slutat med att lyssna till dess råd. Man för-
säkrar — och vissa nyare facta ge påståendet
någon sannolikhet — man försäkrar att påfven
blifvit djupt skakad af händelserna i Schweiz
och att han i detta ögonblick håller på att
fjettras af jesuiternas förderfliga ioflytands, som
förskräcker honom med förespeglingar om de
vådor, hvarmed folkfriheten hotar kyrkan. Man
försäkrar, att Pius IX står färdig till en bryt-
ning med den del af det katolska partiet, sm
slutit sig kring frihetens bantr, cch att pater
Ventura cch Ciseruachio äro för närvarande i
den helige fadrens ögon snarare föremål för
ängslan än för ynnest.
Iovan jag lemnar denna tribun må jag egna
ett ord åt folken i Neapel, Lucca och Moden?.
De äro utan tvifvel mycket att beklaga; rusidt
omkring dem — framåtskridande och oberoen-
de; detta skådespel kan ej annat än öka deras
lidande. Och ändå visa de ett tillfredsstälat ut-
seende; de äflas att vara glada och belåtna med
sitt öde. Det är deras eget fel om de icke äf-
ven äro det. Ty blott om deras harm en daz
blir starkare än deras försigtighet; om deras fo-
sterlandssärlek öfverväldigar der.s kärlek till
lifvet; om de en gång försakades a firznde pro-
cessioner, dessa lofsinger och kymner — en-
dast då kunna de motse en förändring i sin
lott. Såsom frihe!ens mariyr faller mn but:
med vepen i band; men icke genom att böj:
hufvudet under Aferbilan.