våette me-ta uppseende. Qvarieitsång slutade
gillew sammankomst.
— Norrlands-Posten har sett bref från
riksiagen, hvaraf vi meddele följande utdrag,
såsom ett bidrag till opinionen om den kgl. an-
slagspropositionen, samt de upplysningar, som i
Posttidningen förekommit, i anledning af repre-
sentaiionens Och pressens anmärkningar dervid.
Brefskrifvaren yttrar sig derom som följer:
Det utförliga försvar, som regeringens stora
anslagsproposition nyligen fått emottaga af of-
ficie!la bladet är blott skenbart, ty vid närmare
granskning bevisar det belt annät än hvad som
skulle bevis:s. Antagom såsom grundsats hvad
deruti anföres, rörande nödvändigheten att bi-
behilla indelta truppen, såsom en oförminskad,
allt:d tillgänglig stam och att gifva bevärings-
systemet all den utveckling, som i farans stund
påkallas! Det blir då en högst betänklig afvi-
kelse från grundsatsen, att bibehålla de flesta
dyrbara värfvade korpser, hvilkas suscessiva in-
dragwing småningom skulle bereda statsverket
all den tillgång, som till försvarets komplette-
rande skäligen kunde ifrågakomma. Af sist-
nämnde korpser är artill:rict den enda, hvilken,
såsom oumbärlig, icke inbegripes uti förestå-
ende anmärkning. Alla de öfriga tillböra be-
stämdit den kategori, som för att icke rubba
den för regeringens nya system anförde prin-
cip borde försvinna. Etw erkännande häraf lig-
ger i reg-ringens eget: förslag till indragning af
ett par obetydliga värfvade korpser, men i det
hufvudsakliga, nemligen den indraguwmng af gar-
desregementerna och de värfvade kavalleri-
trupperna, saknas allt förslag. Sjelfva Napoleon
betraktade sitt lifgarde såsom en vådlig stats-
lyx. Hans bref tili konung Ludvig i Holland
vittvar derom. Kunde en sådan aumärkning
med skäl göras för sjelfvå det rika Frankrike,
huru mycket mer befogad måste den icke vara
för ett så fattigt land som Sverge. Besinnom
äfven det nära samband, som eger rum mellan
öfverbefälet vid de svenska gardesregementerna
och sjelfskrifvenbeten i vår nuvarande repre-
sentation! Hvem kan väl då undra på, att våra
militärinstitutioner skydda sjelfskrifvenheten,
likasom den sednare skyddar de förra?
Nu börjar tidningen Tiden att alltmera taga
munnen full af pura dikter. I den långa arti-
keln om Brottmålslag och Cellfingelser ser man
bonom öfverallt utsira sanningen med uppfia-
ningens blommor. Men vänta bare! Efterräk-
ningens dag kommer välp
Jå — I Weziöbladet läses följande angående af-
slagne ansökningar om lin af salpeterfonden:
I desse dagar har särdeles bekymmer visat sig
hos ankomne lånsökare för uppförde och insynte
plantlador till salpeterväxt, deröfver, att kongl!. sal-
peterkommitteen återsändt syneförrättningarne och de
utgifne skuldsedlarne till konungens befallningshaf-
vande med förklarande att då terminen för dylike
låns utgifvande med förlidet års slut tilländagått,
kunde ansökningarne icke till pröfning upptagas.
Enär många ladubyggare på detta sätt blifvit svikne
i sine förboppingar att få lån, hbafve vi å landskon-
toret efterfrågat rätta förhållandet, och fått kunskap
att sökandernes antal utgjort 58, och de uppskat-
tade ladubyggnadskostnaderne 46,610 rdr bko, samt
landshöfdingeembetet i missive den 23 sistl. Dec.
afsändt alla handlingarne med tillstyrkan af lånens
beviljande, till kongl. salpeterkommitten, som alltså
före årets slut bordt få de samma från Stockholms
postkontor emottaga, derest kommittns ankomne
bref ej någon tid der fått hvila till afhämtning.
rr