Hr G:s förslager synas alltså vara särdeles gynmande för det öfvervägande eller större hemmantalet, när frågan är om hägnad i rågång byar emellan, emedan Litt. B. skulle å ena sidan hägna 472, och å den andra 7337;, eller sammanlagdt 4205?, alnar utöfver hbemmantalsberäkningen; der likväl proportionsläran som den gamla lagen 4734 i ö kap. 2 . B. B. antagit, och 4802 års kongl. förordning erkänt, torde böra såsom rättsgrund bibehållas. Beträffande åter grannar och delägare i samma byalag, så uppstår dem imellan ett alldeles -motsatt förhållande, ty skola de hela större hemmanen derinom vidkännas hägnadsskyldigheter för de mindre, som längre fram kommer att visa sig. Uti sina förktlaringar kap. 1, vill herr G. faktiskt bevisa en olämplighet i delningsgrund efter 4802 års lag, genom uppställning af ett ännu mer olämpligt exempel, i sammansättning af by om 4 -mantal å ena, emot V, hemman å andra sidan, i följd hvaraf den förre, af hela rågångssträckan 650 alnar skulle hägna 640, och det sednare ,blott 40 alnar. Ehuru någon sådan skiljaktighet i hemmantal aldrig, åtminstone med ganska sällsporda undantag, förekommer mellan byalag å de odlade och mest bebyggda delar af landet, emedan enstaka Kemman af så inskränkt omfång som för Vs, hörer till sednare tiders anläggningar, särdeles efter 4803 års kongl.skogsordning, hvarigenom de på allmänningar hufvudsakligen existera, så kan ändock icke insändaren uppfatta skälet eller rättsgrund, hvarför V.s, ecligt hvad hr G. föreslår, skulle hägna 467,, emot ett sextioyra, säger 64 gånger så stort hemmantal 482, alnar, eller något mer än en fjerdedel af hela rågången. Visserligen har också hr G. yttrat sig för rättsläran derom, att alla ägor såväl åker och äng som skog och utmark m.-m. böra i frågan om stängsel byar och gårdar emellan anses lika. Denna regel saknar icke! heller skäl för sig, men insändaren skulle ej dess mindre våga tro, att skäligt afseende derå bör fästas: huruvida skogs-, uteller betesmarken är till beskaffenhet och läge, sådan, som 4 . i 40 kap. kongl. skiftesstadgan afser, att omfånget såsom lämpligt, kan till åker eller äng med fördel och nytta odlas eller icke; ty ej sällan inträffar, att delar deraf förekomma, som icke förtjena vården af omhägnad. Må detta vara nog visadt och sagdt om hr Grönvalls angifne grunder för hägnaders indelning i rågångar byar och enstaka gårdar emeilan, enär efter de tvenne alternativer han i samma kap. och s andra mom. samt 2 S. framställer, lika resultater uppkomma. Kap. 2. Om delning afstängsel efter laga skiftex, erinras: 4:0. Till förtydligande af sina förslager härutinnan, har hr G. upprättat en karta, men derå tillskapat sådane skiftesplaner , som till former och frånskiljda lägen äro alldeles oförenliga med både! lag och ett bättre omdöme, att något sant resultat till grund för stängseldelningar deraf svårligen kan inhemtas; hälst då tillika förespeglas en så ytterst utsträckt hemmansklyfning, den der i verkligheten aldrig förekommer, som t. ex. med Storgården 4 mantal, derå han intagit icke mindre än femton delägare, af hvilka en skulle besitta !V,, de öfriga mindre, ända till fyra på 6. hvardera. Detta i förening med den form han gifvit åt sina skiftesplaner, såsom en af de 3 till 4 hemman B, i längd 3400, och bredd 194 alnar; en af de tre till hem. C, äfven 3400 lång men 448 bred; en af de 3 till s, hem. L, i längd 4200 och 79 bred, samt en af de 3 skifteslotterne till !;, hemman R, 708 alnar lång och allenast 49 alnar bred, har cckså uppdrifvit hägnadsbesväret för de 6 mantalen, hvaraf