Jag har skrifvit till Giordino på morgonen, och
när vi nu återkomma till Pari:, skall allt vara
uträttadt. Tror ni väl att herr de Chateau-
Renaud vigrar att gå in på mitt förslag?
,Hr de Chatezu-Renaud har, olyckligtvis, ett
sådant rykte för mod och oförskräckthet, att
intet tvifvel i detta hänseende är tillitet.
Då är ju allt förträfflgt, sade Lucien. Lit-
om 0ss fara och frukos:era.n
Kusk,, sade jag, gatan Rivoli.n
aNej) sade Lucien; det är jag som bjuder
er på frukost. Kusk, Cafe de Parisl... Var
det icke der som min bror vanligen fruko-
sterad: ?a
aJag tror det
Det är dessutom der, som jag stämt möte
med Giordino.,
Således till Caf de Paris.
En haif timma derefter stannade vi vid por-
ten till denna restauration.
Luciens inträde blef ett nytt bevis på den
förundransvärda likheten mellan honom och
hans bror. Ryktet om Lous de Franchis död
hade sprid: sig, väl icke till alla dess detajer,
det är sanat, men det hade dock spridt sig,
och Lucicns uppträdande slog derföre alla men-
niskor med fasa.
Jag begärde ett enskildt rum och tillsade
alt baron Martelli borde gå dit in, för att
träffa oss.
Man släppte oss in i det längst bort belägna
rummet, och Luc:en satte sig att läsa tidnin-
garna med en kallblodighet, som närmade sig
till känslolöshet. När vi hade till hälften fru-
kosterat, inträdde Giordino.
De båda ynglingarna hade icke sett hvaran-
dra påcifyra eller fem år, och likväl utgjorde
en hand:ryckning den enda vänskapsbetygelse
de nu gåtso hvarandra.
Nå väl, allt är i ordning: sade Giordino.
Herr de Chateau-Renaud antog utmaningen.?p
Ja. Likväl med det vilkoret, att man lern-
nar honom i fred sedan han duellerat med er.
Åb, han kan vara lugn; jag är den sista de
Franchi. Talade du med honom, eller med
viltnena ?