Hr G:s förslager synas alltså vara särdeles gyn-
mande för det öfvervägande eller större hemmanta-
let, när frågan är om hägnad i rågång byar emel-
lan, emedan Litt. B. skulle å ena sidan hägna 472,
och å den andra 7337;, eller sammanlagdt 4205?,
alnar utöfver hbemmantalsberäkningen; der likväl
proportionsläran som den gamla lagen 4734 i ö
kap. 2 . B. B. antagit, och 4802 års kongl. för-
ordning erkänt, torde böra såsom rättsgrund bibe-
hållas. Beträffande åter grannar och delägare i
samma byalag, så uppstår dem imellan ett alldeles
-motsatt förhållande, ty skola de hela större hem-
manen derinom vidkännas hägnadsskyldigheter för
de mindre, som längre fram kommer att visa sig.
Uti sina förktlaringar kap. 1, vill herr G. fak-
tiskt bevisa en olämplighet i delningsgrund efter
4802 års lag, genom uppställning af ett ännu mer
olämpligt exempel, i sammansättning af by om 4
-mantal å ena, emot V, hemman å andra sidan, i
följd hvaraf den förre, af hela rågångssträckan 650
alnar skulle hägna 640, och det sednare ,blott 40
alnar. Ehuru någon sådan skiljaktighet i hem-
mantal aldrig, åtminstone med ganska sällsporda
undantag, förekommer mellan byalag å de odlade
och mest bebyggda delar af landet, emedan ensta-
ka Kemman af så inskränkt omfång som för Vs,
hörer till sednare tiders anläggningar, särdeles efter
4803 års kongl.skogsordning, hvarigenom de på all-
männingar hufvudsakligen existera, så kan ändock
icke insändaren uppfatta skälet eller rättsgrund, hvar-
för V.s, ecligt hvad hr G. föreslår, skulle hägna
467,, emot ett sextioyra, säger 64 gånger så stort
hemmantal 482, alnar, eller något mer än en fjer-
dedel af hela rågången.
Visserligen har också hr G. yttrat sig för rätts-
läran derom, att alla ägor såväl åker och äng som
skog och utmark m.-m. böra i frågan om stängsel
byar och gårdar emellan anses lika. Denna regel
saknar icke! heller skäl för sig, men insändaren
skulle ej dess mindre våga tro, att skäligt afseende
derå bör fästas: huruvida skogs-, ut- eller betesmar-
ken är till beskaffenhet och läge, sådan, som 4 .
i 40 kap. kongl. skiftesstadgan afser, att omfånget
såsom lämpligt, kan till åker eller äng med fördel
och nytta odlas eller icke; ty ej sällan inträffar,
att delar deraf förekomma, som icke förtjena vården
af omhägnad.
Må detta vara nog visadt och sagdt om hr Grön-
valls angifne grunder för hägnaders indelning i rå-
gångar byar och enstaka gårdar emeilan, enär efter
de tvenne alternativer han i samma kap. och s
andra mom. samt 2 S. framställer, lika resultater
uppkomma.
Kap. 2. Om delning afstängsel efter laga skif-
tex, erinras:
4:0. Till förtydligande af sina förslager härutin-
nan, har hr G. upprättat en karta, men derå till-
skapat sådane skiftesplaner , som till former och
frånskiljda lägen äro alldeles oförenliga med både!
lag och ett bättre omdöme, att något sant resultat
till grund för stängseldelningar deraf svårligen kan
inhemtas; hälst då tillika förespeglas en så ytterst
utsträckt hemmansklyfning, den der i verkligheten
aldrig förekommer, som t. ex. med Storgården 4
mantal, derå han intagit icke mindre än femton
delägare, af hvilka en skulle besitta !V,, de öfriga
mindre, ända till fyra på 6. hvardera. Detta i
förening med den form han gifvit åt sina skiftes-
planer, såsom en af de 3 till 4 hemman B, i längd
3400, och bredd 194 alnar; en af de tre till
hem. C, äfven 3400 lång men 448 bred; en af de
3 till s, hem. L, i längd 4200 och 79 bred, samt
en af de 3 skifteslotterne till !;, hemman R, 708
alnar lång och allenast 49 alnar bred, har cckså
uppdrifvit hägnadsbesväret för de 6 mantalen, hvar-
af samfälligheten skall bestå, att det icke annat kan
än bli förvånande för den mindre sakkunnige.j
FE9:0 Har hr G., såsom flere landtmätare jemte ho-
nom lärer praktiskt användt, efter hvad för icke
längra sedan än den 44 sistl. Oktober i Aftonbladet
lästes en artikel från Örebro län, med sitt förslag
velat göra den principen gällande, att t. ex. Norr-
gården L. A., ett mantal, som besittes af en ägare
elier åbo, skall deltaga i all den hägnad som till-
kommer genom öfriga hemmanens klyfning, såsom
omnämnse storgårdens mellan 435 delegare; hvadan
Också ganska påtagligen inträffat, att sedan denl.
