Ta00OCe GOMKYPTKA. ULUSTCIRNUDIVIGL IOP SVI Bea ot: är relan utfärdadt. I — Dosat första af riksdagens större arbeten har nu inkommit till Riksstånden, neml. Siatsutskottets utlåtande öfver de tvenne första hufvudtitlarna samt en del af inkomstbetänkandet. I saknad af utrymme för dagen att upptaga dessa handlicgar mera utförligt, meddela vi imedlertid här nedan den af några ledamöter afgifna reservation i afseende på H. K. H. Kronprinsens apanage, hvilken många önska att få läsa. Utskottets pluralitet bar härom yttrat, att då K. M:ts förenämnde framställning synes Utsk. innebära en anledning till den förmodan, att H. K. H:s förmälning snart torde vara att förutse, U:sk., med hänsigt till de ökade omkostnader, som häraf mise blifva en följd, ansett sig böra hemställa, att H. K. H:s hofbå!lningsanslag må, från och med början af det år, då dess förmälning eger rum, förhöjas från sit nuvarande belopp till 400,000 rdr årligen, af hvilken summa 75,000 rdr alltså torde böra från berörd2 tid af Riksgäldskontorets medel utgå. Resei vaiionerne äro: 4:o gemensamt af brr Schar:au, E. G. Lindström, P. H. Lindström och Akeson: : Medgifvande, att den bestämmelse, som för 23 år sedan egde rum af underhåll för d. v. thronföljaren, innefattat giltig anledning för det i Kgl. Majt:s proposition pu gjorda förslag, hafva vi likväl ej kunnat underlåta att taga i betraktande den skiljaktighet, som förefinnes emellan dåvarande och närvarande förhållanden. Rikets mynt hade den tiden ett obestämdt och vacklande värde, den finare lefnadens förnödenheter voro i allmänhet dyrare, och thronföljaren prins Oscar, hjeltekonungens son, egde inga syskon, för hvilka underhåll af staten kunde komma i fråga, bvarjemte brödrariket Norges bidrag utgick med en långt mindre summa än nu torde kunna påräknas. Vi hafva under detta öfvervägande af omständigheterna kommit till ett resultat, hvilket vi framlägga, utan alt störas af obehaget att kanske blifva eller redan vara mål för misstydning och kalomni. Man har nemligen sett och hört insinueras, att det skule bevisa afvoghet och ovänlighet mot konungahuset att sätta i fråga något annat än ett blindt ja till det, som för en ung furstes enskilta behof blifvit föreslaget, och mera i denna genre, som ej ens förtjenar den sjelfständige mannens förakt, men ändock till och med i tryck beställsamt sprides. Emedlertid har det på ett annat rum blifvit sagdt, att Sverges konungs barn borde anses som prikets barn;; — wvåväl, riket eger i detta fall sin organ uti rike:s ständer, och dem tillkommer det således att utöfva det ansvarsfulla kall, hvarpå den anförda benämningen hinsyftar. Frågan är derföre, hvad klokheten och den sanna tillgifvenheten bjuda, antingen att med ledning af det veka hjertats smekande undfallenhet ingifva den unge konungasonen ett oriktigt begrepp om de tillgångar som verkligen förefinnas, och de behof som med hög röst göra sig gällande hos ett af urgamla bördor betungadt, under ett hårdt luftstreck lefvande folk, eller att allvarligt, lugnt och öppst ådagalägga, att landets ställning fordrar försakelsar af hög och låg. Kongl. Maj:t som vid 4844 års riksdag äskade en summa af 25,000 rdr bko för Kronprinsen och 20.000 rdr fortfarande för arffurstarne, har i sammmanbang med de öfriga förslagen till statsutgifter för den efterföljande tiden hemställt, att 400,000 rdr årligen måtte afses för Kronprinsens hofhållning; men alldenstund omöjligheten för Rikets Ständer att kunna bereda utvägar för bifall till allt hvad under serskildta titler blifvit begärdt, torde få anses såsom gifven, lärer Kongl. Maj:t å sin sida med välbehag se, att medlen fördelas på ett billigt och förståndigt sätt emellan det personeila och materiella; i öfverensstämmelse med hvilken åsigt vi trott, att det ifrågavarande anslagsbeloppet, desto heldre bordt till 75,000 rdr modifieras, som det icke är antagligt, att Kongl. M:j:! sjelf skulle godkänna att den högsta, förslagsvis framställda summan å första hufvudtiteln utginge oafkortad, under det att just derigenom ett tvång uppstode att åsidosätta andra föremål af allmän vigt eller bebjertansvärd beskaffenhet. Blefve nu sistnämnde summa vid denna riksdag fastställd, skulle tvifvelsutan en snar motsvarighet erhållas genom enahanda bestämmelser å brödrarikets sida, helst detta rikets bidrag till H. K. H:s underhåll, hittills fullt uppvägt hvad svenska staten bestålt; men om likväl, emot förmodan, denna förutsättning ej realiserade sig, så vore det efterkommande Rikets Ständer förbehållet att ersätta missräkningen. Likasom det synes böra förunnas framtiden att äfven gifva något, såsom ett vedermäle af tillfredsställelsel och glädje öfver det ädla bruk af penningen, som Sverges Kronprins, med efterdöme äf höga föräldrar, otvifvelaktigt skulle göra sig till regel. 9:o af hr Norin: För min del skulle jag i denna grannlaga fråga villigt understödt Kongl. Maj:ts nådiga proposition, om jag icke funnit alltför vigtiga hinder deremot, å ena sidan i de mera inskränkta tillgångar, som nu äro att påräkna samt å den andra i mängden och storleken af de behof, som med afseende å landets bästa företrädesvis böra afbjelpas; men i betraktande deraf har jag, lika med utskottet, antagit, att det belopp som vid sistförflutne riksdag, i enlighet med Kongl. Maj:ts då till Ständerna gjorda framställning, för Hans Kongl. Höghets behof anslogs, ännu under hufvudsakligen enahanda omständigheter borde förblifva oförändradt, och vid ett så beskaffadt förklarande har jag ansett utskottet böra stanna, då efter min åsigt frågan, såsom den äfven i Kongl. Maj:ts proposition finnes framställd, borde efter nuvarande förhållande bedömas, och anslaget således rättas endast derefter och icke efter framdeles möjligen skeende förändringar. Men om äfven det oaktadt något beslut nu skulle meddelas om arslagets belopp, för den af utskottet antydda händelse, föreställer jag mig att, i följd af ofvan anmärkta nödvändighet att strängt hushålla med statens medel, och med tillika fästadt afseende å det bidrag, som för ifrågavarande behof är att från brödrariket påräkna, detta anslag bordt, med det af utskottet antagna vilkor, inskränkas till 50,000 rdr årligen, hvilket belopp utgör dubbelt så mycket, som för det närvarande ansetts tillräcklgt.