Grefve Anckarsvärd beklagade att, ehuru detta
hus vore det enda stånd, hvarest statsråderne —
åtminstone de flesta — hade en röst, ingen af dem
nu vore närvarande för att försvara regeringens pro-
position. — Det ville synas tal., som formfrågan
skulle blifvit väckt blott för att göra sakens behand-
ling vid denna riksdag omöjlig. Inga anmärknin-
gar hade blifvit gjorda vid propositionen, emedan
man hade velat vänta dermed tills utskottet hunnit
afgifva sitt utlåtande; men tal. ansåg nyttigt, om
utskottet från alla fyra stånden kunde få veta tan-
xarne om saken, hvarigenom den tidsödande åter-
remissen möjligen skulle kunna undvikas.
Förenklingen af ett skattesystem, hvaruti jorde-
boksränten förekommer under 2935 särskilda titlar,
hvaruti mantalsräntan utgöres efter 455 särskilda
beräkningsgrunder, hvaruti jordeboksräntan för ett
helt län kan upptaga 10 hela oxar och många tu-
sen milliondelar, hvaruti ensamt räntetiteln årliga
och kungshästar beräknas på icke mindre än 65
särskilda sätt, o. s. v., har länge ådragit sig folk-
ombudens uppmärksamhet, och de hafva med tack-
samhet emottagit arbetet af dem, som ådagalagt,
hvilket chaos af oformlighet vårt grundskattesystem
framställer.
KommittÅn hade med mycken fullständighet ut-
vecklat skälen för förläning af skattemannarätt, u-
tan lösen, åt innehafvarne af de för närvarande un-
der åborätt upplåtne kronohemman, och de deremot
anförda skälen, att staten skulle gå skatteköpeskil-
lingen förlustig, vore, i anseende till dennas ringa
belopp, så obetydliga mot den indirekta vinsten för
landet af åtgärden, att de ej borde erkännas. Sta-
ten uppoffrar ofta stora summor för kanaler, vägar
0. 8. V., understöder stundom med millioner enskil-
da bolag; tal. trodde att uppoffringen af skatteköpe-
skillingens ringa belopp skulle i sin mån befordra jord-
bruket.
Det kan invändas, att om statens förlust blefve liten,
så kan åboens ej heller vara stor; att likväl så icke
är, synes deraf, att så många kronoåboer icke friköpt
sig. Tal. trodde att denna efterskänk af ett par tusen
rdr vore klok, emedan derigenom jordnaturerna skulle
blifva förenklade, intresset för jordens häfdande hos
dess brukare stegradt, trefnaden hos familjerna ökadt,
en mängd rättegångar förekommas, och det nu rå-
dande fideikommisförhållandet blifva undanröjdt. På
nu anförda skäl föreslog talaren statsutskottet att
antaga kommittens förslag i denna del.
Kommittten hade, förmodligen af fruktan att en
alltför rask öfvergång skulle under nuvarande sty-
relse möta betänkligheter, föreslagit att räntorna
skola utgå, ej blott i penningar, utan äfven i smör
och spanmål. Sverge är dervid framställdt såsom i
ett slags nomadförhållande. De skäl, på hvilka ve-
derbörande departementschef grundat sin tillstyrkan
af detta alternativa förslag, vore, enligt talarens
sigt, svaga, och visade att man i rådkammaren,
vid kollisioner mellan räntetagare och räntegifvare
mest omhuldade de förra. Talaren föreslog stats-
utskottet att tillstyrka räntepersedlarnes förvandling
till för alltid bestämd penningeskatt.
Alla löners utgående i penningar vore alltid för-
månligt för statsmakterna och ett oeftergifligt vil-
kor för enkelhet i bokföringen. Det hade också
blifvit föreslaget 4828, men nu hade kommitteen
tagit ett steg tillbaka. Talaren föreslog att stats-
utskottet måtte besluta de indelta räntornas indrag-
ning och ersättande med kontant. Den häremot
gjorda invändningen om svårigheten för statskonto-
ret att qvartalsvis förskjuta medel, kunde undanrö-
djas genom inrättande af tvenne uppbördsstämmor
om året.
Frih. Hamilton, Hugo, ville ej bestrida anmärk-
ningarne rörande regeringens underlåtenhet att höra
vederbörande kollegier, men kände icke något stad-
gande, som medgåfve ett stånd att föreskrifva Kgl.
Maj:t, huru han bör förfara. Funnes anle.ning till
anmärkning, borde denna göras gällande hos kon-
stitutionsutskottet. — Vid detta tillfälle, anmärkte
talaren, skulle det af frih. Cederström och hr von
Hartmansdorff föreslagna förfaringssättet leda till
uppskof. Talaren, som, sedan utskottet inkommit
med betänkande, ville göra flera anmärkningar mot
förslaget, yttrade sin erkänsla derför, att regeringen
ej gått så genomgripande tillväga i en af de mest
ingripande f-ågor, i hvilken det vore skäl att lemna
tid till försök. — Hufvudsaken i den nu föreslagna
förändringen vore att, genom denna, prejeriet mellan
räntetagare och räntegifvare kan förekommas; men
att anbefalla lösen af alla räntepersedlar vore våd-
ligt, emedan man ej känner om det länder till all-
mogens fördel. På 1730:talet beslöto ständerna så-
dan lösen, men allmogen önskåde snart det gamla
förhållandet tillbaka. Man borde afvakta hvad er-
farenheten kan lära. (Forts.)
SA
— I Bondeståndets p!enum förl. lördag upp-
lyste Petter Jönsson från Jönköpings län,i an-
ledning af den påminnelse ståndet vid ett fö-
regiewile plenum gjort till Besvärs- och Eko-
nomiutskottet att börja sina arbeten, det Ut-
skottet nu i fredags sammanträdt och vidare
skulle samlas på måndagen. Det sattes då i
fråga huruvida någon kommunikation till med-
stånden borde göras om den anmaning till Ut-
skottet, som Bondeståndet aflåtit, såsom numera
mindre behöflig. Ståndet vidblef likväl slut-
ligen, alt beslutet om delgifvandet borde sättas
i verket. — Kongl. propositionen om Beskatt-
ningsväsendets, samt uppbörds- och redovis-
ningsverkens förenkling föredrogs, efter att hafva
hvilat på bordet sedan förra plenum. Atskil-
lige talare ville. att denna pronosition skulle