Då man genomläser ett naket utslag, och ieke är närmare initierad med sjelfva saken, fäster mar sig oftast endast vid dess resultat, och är benäger att blindt tro detsamma på en gång uttrycka sanning och rätt, och obekymrad om den skada man genom ett sådant omdöme tillfogar sin nästas he. der och medborgerliga anseende, glömmer man så lätt, att ett domslut icke alltid kan vara ofelbart, särdeles då det, som i närvarande fall, Icke grundar sig på direkta facta och bevis; och i öfrigt alltid är beroende af vittnens mer eller mindre pålitlighet; man förbiser att nya upplysningar kunna under målets fortgång uppkomma, hvilka bereda sanningen ljus, och hvilka derigenom sätta frågan i helt annan dager; och slutligen att då frågan, såsom i förevarande fall, uteslutande har till mil att ätkomma annans egendom, det är en pligt af så väl domaren, som den enskilde, att närmare skärskåda anklagelsens ursprung, anläggningarne för dess utförande och vittnenas qvalifikation. Det är då i saken en ganska vigtig omständighet, att förre guldsmeden Lenholm, från hvil ken antlagelsen utgått, och hvilken den är afsedd att rikta, är känd för flera bedrägliga försök att åtkomma andras penningar; för förnekelser af sitt namn å egne skuldförbindelser m. m., för hvilket allt han redan förut är af Kongl. Svea Hof ät dömd äran förlustig, oberäknadt betydliga böter; — att hvad vittnena beträtfar, Wahlström, en f. d. vagnmakare, efter domslutet i kämnesrätten, förrådt sig. hafva blifvit för sitt vittnesmål lofvad en betydligare kontant belöning, och att han i saken vittnat hvad han icke känt eller vetat; att det andra vittnet, notarien Eggers, i flera år varit och är Lenbolms juridiska biträde, som, om icke efter lagens bokstaf i Lenbolms bröd, åtminstone från honom hemtar årligt understöd. Sådane tänkvärda omständigheter, sammanlagde med den högst egna form, hvari anklagelsen framträdt, böra väl göra tillfyllest att i ett mål af denna tyctydiga beskaffenhet, och der hufvudpersonen Lenholms syndaregister är så fulltecknadt, alstra stränga betänkligheter. Man kan visserligen vid allt detta invända, att den, som inlåtit sig i affår med en sådan person som Lenbolm, sjelf vållat följderne, men man förbiser dervid, att de förbindelser frågan gäller, datera sig från en aflägsnare tid, då Lenho!m ännu icke pjort sig känd som bedräglig och försåtlig, äfvensom att förbindelserne, med ett enda undantag, icke öfvergått direkte i min hand. I öfrigt hemställer jag till tvarje tänkandes egen ompröfning, hvad slags trovärdighet väl kan fästas vid en tillvitelse, hvilken innefattar, att jag i öppen räkning skall hafva debiterat en högre ränta än 1ag tillåter, och denna trovärdighet måste väl ännu i högre grad blifva tvifvel underkastad, då tillvitelsen utgår ifrån en sådan personlighet som Lenholm, och under sådane omständigheter som de förevarande, under det den endast lånar det svaga stödet af en i blott afskrift företedd räkning, hvartill original aldrig funnits, så vidt ett sådant icke varit fabriceradt af Lenholm sjelf; skulle något sådant efter Lenholms lösa och obestyrkta uppgift af mig hafva blifvit lemnadt, hade naturligtvis min kontorsbetjening derom ägt kännedom och varit i tillfälle lemna den säkraste upplysning; och om så ägt rum, hvarföre behöll icke Lenholm denna räkning i original? hvarföre fullgjorde han, som af honom uppgif.et är, frivilligt liqviden deraf, om han fann den debitera oriktiga och lagstridiga poster? och slutligen, hvarföre anmärker han först tvenne år efter liqviden en uppgifven öfverdebiteting af omkring 4000 riksdaler banko? — Dessa anmärkningar sammanförde visa nogsamt att hela tillvitelsen innefattar en oförsynt lögn, anlagd under ett synbart bedrägeri, med enda syftet att åtkomma penningar. Målet är imedlertid för närvarande beroende på Kongl. Svea Hofrätts pröfning, der saken genom besvär är ful!lföljd, och der man bör hoppas att den försätliga anläggningen allvarligare granskas, enär prejudikatet i annat fall säkert skall framkalla flera likartade utpressningar, och hota hvar och en, som af den alltmer sig ökande industririddareskaran utses till offer. Stockholm d. 27 Jan. 1848. W. H. DBorell.