Allt sedan någon uppmärksamhet började eg-
nas åt dessa olycklige, har man insett statensl:
förbindelse att taga dem, såsom i allt hänse-
ende omyndlinger, under sitt serskilda hägn:
och vård. Denna statens förbindelse har äfvenl:
här i riket blifvit erkänd; och ailis.dan 41823.
års riksmöte, då en indragning af de gamlali
eländiga linshospitalerna beslutades, och den s.l:
k. centralisationen kort derefter började, har:
kongl. serafi merordensgillet, under hvars sty-
relse hospitalerna lyda, oabrutet arbetat på
dessa inrättningars stigande förkofran, äfvensom i:
rikets ständer hafva egnat sin upgmärksamhet
åt d:nna sjukvårds handhbafvande.
Imedlertid, om man, efter att hafva gjort sigl:
bekant med denna sjukvårds syftning och be-l!
skaffenhet i allmänhet, och att hafva inhemtat
känaedon ora hvad andra upplysta nationer il
bomälte afseenle red:n verkställt, företager siz
att närmare granska vira egna förhållanden,!
nemligen ej mindre de här gällande författnin-
gar och denna sjukvårds organisation i sin hel-li
het, än dess vigtigaste detaljer, så stöter manl
Snart på så väsendtliga fel och brister, att man
för measklighetens skull lifligt misie önska enl
sakkuanig och noggrsnn revision samt derpål
följands genomgripande reo:m af denna för en!
stor del; och dertill den värnlösaste och olyck-
ligaste bland samhällets bjalpbeh5fvande med-
lemmar, vitala angelägenhete?. Deras sak börl:
vara vår, hvarje ädel medborgares hederssak,l
då de icxe en gång ega den olyckliges vanliga,
sista til flykt att få beklaga sig, då de ej kunna lt
föra sin egen talan.
Men som jag måste aniaga, att ämnet är förl!
de flasta nytt och obekant, alldenstund det o 2-
fattar en krets, från hvilken de flesta bortvän-l
da sig med fasa, — hvilken blott få, ledde ai
filaniropiens intresse, vidrört, och blott en och :
annan vetenskapsman gjort till föremål för ser-
skildt studium, torde jag få utbejlja mig stån-
dets benägna uppmärksamhet på ett kort skär-.
skådande af den frågan, huruvida motiverna för
den yrkade revisionen äro biudan ie, och om så
är, huru den lämpligast torde kunna inledas. !:
För att icke behöfva falla in i en besvärande
vidlyftighet, bänvisar jag i afseende på uärmare :!
dealjer till följande officiella bandlingar: 4:0
generaldirektörens öfver lszaretter och hospita-!
ler i riket, hr Ekströmers underdåniga berät-
telser, den ena af 4840, dena andra af 48475;4
— 2:o0 uaderdånigt utlåtande rörande hospita-:
lernas och bospitalsfondens förvaltning, afgifvetc
af serskilda derull kommitterad2 (generaldirek-s
tören Ekströmer, statskommissarien Tauvon cch
doktor Sdep); — samt 3:0 en i dessa dagar i
bokhandeln u:kommen brochyr: Uppfordran till
vederbörande att tidsenligt reglera vården om
sinnessjuke, af C. U. Sonden, och hvilka hand-
lingar jag skall taga mig friheten bilägga vil
remissen af denna motion, oc inskränker migls
desto heldre till några af de vigtigaste kufvud-
punkterna, som afsigten med mitt uppträdande
i denna sak lika litet är ait afgifva en fullstän-
dig granskning af närvarande förhållanden, som
ett utarb:tadt projekt till denna sngetägenhets
behöfliga och ändamål!s:n!iga ordaande, men
blott att föranleda, på sätt som kin finnas
lämpligt; så väl det ena som det andra. Af
samma skäl åsidosätter jag denna angelägenhets
historiska utveckling, och skall blott söka att
uppfatta ställningen sådan den i detta tidsmo-
ment befiones. i
Såsora utgångspunkt för frågan och såsom en
princip, hvilken man här städse bör hafva i
sigte, exedan alla detaljer måste referera sig
till denssmma, välja vi den af hospitalsstyrel-!
sen promuigerade lag (se K. Ser. ord. gillets
cirku!är den 43 Jenuari 1838, angående perso-
ner som till hospitalsvård anmälas) natt hospi-
talerna hufvudsakligen böra utgöra kurinrätt-!
ningar för vansinnigen. i
Hospitalernas bestämmelse och syfte erkän-
nes således i första rummet vara att kurera,!
d. v. s. till förnuft och he!sa återställa sinnes-
sjuke. Men då denna ädla bestämmelse törl!
hospitalerna blifvit af hospitalsstyrelsen sjelf
encneerad, kunde man lätt förledas att utag
undersökning tro, att vårt hospitalsväsende re-
dan ernått den högsta utveckling. Och likväl
om men, äfven med fullt erkännande af den
betydliga förbättring, som hospitalsväsendet un-
der kongl. ser. ord. gillets styrelse de sednaste
20 åren vunnit, betraktir förhållandena såsom
de äro, inser man lätteligen, utan att ega in-
sigter i medicinska ämnen, att benämningen
kurhospital hos oss är ännu blott en lånad, föga
meriterad titel för en rätt och slätt fattigför-
sörjningsanstalt, och att det just egentligen är
kuranstalter, eller egna afdelningar på haspi-
talerna för dem, som äro under behandling el-
ler kur, hvilka vi beklagligen till mångens för-
derf ännu sskne. Ty s
4:o om Jlänslasaretterna, der de fleste van-
sinnige enligt gällande författning först böra un-
dergå s. k. profkur, beter det i generaldirektö-
rens nämnde underdåniga berättelse afår 1840:
Förhållandet är nemligen, att vid de flasta läns-
plasareiter de för profkurspatienters vård och
bebandling vidtagne anstalter äro ytterst oull-
komliga, och svårligen kunna vara annorlunda,
enär de icke ingå i inrältningens hufvudsak-
liga bestämmelss. Profrurpatienterna förvaras
vanligen i särskilda, ofta mörka och illa in-
redda celler, der de instängas utan att någon-
sin komma derutom, dels för att bindra der
från rymning, dels ock för att afskilja dårarne
från de kroppsligt sjuke. Alla öfriga arrange-
menter äro i samma förhållande, och de in-
tryck, den sinnessjuke under sådana omstän-
digheter mottager, tyckas i många fall snarare
kunna befista än häfva, snarare förvärra än
förbättra hars sinnes-ubbnipg.,
AA mr
FR