Allt sedan någon uppmärksamhet började egnas åt dessa olycklige, har man insett statensl: förbindelse att taga dem, såsom i allt hänseende omyndlinger, under sitt serskilda hägn: och vård. Denna statens förbindelse har äfvenl: här i riket blifvit erkänd; och ailis.dan 41823. års riksmöte, då en indragning af de gamlali eländiga linshospitalerna beslutades, och den s.l: k. centralisationen kort derefter började, har: kongl. serafi merordensgillet, under hvars styrelse hospitalerna lyda, oabrutet arbetat på dessa inrättningars stigande förkofran, äfvensom i: rikets ständer hafva egnat sin upgmärksamhet åt d:nna sjukvårds handhbafvande. Imedlertid, om man, efter att hafva gjort sigl: bekant med denna sjukvårds syftning och be-l! skaffenhet i allmänhet, och att hafva inhemtat känaedon ora hvad andra upplysta nationer il bomälte afseenle red:n verkställt, företager siz att närmare granska vira egna förhållanden,! nemligen ej mindre de här gällande författningar och denna sjukvårds organisation i sin hel-li het, än dess vigtigaste detaljer, så stöter manl Snart på så väsendtliga fel och brister, att man för measklighetens skull lifligt misie önska enl sakkuanig och noggrsnn revision samt derpål följands genomgripande reo:m af denna för en! stor del; och dertill den värnlösaste och olyckligaste bland samhällets bjalpbeh5fvande medlemmar, vitala angelägenhete?. Deras sak börl: vara vår, hvarje ädel medborgares hederssak,l då de icxe en gång ega den olyckliges vanliga, sista til flykt att få beklaga sig, då de ej kunna lt föra sin egen talan. Men som jag måste aniaga, att ämnet är förl! de flasta nytt och obekant, alldenstund det o 2fattar en krets, från hvilken de flesta bortvän-l da sig med fasa, — hvilken blott få, ledde ai filaniropiens intresse, vidrört, och blott en och : annan vetenskapsman gjort till föremål för serskildt studium, torde jag få utbejlja mig ståndets benägna uppmärksamhet på ett kort skär-. skådande af den frågan, huruvida motiverna för den yrkade revisionen äro biudan ie, och om så är, huru den lämpligast torde kunna inledas. !: För att icke behöfva falla in i en besvärande vidlyftighet, bänvisar jag i afseende på uärmare :! dealjer till följande officiella bandlingar: 4:0 generaldirektörens öfver lszaretter och hospita-! ler i riket, hr Ekströmers underdåniga berättelser, den ena af 4840, dena andra af 48475;4 — 2:o0 uaderdånigt utlåtande rörande hospita-: lernas och bospitalsfondens förvaltning, afgifvetc af serskilda derull kommitterad2 (generaldirek-s tören Ekströmer, statskommissarien Tauvon cch doktor Sdep); — samt 3:0 en i dessa dagar i bokhandeln u:kommen brochyr: Uppfordran till vederbörande att tidsenligt reglera vården om sinnessjuke, af C. U. Sonden, och hvilka handlingar jag skall taga mig friheten bilägga vil remissen af denna motion, oc inskränker migls desto heldre till några af de vigtigaste kufvudpunkterna, som afsigten med mitt uppträdande i denna sak lika litet är ait afgifva en fullständig granskning af närvarande förhållanden, som ett utarb:tadt projekt till denna sngetägenhets behöfliga och ändamål!s:n!iga ordaande, men blott att föranleda, på sätt som kin finnas lämpligt; så väl det ena som det andra. Af samma skäl åsidosätter jag denna angelägenhets historiska utveckling, och skall blott söka att uppfatta ställningen sådan den i detta tidsmoment befiones. i Såsora utgångspunkt för frågan och såsom en princip, hvilken man här städse bör hafva i sigte, exedan alla detaljer måste referera sig till denssmma, välja vi den af hospitalsstyrel-! sen promuigerade lag (se K. Ser. ord. gillets cirku!är den 43 Jenuari 1838, angående personer som till hospitalsvård anmälas) natt hospitalerna hufvudsakligen böra utgöra kurinrätt-! ningar för vansinnigen. i Hospitalernas bestämmelse och syfte erkännes således i första rummet vara att kurera,! d. v. s. till förnuft och he!sa återställa sinnessjuke. Men då denna ädla bestämmelse törl! hospitalerna blifvit af hospitalsstyrelsen sjelf encneerad, kunde man lätt förledas att utag undersökning tro, att vårt hospitalsväsende redan ernått den högsta utveckling. Och likväl om men, äfven med fullt erkännande af den betydliga förbättring, som hospitalsväsendet under kongl. ser. ord. gillets styrelse de sednaste 20 åren vunnit, betraktir förhållandena såsom de äro, inser man lätteligen, utan att ega insigter i medicinska ämnen, att benämningen kurhospital hos oss är ännu blott en lånad, föga meriterad titel för en rätt och slätt fattigförsörjningsanstalt, och att det just egentligen är kuranstalter, eller egna afdelningar på haspitalerna för dem, som äro under behandling eller kur, hvilka vi beklagligen till mångens förderf ännu sskne. Ty s 4:o om Jlänslasaretterna, der de fleste vansinnige enligt gällande författning först böra undergå s. k. profkur, beter det i generaldirektörens nämnde underdåniga berättelse afår 1840: Förhållandet är nemligen, att vid de flasta länsplasareiter de för profkurspatienters vård och bebandling vidtagne anstalter äro ytterst oullkomliga, och svårligen kunna vara annorlunda, enär de icke ingå i inrältningens hufvudsakliga bestämmelss. Profrurpatienterna förvaras vanligen i särskilda, ofta mörka och illa inredda celler, der de instängas utan att någonsin komma derutom, dels för att bindra der från rymning, dels ock för att afskilja dårarne från de kroppsligt sjuke. Alla öfriga arrangementer äro i samma förhållande, och de intryck, den sinnessjuke under sådana omständigheter mottager, tyckas i många fall snarare kunna befista än häfva, snarare förvärra än förbättra hars sinnes-ubbnipg., AA mr FR