Hr Straniberg hade med omsorg instuderat
Basilios parti, hvari haåns vackra röst gjorde
en serde!es god effekt. Man hade nu dessutom
det nöjet att höra B:s: aria i sista akten, som
tillförne alltid varit utesluten. Hr Strandbergs
spel saknade ej färg, äfvensom hans maskering
var ganska lyckad; och öfverhufvud tyekas rol-
ler af mera markerad karakter egna sig bättre
för hr S., än dessa färglösa celadons-partier,
som tenoristerne eljest pläga få sig beskärda.
Hr Haglund gaf Beirtolos parii, isynnerhet
uti enserblernpa, rätt tillfredsställande; uti
den effektfulla - arian i första akten var han
deremot något matt. Antonio fann uti hr L.
Kinmanson sin såsom vanligt ypperlige repre-
sentant; och äfven Barbarinas obetydligare parti
utfördes af fru G:lhiar på ett oklanderligt sätt.
Men hör någon gång klagas öfver att Mozarts
musik förfuskas v.d offentliga produktioaer, och
man skulle tro att sådant skedde genom exe-
kutörerna; men när dessa, såsom t. ex. v:d
närvarande Figaro-representationer, ej fianas
benägna dertill, så är det scenens styrelse, som
sjelf åtager sig detta bestyr. Hvarje kännare
af Figaros musik märker säkert, att vi syfta
på fin2let i 3:dje akten, som roan tillökt med
en balett, hvars musik möjligtvis kunde slå sig
ut på en Humlegårds-bal, men hvars anbrin-
gande i denna finalsats, som endas den mest
etheriska poesi, gifver ett alltför eget begrepp
om omdömesförmågan hos sin upphofsman.
Hvad skulle man säg2, om det behagade inten-
denten vid ett offentligt målnings-galleri att
bland englarne omkring en madennabild låta
inflicka cn hamnbuse? Man skulle förmodligen
finna nämnde 2utoritet vara lika stor kännare
af målning, som teater-direktionen i Stockholm
af musik, men troligen ändå mera förundra sig
öfver den koxstnär, som lånar sig till ett dylkt
värf, och föga hedrar det herr hofiap:llmästa-
ren Berwi:ld, att ex officio auktorisera förderf-
vandet af en så förträfflig musik. Har bar
ej förmått afs yra detta ofog, så beklaga wvi
uppriktigt den eljest så förtjenstfulle konstnä-
ren, men framför allt det konst-institut, hvars
styrelse i artistiska ämnen så litet tycks kännz
gränsen melian det komiska och det löjriga.
—U—