Hr Straniberg hade med omsorg instuderat Basilios parti, hvari haåns vackra röst gjorde en serde!es god effekt. Man hade nu dessutom det nöjet att höra B:s: aria i sista akten, som tillförne alltid varit utesluten. Hr Strandbergs spel saknade ej färg, äfvensom hans maskering var ganska lyckad; och öfverhufvud tyekas roller af mera markerad karakter egna sig bättre för hr S., än dessa färglösa celadons-partier, som tenoristerne eljest pläga få sig beskärda. Hr Haglund gaf Beirtolos parii, isynnerhet uti enserblernpa, rätt tillfredsställande; uti den effektfulla arian i första akten var han deremot något matt. Antonio fann uti hr L. Kinmanson sin såsom vanligt ypperlige representant; och äfven Barbarinas obetydligare parti utfördes af fru G:lhiar på ett oklanderligt sätt. Men hör någon gång klagas öfver att Mozarts musik förfuskas v.d offentliga produktioaer, och man skulle tro att sådant skedde genom exekutörerna; men när dessa, såsom t. ex. v:d närvarande Figaro-representationer, ej fianas benägna dertill, så är det scenens styrelse, som sjelf åtager sig detta bestyr. Hvarje kännare af Figaros musik märker säkert, att vi syfta på fin2let i 3:dje akten, som roan tillökt med en balett, hvars musik möjligtvis kunde slå sig ut på en Humlegårds-bal, men hvars anbringande i denna finalsats, som endas den mest etheriska poesi, gifver ett alltför eget begrepp om omdömesförmågan hos sin upphofsman. Hvad skulle man säg2, om det behagade intendenten vid ett offentligt målnings-galleri att bland englarne omkring en madennabild låta inflicka cn hamnbuse? Man skulle förmodligen finna nämnde 2utoritet vara lika stor kännare af målning, som teater-direktionen i Stockholm af musik, men troligen ändå mera förundra sig öfver den koxstnär, som lånar sig till ett dylkt värf, och föga hedrar det herr hofiap:llmästaren Berwi:ld, att ex officio auktorisera förderfvandet af en så förträfflig musik. Har bar ej förmått afs yra detta ofog, så beklaga wvi uppriktigt den eljest så förtjenstfulle konstnären, men framför allt det konst-institut, hvars styrelse i artistiska ämnen så litet tycks kännz gränsen melian det komiska och det löjriga. —U—