socknar al wWalkebo härad och Linköpings lan,
STOCKHOLMS DAGBLAD OCH ANSLAGET
TILL KRONPRINSEN.
Ibland de opinionsyttringar, hvartill frågan
om apinagets tillöknivg för H. K. H. Kron-
prinsen gifvit anledning, är en artikel i Dag-
bladet för i går under formen sf et outdrag
af ett bref irån Gitbeborg,, hvars författare
tillskrifver sn hedersbror, här i Stockholm i
serdeles ömma toner i anledning af ifrågava-
rande apansge. Att döma af detia bref, finnes
ingen fråga, som i vigt k:n jemföras med den-
na; hela samiLällets väl el!er ve beror deraf.
Strider kunva äga rum emellan regering cch
folk om sakförhållanden, ja, om öfvertygelser
och tendenser, utån att sådant skadar samhöäl-
plets lifskrafter, hvilka tvertom derigenom brin-
gas i liflgare verksamhet: men dessa strider
få icke sträcka sig till missförstånd och ovilja
mellan konungahus och folk, ty sådant inver-
kar vådligt pi samhällets inre lifstrådar och
,undergräfver den ädla vexelverkan, hvari kung
öch folk måste gemensamt lefva, röra sig och
arbeta för samhällets enhet och välgång. —
På Borgareståndet beror, huruvida den oppo-
sition, som närvarande riksdag framställer, skall
erbålla firg af personhghet eller af politisk
sak-opposition., — ,ÅAfgörandet är fästadt vid
första hufvudti.eln (kan man sel). — Bifalles
hvad Konungen i denna del föreslagit, så har
oppositionen qvar sin senna färg, hemtad från
sitt verkliga syfie i sak. — ,Afslås det åter,
pså komer oppositionen att uttrycka ovilja
mot konungahuset. — Det kommer att visa
sig, hv.d för Borgarståndet är dyrbarast: an-
tingen nationens ära och vänliga förhållande
ptill sitt konungahus, eller det småsinniga parti-
paggets råa liberum velo.nv — Samtids och efter-
pverlds dom skail blifva sträng öfver de män,
hvilka på sidant sätt vårdat Sveriges äran —
Nej, min bror, sådan oppssition är jag icke med
Om, det miste jag uppriktigt tillstå Slutligen
förklarar brefskrifvaren sig, hvad våra repre-
sentanter från Götheborg beträffar,, förvissad,
att de aoga lära bagrunda saken cch veta
hvad de göra; ty de äro upplyste män och
inga vilda partikämpar Han känner äfven,
att Stockhilms representanter ty värr l.da mera
a parti-intressetn, och så vidare.
Oss syacs nästan att vederbörande, af det
sätt, hvarpå denna affir hela tiden bearbetats,
hade ailt skäl att erinra sig det bekanta yttran-
det: Gud bevara oss för våra vänner: våra
fiender komma vi nog ut med,; men i:ynner-
het kan detta tillämpas på det nu ifrågavarande
förmenta Götheborgs-brefvet.
Hela den skiljaktighet, som äger rum mellan
de olika meningarne i afseende på den ifråga-
varande enslags-tillösningen, lärer, sisom man
vet det berätias från Stats-Uiskottets utgifts-
afdelning, hitills stå em.Jllan tillstyrkan af 75,000
och 200,000 riksdaler. Denna skilnad af 25,000
riksdaler är det sålades, som skulle kunna leda
till ovilja mellan konungabuset och folket; in-
verka på sambäll!ets inre lifstrådar; utgöra ett
vilkor för Sverige; ära och bestämma samtidens
och efterverldens dom? Har väl brefskrifvaren
besinnat, hvilken äfv ntyrlig insinuation han
här utkastat mot konungahuset, att dess tänke-
sätt mot folket skulle kunna bero af 25,000
riksdaler ?
Detta måste nödvändigt gifva anledning till
ett preliminärt spörjsmiål, som bör afgöras in-
nan man kan komma längre, nemligen huru-
vida underhållssumman för en medlem af det
kungliga huset är af en så serskild egenskap
ifrån hvarje annan utgift af allmänna medel,
och framför alla anda så företrädesvis makt-
påliggande, att intet slags undersökning angå-
ende den mer celler mindre betöfligheten deraf
må kunna sättas i fråga, och satt intet annat val
finnes än ett obesedt och blindt antagande af
hvad som pväskass, vid äfventyr att den, som ej
vill gå in på denna sats obetingadt, skall hel-
sa3 med benämningen af en vild partimanv,
som sätter på spel hela fosterlandets välfärd?
Om hvarjs anslagsfråga till första hufvudtiteln
sålunda lika med konungens majestät upphöjes
till en formlig oantastlighet, såsom tjensteanden
i Dagbladet vill hafva det, så !är ingenting an-
nat vara ait göra, än att säga ja och tiga.
Hafva representanterne deremot något slags rät:
att pröfva behofvet af detta likasom hvarje :n-
nat anslag — matt till de af Rikets Ständer
pröfvade behof använd:s, heter det i grund-
lagen om staismedlens disposition —, så är
utan tvifvel äfven ett och annat att säga om
denna sak. Det mste då åtminstone vara Stän-
dernas rättighet att betrakta denna anslagsfråga
från den synpunkt, hvarur regeringen sjelf fram-
ställt densamma i den kongl. propositionen om
statsverkets tillstånd och bebof. Der står lik-
väl ingenting om alla de vackra saker, som
nee Rätter RR rRrEr ERE ——