sd fvande allmänheten erfara den, sannolikt af mången såsom otrolig ansedda möjligheten, att en Svensk Pastor i detta århundrade kan och vill bemöta sin församling, såsom Pastor i Tillberga verkligen gjort — och dermed synes vilja fortfara — så har samme Pastor, hr Kyrkoherden D. Sunden, uti JM 45 af Aflonbladet låtit införa en slags replik, som skall föreställa el svar på vår relation om händelsen, men hvilken deremot, under ett tyst medgifvande af det sanningsenliga i berättelsen, innehåller ingenting i sak, utan blott en uppmaning till dem, som undertecknat förstnämnde artikel, att fullständigt och sanningsenligt uppgifva cj blott anledningen utan äfven anledningarne till hans yttranden, hvarjemte denna uppmaning ätföljes af häntydningar på en föregående tid och på händelser, hvilka förmenas vara grundorsaker till hr Kyrkoherdens beticende och derjemte af den sällsamma beskaffenhet at ursäkta, ja rättfärdiga det emot församlingen gjorda utfallet, cci ehuru Tit. Sundens sålunda gjorda uppmaning och hänsyftningar ingalunda förmå upphjelpa dess sak eller skada församlingens, anse vi oss dock icke böra lemna detta hans försök till förklaring utan svar, för den händelse, att någon bland den mera — än Tit. Sunden upplysta — och såsom sådan vördade allmänheten vid denna sak skulle a uppmär nhet, cmedan saken — en Pastors förhållande till sin församling — onekligen är af mycken vigt. Anledningen till Pastors yttranden vid det åberopade tillfället är i den första artikeln uppgifven, nemligen, alt församlingen invalde sin Pastor till ledamot i So kne-Nämnden, samt i och med detsamma i FattigvårdsStyrelsen, der Pastor i stöd af den åberopade strofen i kyrkoherde-eden synes böra vara ordförande eller ledamot. Deremot få vi uppmana kyrkoherden Sunden, att sjelf fullständigt och sanningsen gt framställa de Sockne-Nämndens åtgärder, på hvilka han hotande hänsyftar. Allmänheten skulle derigenom komma i tillfälle att erfara, dels huruvida någon svensk SockneNämnd funnits före det nittonde år bundradet (Pastorer och församlingar äro, som man vet, af vida äldre datum) dels huruvida en sådan nämnd, med stöd af Kongl. Förordningarne om SockneNämnden och Fattigvärden i Riket, förmår annat än väl bemöta en svensk Pastor, äfven om denne skulle komma i den svåra ställning, att af fattigvården njuta understöd. Vi påminna oss, all Tit. Sunden vid något tillfälle i Socknestämma åberopat Missgernings-Balkens 60 kapi1el; men enär samma kapitel innehåller flere stadganden och icke ett enda bland dessa bevisligen öfverträdts af församlingen, skulle detta upprepande af en äldre obestyrkt ankl agelse saklöst kunnat uteblifva, helst som samma kapitels 6 verkligen är tillämplig på det i Aftonbladets 29 nummer införda socknestämmotal. Kyrkoherden Sundens vädjande till den mera upplysta och såsom sådan vördade allmänhetens bedömande huru de personers rätt nsla, bildning, omdömesgåfva och beteende böra uppskattas, till hvilka sådana framställningar, som hans kunna komma i fråga, föranleder sjelfmant till den frågan: hvilka äro de egenskaper hos en församling, som kunna befättiga en Pastor att offentligt missfirma densamma; och är det ej rimligast all antaga, det brist på rättskänsla, bildning och omdöme hos den missfirmande äro rätta källan, ur hvilken slika handlingar härflyta? Anledningarne till talets offentliggörande äro redan förut uppgifna; och må derföre blott tilläggas, att delta skett först sedan kyrkoherden Sunden, som tillförene vändt sina anfall mot Sockne-Nämnd och Fatigvårds-Styrelse, samt enskilda personer, nu rigtat dem emot sjelfva församlingen; och vi få slutligen fästa uppmärksamheten deruppå, att om man vill undvika ett möjligt ogillande från allmänhetens sida, det måhända ej vore utan ändamål att ställa sill tal. åtminstone det offentliga, så att det kunde uthärda så väl dagens ljus, som Socknestämmo-Protokolls-bokens skymning. Tillberga i Mars 1848. — P. R. TERSMEDEN. J. STEPHANI Ordförande i Tillberga n. v. Ordförande i Sockne-Nämnd ifrån dess samma Sockne-Nämnd stiftelse till Nov. 1846. ifrån Nov. 1846.