vor Moder.
Vort eldgamle Land vil man splitte os ad,
Og bortrive Broder fra Broder.
Vi rase jo ikke med Ulvenes Mod,
Om Hvo der den Anden skal trykke;
Vi fole ei Törst efter Menneskeblod,
f Men Törst efter Menneskelykke!
I Kreds om vor Konge som- Mur vil vi staae,
Thi dansk :er hans wrlige Fanke;
Oz Fjenden skal trekke det korteste Straa,
Naar Löven först reiser sin: Manke.
Ja, Scier skal fölge vor lige Sag,
Saavist som med kneisende Pander
Vi vende vort Vie mod Fribedens Dag
Og Ryggen mod Verdens Tyranner;
RYSSLAND.
Ryktet med förra p:sten om ett uppror
Warschau har cke med den sednare posten
vunnit bekräftelse; ej h ler bearätte!:san at:
Krakau åtsragit sin republikanska författ-
ning. Då likvil d2 förnäms a ledarae af det
sisa polska upproret varit statstångar dels i
Berlin, dels i Krakau, men nu blifvit genom
händelserna i Preussen och Osterrike befriade,
och ea polsk kommit omede bart derefter bil-
dat sig i Berliny! af sådana min, som Miero-
slawrki, dr Lishelt, O.:S.iv.; så ogs i: Tyskland i
för agjordt, att Pul:ckarna icke. skule för um-
ma tillfsile till Polens återställelse, hvilken äf--
ven allmönt ansågs nödvändig, till Tysklands