hedersbrodern från Götheborg nu fört till torgs, utan tillökningen begäres endast på den grund, att H. K. H. Kronprinsen kommit till den ålder, att han behöfver egen hofhållning. Detta är således också det enda motif, hvarmed riksdagsmännen nu hafva att skaffa, ty hade något annat förekommit, så hade konungens rådgifvare förmodligen icke uraktlåtit att nämna det till statsrådsprotokollet. Men såväl om behofvet som nyttan af en större eller mindre ho!hållning för cn ung prins kunna väl tankarna vara d:lade, utan att sådant inverkar på samhällets lifstrådar: — vi ifrån vår ståndpunkt kunne icke irse det egentliga behofvet af något hof, och tro åtminstone att ju mindre detta är, desto bättre, ty hofmän i allmänhet hafva verl gen icke varit till särdeles ggn för folkets sak; och vi kunne då icke finna, att någonting det minsta förnärmande mot personen ligger uti en undersökning om denna fråga från representationens sida. Det vissa är, att hvad man talar om det uppseende, som en skiljaktighet i meningarnae härutinnan skul!e väcka hos utländska makter 0. sg. v., är idel snömos. Hvad kan det väl röra eller b kymra engelska och fransyska regeringarne, eller kejsaren i Ryssland, eller konungen i Preu:s:n, om kronprinsarne i Sverize cller Sachsen, eller Bäjern cller Wärtemberg hafva några tusen riksdaler mer eller mindre i årligt underhåll? TImedlertid finner man, alt denna fras om de utländska makterna alltid tages fram när det gäller någonting serdeles ömt i penningeväg. Den var ute och gick på samma sätt, samt upprepades med ännu större känslofullhet, när det var fråga om betalningen af kabinettskassans skuld, och hvarenda mening uti det s. k. Götheborgsbrefvet skulle med lätthet kunna igenfås i den tidens hboftidningars olycksdigra spådomar om de följder, som en vägran att betala nämnde skuld ansågs komma att medföra, för Sveriges ära. Likväl har vårt anseende lyckligtvis icke sedan dess blifvit försämradt. Det är för öfrigt klart, att man i en fråga af denna art aldrig kan komma till något egentligt resultat, så länge den betraktas endast ifrån ekonomisk synpunkt; ochså har ingen, oss veterligen, yrkat att inskränka anslaget till hvad som kan fordras för blott det ekonomiska bebofvet eller det nödvändiga, äfven efter måttstocken af hvad en rik privatmans hushåll kogar, i hvilket fall redan det nuvarande anslaget, jemte hvad H. K. H. uppbär från Norrige, utan tvifvel skulle vara tillräckligt, helst då inga utgifter till bostad erfordras, hvartill fiones serskildt 2nslag på första hufvudtiteln. AA andra sidan åter är det begripigt, att om ständerna ville gifva dubbelt så mycket som nu bezäres, så kan alltid en huru stor summa som belst användas. Frågan måste således egentligen betraktas ur politisk synpunkt, om vi så få kalla det; cch den går vid detta tillfälle ut på besvarandet af den frågan, som statsrådsprotokullet föranleder, i hvad mån behofvet af En större eller mindre hofbållning rå vara för handen. Vill man icke alldeles förbise detta, så kan det svårligen påstås, att de, som önskat behandla denna fråga lika med andra sllmänna ärerder, m:dest usdersökning och pröfning, derigenom felat emot grannlsgenheten, än mindre emot Sverg.s ära. Uten att in åta sg i deta!jer el ler om sjeifva siffran af den tillöt ning, som bör gifvas, kan man derföre, under de omständigheter vi nu ounnämnt, icke undgå att finna en retlighet af det slag, som gilvit sig luft genom Dagbladet, temligen opassand?. Vi inse ganska väl, att denna fråga står i det serskilda oc . besynnerliga förhåliande hvad partierna betriff r, att de konservativas eller hofpartiet i hemlighet fröjdas åt den opposition, som derutinnan k:n uppenbara sig i Borgareoch Bondestånden, allt i cen tankan, att adeln och pres:eståndet skall få hela äran sf apanagets framgång och sedan jemväl få skörda hela tacksamheten deraf; men detta är något som alltid kommer tt intr ffa med anslagsfrågor af dyLk art, der de som hafva något att vinna för sina personer, företrädesvis söka göra sg bebaglige; och denna betänklighet kan således icke utan stor varsamhet tagas i betraktande af representinterne, emedan i sådant fall ingen annan utväg skulle återstå, än att bjuda öfver hvarsndra i frikostigbet för det ovissa hoppet åå vinna en personlg bevågenhet för framtien. Vi kunna försäkra brefskrifvaren att många hederl:ge, redbare och upplyste män, ganska måne om landets sanna ära, arse att en fördubbl ng af det ruvarande anslaget, eller från 25 till 50,000 rdr, skulle, med tillägg af det Norsk?, utgöra ett redan ingalunda förkastligt apanage, äfven under förutsättning af Hans Kongl. Höghets förmälning, åtminstone intilldess han kunde få familj att uppfostra. Dessutom, tjenar det väl till intet att dölja, att det gråa eller åt kLonservatismen starkt lutande justmiliösystem, som regeringen för närvarande visar sig hylla, utgjort n bidrzgande och utan tvifvel fullkomligt giltig anledning till den mindre benägenhet som kan förete sig å en delrepresentanters sida i sådana penningef:ågor, som framför andra äro egnade att gifva bevis på fö.trotnde och erkänsla. Vi kunne icke förstå, hvarföre det skuile vara opassande, att i dett: