Jag har skrifvit till Giordino på morgonen, och när vi nu återkomma till Pari:, skall allt vara uträttadt. Tror ni väl att herr de ChateauRenaud vigrar att gå in på mitt förslag? ,Hr de Chatezu-Renaud har, olyckligtvis, ett sådant rykte för mod och oförskräckthet, att intet tvifvel i detta hänseende är tillitet. Då är ju allt förträfflgt, sade Lucien. Litom 0ss fara och frukos:era.n Kusk,, sade jag, gatan Rivoli.n aNej) sade Lucien; det är jag som bjuder er på frukost. Kusk, Cafe de Parisl... Var det icke der som min bror vanligen frukosterad: ?a aJag tror det Det är dessutom der, som jag stämt möte med Giordino., Således till Caf de Paris. En haif timma derefter stannade vi vid porten till denna restauration. Luciens inträde blef ett nytt bevis på den förundransvärda likheten mellan honom och hans bror. Ryktet om Lous de Franchis död hade sprid: sig, väl icke till alla dess detajer, det är sanat, men det hade dock spridt sig, och Lucicns uppträdande slog derföre alla menniskor med fasa. Jag begärde ett enskildt rum och tillsade alt baron Martelli borde gå dit in, för att träffa oss. Man släppte oss in i det längst bort belägna rummet, och Luc:en satte sig att läsa tidningarna med en kallblodighet, som närmade sig till känslolöshet. När vi hade till hälften frukosterat, inträdde Giordino. De båda ynglingarna hade icke sett hvarandra påcifyra eller fem år, och likväl utgjorde en hand:ryckning den enda vänskapsbetygelse de nu gåtso hvarandra. Nå väl, allt är i ordning: sade Giordino. Herr de Chateau-Renaud antog utmaningen.?p Ja. Likväl med det vilkoret, att man lernnar honom i fred sedan han duellerat med er. Åb, han kan vara lugn; jag är den sista de Franchi. Talade du med honom, eller med viltnena ?