fall ensamt uttrycka, offentligen, hvad som öfverallt yttras enskildt. TIDENS MARSEILLAISE. Allons enfants de la menterie.v Tiden, illustrerade i går sina spalter med en skrifvelse från en landsman i Marseille, hvilken tjenstvilligt påtagit sig den lika otacks:mma som menlösa rollen, att hålla uppe de dålisa Palmbladska aktierna i schweizerfrågan. Tidens gode vän, den beskedlige !andsmanner, underlåter också icke att göra sitt bästa, så långt krafterna räcka, szmt drager tillitsfullt den ena solavexeln efter den andra jå sina läsares auktoritetstro. Kompositören af denna Tids-marseillaise börjar, för att göra sig rätt populär, med ett, såsom det synes, åagerfullt erkännande: att han fordomdags varit starkt intagen för de republikanska idgernan; och, tå grund af sina reminiscenser från den tiden, bedyrar han nu: natt tidningarra le Constitutionels, le Sigclen le National och la Reformen äro långt minadre Uberala än den legitimitiska och katho!ska pressenn ; derefter presteras sjelfva de dyrbara dokumenterna, som bestå af några ur veckoskr.ften le Semeur hemtade utdrag ända sedan d. 24 och 25 November, innekållande en målning i bjerta färger af edsförbundstruppernes förmenta grymma framfart i Freiburg. Dessa berättelser innefatta ingenting annat än samma kända lögnhistorier, hvilka, utgångna från ett jesuitkotteri i Freiburg, som utgaf särskilda bulletiner, i sin anda, öfver krigshärdelserna i Schweiz, sedan spriddes öfver hela Europa genom Journal des Debatsp och Allgemeine preussische Zeitung) m. fl. andra blad af samma politiska sympathier; men hvilka jesuitfabler redan för flera veckor sedan blifvit formligen och offcielt vederlagda med sådana upplysningar från sjelfva edsförbundsstyrelsen, alt, bland annat, Journal des Debats fann sig nödtvungen att sjelf publicera en dementi, som tillika för dess redaktion innefattade förödmjukelsen af en offentlig afbön. Sedan några veckorhärefter förflutit har landsmannen, i Marseille, som icke tycks hafva följt med sin tid, förmodligen händelsevis fålt sigte på veckoblsdet le Semeur och blifvit högst upprörd öfver dess förfärliga målningar af edsförbundets framfart och, i behof att lätta silt hjerta, när han med gina katbolska sympatbie, och uppriktig ånger öfver sin fordna republikanism, icke vetat bättre råd, vändt sig till Tidens professor, hvilken, redan föru: känd för sin stora böjelse och utmärkta talang att tillverka nya historiska sanningar af gamla lögner, icke velat försumma tillfället, att till sina norska idrotter på denna väg, äfven få lägga en uppfriskande Marseillaise. I afseende på bevisningen om de nyssnämnde smädelsernes lögnaktighet, är det härvid måihända på sin plats att icke lemna åt glömskar, att, vid ett folkmöte i Luzern den 26 November, merigheten bittert beklagade att en af statsrådets ledamöter boktryckaren Räber låtit begagna sina pressar till tryckande af snädeskrifterna mot edsförbundet. Ett ännu mera bindande bevis i detta hänseende lemnar d.ck det jubel, hvsrmed sonderbundskäntonernas egen befolkning öfveralit helsat edsförbundets trupper till och medi sjeliva jesuiternas högqvarfer, Fre burg. Icke mindre betecknande äro de lyckönskningsadresser, som blifvit edsförbundsstyrelsen meddelsde, från Baden, Sachsen, Braunschweig, m. fl. tyska stater, der man vågat gifva sina känslor fritt lopp, för att till det segr:nde edsförbundet frambära tyska folkets varma deltagande i dess segerglädje? Sålundz hafva Tyskland, Italien, jal man kunde säga hela Europa, triumferat öfver denna sonderbundsrebellionens lyckliga qväsning af den lagbundna makten. . Att emot sådana ojöfaktiga facta upphöja en landsman i Marseille till auktoritet, faller sig något vanskligt; och för att kunna hålla öronen så styfva som Tiden försöker, borde de icke vara alldeles så långa som nu visat sig. Hvad som, af hela denna Marseillaise, mest är egnadt stt fängsla läsarens uppmärksamhet är den menlösa naivet, hvarmed Tiden, å ena sidan, visar sig alldeles förskrämd af oro öfver det möjlga inflytande på vår statskyrkas välb. finnande, som af katholicismen möjligen kunde komma att utöfvas, derest religionsfrihet medgåfves; samt deremot å andra sidan knappast kan finna ord nog förbindliga, nog katolsktlojala, för att värdigt uppbära Schweiziska katholicismens och jesuitismers sak. —— z Dvruveeekkk--eeeFRANSKA REGERINGENS POLITIK, STRÄNGT BEDÖMD I PÄRSKAMMAREN. I måndagsnumret medhzinns blott att i föreda ARR J.1 f anno