våette me-ta uppseende. Qvarieitsång slutade gillew sammankomst. — Norrlands-Posten har sett bref från riksiagen, hvaraf vi meddele följande utdrag, såsom ett bidrag till opinionen om den kgl. anslagspropositionen, samt de upplysningar, som i Posttidningen förekommit, i anledning af representaiionens Och pressens anmärkningar dervid. Brefskrifvaren yttrar sig derom som följer: Det utförliga försvar, som regeringens stora anslagsproposition nyligen fått emottaga af officie!la bladet är blott skenbart, ty vid närmare granskning bevisar det belt annät än hvad som skulle bevis:s. Antagom såsom grundsats hvad deruti anföres, rörande nödvändigheten att bibehilla indelta truppen, såsom en oförminskad, allt:d tillgänglig stam och att gifva beväringssystemet all den utveckling, som i farans stund påkallas! Det blir då en högst betänklig afvikelse från grundsatsen, att bibehålla de flesta dyrbara värfvade korpser, hvilkas suscessiva indragwing småningom skulle bereda statsverket all den tillgång, som till försvarets kompletterande skäligen kunde ifrågakomma. Af sistnämnde korpser är artill:rict den enda, hvilken, såsom oumbärlig, icke inbegripes uti förestående anmärkning. Alla de öfriga tillböra bestämdit den kategori, som för att icke rubba den för regeringens nya system anförde princip borde försvinna. Etw erkännande häraf ligger i reg-ringens eget: förslag till indragning af ett par obetydliga värfvade korpser, men i det hufvudsakliga, nemligen den indraguwmng af gardesregementerna och de värfvade kavalleritrupperna, saknas allt förslag. Sjelfva Napoleon betraktade sitt lifgarde såsom en vådlig statslyx. Hans bref tili konung Ludvig i Holland vittvar derom. Kunde en sådan aumärkning med skäl göras för sjelfvå det rika Frankrike, huru mycket mer befogad måste den icke vara för ett så fattigt land som Sverge. Besinnom äfven det nära samband, som eger rum mellan öfverbefälet vid de svenska gardesregementerna och sjelfskrifvenbeten i vår nuvarande representation! Hvem kan väl då undra på, att våra militärinstitutioner skydda sjelfskrifvenheten, likasom den sednare skyddar de förra? Nu börjar tidningen Tiden att alltmera taga munnen full af pura dikter. I den långa artikeln om Brottmålslag och Cellfingelser ser man bonom öfverallt utsira sanningen med uppfianingens blommor. Men vänta bare! Efterräkningens dag kommer välp Jå — I Weziöbladet läses följande angående afslagne ansökningar om lin af salpeterfonden: I desse dagar har särdeles bekymmer visat sig hos ankomne lånsökare för uppförde och insynte plantlador till salpeterväxt, deröfver, att kongl!. salpeterkommitteen återsändt syneförrättningarne och de utgifne skuldsedlarne till konungens befallningshafvande med förklarande att då terminen för dylike låns utgifvande med förlidet års slut tilländagått, kunde ansökningarne icke till pröfning upptagas. Enär många ladubyggare på detta sätt blifvit svikne i sine förboppingar att få lån, hbafve vi å landskontoret efterfrågat rätta förhållandet, och fått kunskap att sökandernes antal utgjort 58, och de uppskattade ladubyggnadskostnaderne 46,610 rdr bko, samt landshöfdingeembetet i missive den 23 sistl. Dec. afsändt alla handlingarne med tillstyrkan af lånens beviljande, till kongl. salpeterkommitten, som alltså före årets slut bordt få de samma från Stockholms postkontor emottaga, derest kommittns ankomne bref ej någon tid der fått hvila till afhämtning. rr