förre, A., kringhägnat hela sin erhållna skifteslott,
miste han med öfverskottet i den uppkomna divi-
dendien hägna mellan några dess grannar.
Vid sådana företeelser torde den frågan till lag-
stiltande makten förtjena uppmärksamhet, huruvida
någon delägare, i samfällighet der laga skifte före-
gått, kan i allra värsta fall tillförbindas något större
åliggande, än att ensamt, utan någon sidogrannes.
deltagande, omkringhägna hela sin erhållna skiftes-.
lott, äfven med beräkning af rågångshägnaden, derest
icke vatten till någon del gör laga värn? Insända-
ren anser det icke tro!igt; allraminst som det orätta
i denna delniogsgrund blir ännu större och påtagli-
gare, om t. ex. Norrgården A icke har andra gran-
nar än de omskrifae 45 på 4 mantal Storgården, i
Fyars alla skiljohägnader den följaktligen deltaga
skulle; eller om ägaren till Norrgården, sedan laga
skifte och en så beskaffad stängseldelning föregått
samt fastställd blifvit, säljer någon del af sitt hem-
man, eller detsamma tillfaller arfvingar, som sig
emellan skifta vilja och fordra stängsel, dervid öfriga
hemmansägarne i byalaget säkerligen icke, såsom
förut tillgått, kunna åläggas något deltagande; eller
skull? väl meningen hos hr G. kunna vara den, att
Dy stängseldelning bör öfvergå hela byalaget, hvar
gång ett större hemman klyfves i mindre delar —
och äfven i sådana händelser, då t. ex. ägaren till
en af de 3- eller 4-taliga smådelarne i Storgården
inköpte de närmast belägna 2- eller 3-, hvarigenom
flera tusen alnars hägnader skulle försvinna, i fall
skiftet vore så beskaffadt som lag stadgar, att de
till ett större helt kunna återförenas, på det också
denna betydliga fördel måtte komma hela byalaget
till-godo? För rättvisans skull vore man visserligen
skyldig att draga sådan slutföljd af hr G:s förslager.!
Men som delningar i allmänhet, fastän blott vid
fråga om hägn och stängsel, icke lära kunna till-
städjas på så våcklapde grunder, ehuru ofvan anförde
tvenne alternativer ligga inom möjlighetens gränsor,
och synas höra till undantagen af hvad som icke
kan med någon visshet förutses, så böra de likväl
vid första frågan om stängseldelningar efter laga
skiftet tagas i sådan beräkning, hvarigenom det ena
hemmanet i och för sig sjelft icke mer betungas än
det andra, ehvad förändringar deruti sedermera må
uppstå eller icke ; äfvensom förrättningsmånnen bör
låta sig angeläget vara, att icke tillägga delägare
hägnadsskyldigheter annorstädes -än i gränsor för
egna skifteslotter, hvarmed intresset för hägnadens
tillvaro och underhållande kan vara förenadt.
5:0 Hr G. tyder 4802 års Kongl. Stängselförord-
ping :ganska orätt, som t. ex. sidan 15, der han,
med tillämpning af 6 S, menar, att grannar emellan
inom byalag inägor stänga ensamt för utägorn.
Något mindre tydligt kan visserligen detta lagrum
i första påseendet och såsom enstaka förekomma, då
man förbigått andra mom. i framomstående 3:dje S-
Men orsaken hvarföre ninägor derutinnan skiljas
TAS Ir RN LT Amis