socknar al wWalkebo härad och Linköpings lan, STOCKHOLMS DAGBLAD OCH ANSLAGET TILL KRONPRINSEN. Ibland de opinionsyttringar, hvartill frågan om apinagets tillöknivg för H. K. H. Kronprinsen gifvit anledning, är en artikel i Dagbladet för i går under formen sf et outdrag af ett bref irån Gitbeborg,, hvars författare tillskrifver sn hedersbror, här i Stockholm i serdeles ömma toner i anledning af ifrågavarande apansge. Att döma af detia bref, finnes ingen fråga, som i vigt k:n jemföras med denna; hela samiLällets väl el!er ve beror deraf. Strider kunva äga rum emellan regering cch folk om sakförhållanden, ja, om öfvertygelser och tendenser, utån att sådant skadar samhöälplets lifskrafter, hvilka tvertom derigenom bringas i liflgare verksamhet: men dessa strider få icke sträcka sig till missförstånd och ovilja mellan konungahus och folk, ty sådant inverkar vådligt pi samhällets inre lifstrådar och ,undergräfver den ädla vexelverkan, hvari kung öch folk måste gemensamt lefva, röra sig och arbeta för samhällets enhet och välgång. — På Borgareståndet beror, huruvida den opposition, som närvarande riksdag framställer, skall erbålla firg af personhghet eller af politisk sak-opposition., — ,ÅAfgörandet är fästadt vid första hufvudti.eln (kan man sel). — Bifalles hvad Konungen i denna del föreslagit, så har oppositionen qvar sin senna färg, hemtad från sitt verkliga syfie i sak. — ,Afslås det åter, pså komer oppositionen att uttrycka ovilja mot konungahuset. — Det kommer att visa sig, hv.d för Borgarståndet är dyrbarast: antingen nationens ära och vänliga förhållande ptill sitt konungahus, eller det småsinniga partipaggets råa liberum velo.nv — Samtids och efterpverlds dom skail blifva sträng öfver de män, hvilka på sidant sätt vårdat Sveriges äran — Nej, min bror, sådan oppssition är jag icke med Om, det miste jag uppriktigt tillstå Slutligen förklarar brefskrifvaren sig, hvad våra representanter från Götheborg beträffar,, förvissad, att de aoga lära bagrunda saken cch veta hvad de göra; ty de äro upplyste män och inga vilda partikämpar Han känner äfven, att Stockhilms representanter ty värr l.da mera a parti-intressetn, och så vidare. Oss syacs nästan att vederbörande, af det sätt, hvarpå denna affir hela tiden bearbetats, hade ailt skäl att erinra sig det bekanta yttrandet: Gud bevara oss för våra vänner: våra fiender komma vi nog ut med,; men i:ynnerhet kan detta tillämpas på det nu ifrågavarande förmenta Götheborgs-brefvet. Hela den skiljaktighet, som äger rum mellan de olika meningarne i afseende på den ifrågavarande enslags-tillösningen, lärer, sisom man vet det berätias från Stats-Uiskottets utgiftsafdelning, hitills stå em.Jllan tillstyrkan af 75,000 och 200,000 riksdaler. Denna skilnad af 25,000 riksdaler är det sålades, som skulle kunna leda till ovilja mellan konungabuset och folket; inverka på sambäll!ets inre lifstrådar; utgöra ett vilkor för Sverige; ära och bestämma samtidens och efterverldens dom? Har väl brefskrifvaren besinnat, hvilken äfv ntyrlig insinuation han här utkastat mot konungahuset, att dess tänkesätt mot folket skulle kunna bero af 25,000 riksdaler ? Detta måste nödvändigt gifva anledning till ett preliminärt spörjsmiål, som bör afgöras innan man kan komma längre, nemligen huruvida underhållssumman för en medlem af det kungliga huset är af en så serskild egenskap ifrån hvarje annan utgift af allmänna medel, och framför alla anda så företrädesvis maktpåliggande, att intet slags undersökning angående den mer celler mindre betöfligheten deraf må kunna sättas i fråga, och satt intet annat val finnes än ett obesedt och blindt antagande af hvad som pväskass, vid äfventyr att den, som ej vill gå in på denna sats obetingadt, skall helsa3 med benämningen af en vild partimanv, som sätter på spel hela fosterlandets välfärd? Om hvarjs anslagsfråga till första hufvudtiteln sålunda lika med konungens majestät upphöjes till en formlig oantastlighet, såsom tjensteanden i Dagbladet vill hafva det, så !är ingenting annat vara ait göra, än att säga ja och tiga. Hafva representanterne deremot något slags rät: att pröfva behofvet af detta likasom hvarje :nnat anslag — matt till de af Rikets Ständer pröfvade behof använd:s, heter det i grundlagen om staismedlens disposition —, så är utan tvifvel äfven ett och annat att säga om denna sak. Det mste då åtminstone vara Ständernas rättighet att betrakta denna anslagsfråga från den synpunkt, hvarur regeringen sjelf framställt densamma i den kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och bebof. Der står likväl ingenting om alla de vackra saker, som nee Rätter RR rRrEr ERE ——