Är mötesplatsen långt härifrån ? I ruinerna af slottet Vicentelio aIstria. Ackl!... det är sannt. Jag har hört sägas, att dessa ruiner skola vara beligna här i närNeien.n Ja, ungefår en fransk mil härifrån. Sålunda kunna vi hinna dit på tre fjerdelels timma ? Ja, så ungefår. Lucien,, sade madame de Franchi; du må;:e besinna, att du nu talar om dig sjelf. För lig, som är bergsbo, behöfs det icke en gång re qvarts timma, för att komma härifrån till uinerna af Vicentello dIstria; men den här ierrn kan icke gå sådena vägar som du går. Det ör sannt,, svarade sonen; vi måste, i sådant fall, hava halfannsn timma på Oss.n Således är här ingen tid att förlora,, yttrade madame de Franchi, kastande sina blicsar på pendylen. Min mor,, sade Lucien, m tillåter således alt vi lerna er, för att genast begifva oss al? Hon räckte honom handen, hvilken ynglinsen kysste med samma vördnad, som då han nträdt i matsalen. Om, imedlertid,, återtog Lucien, vänd till nig; om ni imedlertid skulle föredraga att i tillhet sluta er aftonmåltid och sedan gå upp ati ert rum och värma fötterna, under det ni föker en cigarr, så .. Nej, för tusan!... nej, nejle ropade jag. Ni her ju lofvat visa mig en bandit och den miste jag se.n PVälaal låtom oss då gå att taga våra bös:or och begilva oss på vägen!n Jag Lugade mig vördnadsfullt för fru de Franchi och vi gingo ut, företrädde af Griffo, om lyste Oss. Våra förberedelser blefvo icke långa. Jag spände omkring lifvet ett so-hälte, som jag nade låtit göra innan jag rests ifrån Paris, och vid hvilket hingde ett sl:gs jagtknif. Detta välte var försedt med tvenne fickor, den ena ylld med hagel, den andra med krut. Dertill seväpnade jag mig med min bössa. Hvad Lucien angår, så visade han sig snart ned sin vanliga kartesch och rel ea präktig