samfälligheten skall bestå, att det icke annat kan än bli förvånande för den mindre sakkunnige.j FE9:0 Har hr G., såsom flere landtmätare jemte honom lärer praktiskt användt, efter hvad för icke längra sedan än den 44 sistl. Oktober i Aftonbladet lästes en artikel från Örebro län, med sitt förslag velat göra den principen gällande, att t. ex. Norrgården L. A., ett mantal, som besittes af en ägare elier åbo, skall deltaga i all den hägnad som tillkommer genom öfriga hemmanens klyfning, såsom omnämnse storgårdens mellan 435 delegare; hvadan Också ganska påtagligen inträffat, att sedan denl. förre, A., kringhägnat hela sin erhållna skifteslott, miste han med öfverskottet i den uppkomna dividendien hägna mellan några dess grannar. Vid sådana företeelser torde den frågan till lagstiltande makten förtjena uppmärksamhet, huruvida någon delägare, i samfällighet der laga skifte föregått, kan i allra värsta fall tillförbindas något större åliggande, än att ensamt, utan någon sidogrannes. deltagande, omkringhägna hela sin erhållna skiftes-. lott, äfven med beräkning af rågångshägnaden, derest icke vatten till någon del gör laga värn? Insändaren anser det icke tro!igt; allraminst som det orätta i denna delniogsgrund blir ännu större och påtagligare, om t. ex. Norrgården A icke har andra grannar än de omskrifae 45 på 4 mantal Storgården, i Fyars alla skiljohägnader den följaktligen deltaga skulle; eller om ägaren till Norrgården, sedan laga skifte och en så beskaffad stängseldelning föregått samt fastställd blifvit, säljer någon del af sitt hemman, eller detsamma tillfaller arfvingar, som sig emellan skifta vilja och fordra stängsel, dervid öfriga hemmansägarne i byalaget säkerligen icke, såsom förut tillgått, kunna åläggas något deltagande; eller skull? väl meningen hos hr G. kunna vara den, att Dy stängseldelning bör öfvergå hela byalaget, hvar gång ett större hemman klyfves i mindre delar — och äfven i sådana händelser, då t. ex. ägaren till en af de 3eller 4-taliga smådelarne i Storgården inköpte de närmast belägna 2eller 3-, hvarigenom flera tusen alnars hägnader skulle försvinna, i fall skiftet vore så beskaffadt som lag stadgar, att de till ett större helt kunna återförenas, på det också denna betydliga fördel måtte komma hela byalaget till-godo? För rättvisans skull vore man visserligen skyldig att draga sådan slutföljd af hr G:s förslager.! Men som delningar i allmänhet, fastän blott vid fråga om hägn och stängsel, icke lära kunna tillstädjas på så våcklapde grunder, ehuru ofvan anförde tvenne alternativer ligga inom möjlighetens gränsor, och synas höra till undantagen af hvad som icke kan med någon visshet förutses, så böra de likväl vid första frågan om stängseldelningar efter laga skiftet tagas i sådan beräkning, hvarigenom det ena hemmanet i och för sig sjelft icke mer betungas än det andra, ehvad förändringar deruti sedermera må uppstå eller icke ; äfvensom förrättningsmånnen bör låta sig angeläget vara, att icke tillägga delägare hägnadsskyldigheter annorstädes -än i gränsor för egna skifteslotter, hvarmed intresset för hägnadens tillvaro och underhållande kan vara förenadt. 5:0 Hr G. tyder 4802 års Kongl. Stängselförordping :ganska orätt, som t. ex. sidan 15, der han, med tillämpning af 6 S, menar, att grannar emellan inom byalag inägor stänga ensamt för utägorn. Något mindre tydligt kan visserligen detta lagrum i första påseendet och såsom enstaka förekomma, då man förbigått andra mom. i framomstående 3:dje SMen orsaken hvarföre ninägor derutinnan skiljas TAS Ir RN LT Amis