Ta00OCe GOMKYPTKA. ULUSTCIRNUDIVIGL IOP SVI Bea ot:
är relan utfärdadt. I
— Dosat första af riksdagens större arbeten
har nu inkommit till Riksstånden, neml. Siats-
utskottets utlåtande öfver de tvenne första huf-
vudtitlarna samt en del af inkomstbetänkandet.
I saknad af utrymme för dagen att upptaga
dessa handlicgar mera utförligt, meddela vi
imedlertid här nedan den af några ledamöter
afgifna reservation i afseende på H. K. H. Kron-
prinsens apanage, hvilken många önska att få
läsa. Utskottets pluralitet bar härom yttrat,
att då K. M:ts förenämnde framställning synes
Utsk. innebära en anledning till den förmodan,
att H. K. H:s förmälning snart torde vara att
förutse, U:sk., med hänsigt till de ökade om-
kostnader, som häraf mise blifva en följd, an-
sett sig böra hemställa, att H. K. H:s hofbå!l-
ningsanslag må, från och med början af det år,
då dess förmälning eger rum, förhöjas från sit
nuvarande belopp till 400,000 rdr årligen, af
hvilken summa 75,000 rdr alltså torde böra
från berörd2 tid af Riksgäldskontorets medel
utgå.
Resei vaiionerne äro: 4:o gemensamt af brr
Schar:au, E. G. Lindström, P. H. Lindström
och Akeson: :
Medgifvande, att den bestämmelse, som för 23 år
sedan egde rum af underhåll för d. v. thronföljaren,
innefattat giltig anledning för det i Kgl. Majt:s pro-
position pu gjorda förslag, hafva vi likväl ej kunnat
underlåta att taga i betraktande den skiljaktighet,
som förefinnes emellan dåvarande och närvarande
förhållanden. Rikets mynt hade den tiden ett obe-
stämdt och vacklande värde, den finare lefnadens
förnödenheter voro i allmänhet dyrare, och thron-
följaren prins Oscar, hjeltekonungens son, egde inga
syskon, för hvilka underhåll af staten kunde komma
i fråga, bvarjemte brödrariket Norges bidrag utgick
med en långt mindre summa än nu torde kunna
påräknas. Vi hafva under detta öfvervägande af
omständigheterna kommit till ett resultat, hvilket vi
framlägga, utan alt störas af obehaget att kanske
blifva eller redan vara mål för misstydning och ka-
lomni. Man har nemligen sett och hört insinueras,
att det skule bevisa afvoghet och ovänlighet mot
konungahuset att sätta i fråga något annat än ett
blindt ja till det, som för en ung furstes enskilta
behof blifvit föreslaget, och mera i denna genre,
som ej ens förtjenar den sjelfständige mannens för-
akt, men ändock till och med i tryck beställsamt
sprides.
Emedlertid har det på ett annat rum blifvit sagdt,
att Sverges konungs barn borde anses som prikets
barn;; — wvåväl, riket eger i detta fall sin organ uti
rike:s ständer, och dem tillkommer det således att
utöfva det ansvarsfulla kall, hvarpå den anförda be-
nämningen hinsyftar. Frågan är derföre, hvad klok-
heten och den sanna tillgifvenheten bjuda, antingen
att med ledning af det veka hjertats smekande und-
fallenhet ingifva den unge konungasonen ett orik-
tigt begrepp om de tillgångar som verkligen före-
finnas, och de behof som med hög röst göra sig gäl-
lande hos ett af urgamla bördor betungadt, under
ett hårdt luftstreck lefvande folk, eller att allvarligt,
lugnt och öppst ådagalägga, att landets ställning for-
drar försakelsar af hög och låg.
Kongl. Maj:t som vid 4844 års riksdag äskade en
summa af 25,000 rdr bko för Kronprinsen och 20.000
rdr fortfarande för arffurstarne, har i sammmanbang
med de öfriga förslagen till statsutgifter för den ef-
terföljande tiden hemställt, att 400,000 rdr årligen
måtte afses för Kronprinsens hofhållning; men all-
denstund omöjligheten för Rikets Ständer att kunna
bereda utvägar för bifall till allt hvad under ser-
skildta titler blifvit begärdt, torde få anses såsom
gifven, lärer Kongl. Maj:t å sin sida med välbehag
se, att medlen fördelas på ett billigt och förståndigt
sätt emellan det personeila och materiella; i öfver-
ensstämmelse med hvilken åsigt vi trott, att det
ifrågavarande anslagsbeloppet, desto heldre bordt till
75,000 rdr modifieras, som det icke är antagligt, att
Kongl. M:j:! sjelf skulle godkänna att den högsta,
förslagsvis framställda summan å första hufvudtiteln
utginge oafkortad, under det att just derigenom ett
tvång uppstode att åsidosätta andra föremål af all-
män vigt eller bebjertansvärd beskaffenhet. Blefve
nu sistnämnde summa vid denna riksdag fastställd,
skulle tvifvelsutan en snar motsvarighet erhållas ge-
nom enahanda bestämmelser å brödrarikets sida,
helst detta rikets bidrag till H. K. H:s underhåll,
hittills fullt uppvägt hvad svenska staten bestålt;
men om likväl, emot förmodan, denna förutsättning
ej realiserade sig, så vore det efterkommande Rikets
Ständer förbehållet att ersätta missräkningen. Lika-
som det synes böra förunnas framtiden att äfven
gifva något, såsom ett vedermäle af tillfredsställelsel
och glädje öfver det ädla bruk af penningen, som
Sverges Kronprins, med efterdöme äf höga föräldrar,
otvifvelaktigt skulle göra sig till regel.
9:o af hr Norin: För min del skulle jag i denna
grannlaga fråga villigt understödt Kongl. Maj:ts nå-
diga proposition, om jag icke funnit alltför vigtiga
hinder deremot, å ena sidan i de mera inskränkta
tillgångar, som nu äro att påräkna samt å den an-
dra i mängden och storleken af de behof, som med
afseende å landets bästa företrädesvis böra afbjelpas;
men i betraktande deraf har jag, lika med utskot-
tet, antagit, att det belopp som vid sistförflutne
riksdag, i enlighet med Kongl. Maj:ts då till Stän-
derna gjorda framställning, för Hans Kongl. Hög-
hets behof anslogs, ännu under hufvudsakligen ena-
handa omständigheter borde förblifva oförändradt,
och vid ett så beskaffadt förklarande har jag ansett
utskottet böra stanna, då efter min åsigt frågan, så-
som den äfven i Kongl. Maj:ts proposition finnes
framställd, borde efter nuvarande förhållande bedö-
mas, och anslaget således rättas endast derefter och
icke efter framdeles möjligen skeende förändringar.
Men om äfven det oaktadt något beslut nu skulle
meddelas om arslagets belopp, för den af utskottet
antydda händelse, föreställer jag mig att, i följd af
ofvan anmärkta nödvändighet att strängt hushålla
med statens medel, och med tillika fästadt afseende
å det bidrag, som för ifrågavarande behof är att
från brödrariket påräkna, detta anslag bordt, med
det af utskottet antagna vilkor, inskränkas till
50,000 rdr årligen, hvilket belopp utgör dubbelt så
mycket, som för det närvarande ansetts tillräck-
lgt.