RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adelns plenum d. 8 Januari. Från Statsutskottet hade ankommit ett memorial, som upplästes och innehöll en hemställan, att Ridderskapet och Adeln måtte, i likhet med de trenne öfriga riksstånden, till Bankoutskottet ensamt, i stället för till Statsoch Bankoutskotien, remittera Rikets Ständers proposition angående myntenheten. Denna hemställan bifölls, och beslöts derjemte, att ett af hr af Forssell i förra plenum inlemnadt anförande, med tillstyrkande af decimalsystemets tillämpande på Sveriges mått, mål och vigt, skulle få åtfölja den kongl. propositionen. Derefter föredrogs den bordlagda kongl. propositionen angående beskattningsväsendets samt uppbördsoch redogörelseverkets förenkling. Sedan frih. Jacob Cederström at hr landtmarskalken begärt upplysning huruvida propositionen vore åtföljd af några utlåtanden af kammarkollegium eller statskontoret öfver skattejemnkningskommMittåns förslag, och denna fråga blifvit med nej besvarad, yttrade frih. sin önskan, att Statsutskottet måtte inkomma till Stånden med hemställan, att Ständerna må hos Kongl. Maj:t anhålla, att han ville infordra sådana utlåtanden af kammarrätten, kammarkollegium och statskontoret, och åt Ständerna öfverlemna dessa utlåtanden. Grefve Anckarsvärd förklarade sig hysa den tron, att i kommittåns utlåtande funnes upptaget allt hvad kollegierna yttrat i det förevarande vigtiga ämnet, och ansåg det icke lämpligt att bedja Kongi. Maj:t inhemta ytterligare upplysningar i en sak, hvarom Kongl. Maj:t funnit sig tillständigt att afgifva proposition. — Grefven afstyrkte den föreslagna hemställan. Frih. Cederström ville göra all rättvisa åt kommittåns förtjenster, men Ridderskapet och Adeln borde finna nödigt, att embetsverk, som böra veta allt hvad med uppbördsverket sammanhänger, undersöka kommittens arbete; ty kommittn kan hafva i vissa fall blifvit missledd af ämnets egen natur, och i embetsverken sitta äldre män, än kommittåns ledamöter. Hr von Hartmansdorff ansåg frih. Cederströms yrkande, att kammarrätten och statskontoret måtte höras, vara vigtigt och anförde till stöd för denna åsigt 10 R. F., som föreskrifver, att innan ärendena hos Konungen i statsrådet föredragas, skola de, genom nödiga upplysningars inhemtande från vederbörande embetsverk, af den föredragande beredas. Vederbörande embetsverk vore i detta fall kammarkollegium och statskontoret. Kömmitten deremot vore ej något embetsverk, och dess betänkande hade bordt öfverlemnas till kollegierna, för att dessa skulle deröfver afgifva sitt utlåtande. Ej blott de af Ridderskapet och Adeln, som vore embetsmän, utan ä ven hvarje egendomsinnehafyare, visste nog, att detta vöre ärendenas rätta gång; och det förundrade tal., att man frånträdt den vid en så genomgripande förändring. Hr Sandströmer (f. d. ordförande i skattejemkningskommittån) fästade, i anledning af de gjörda anmärkningarne, uppmärksamheten derpå, att både kammarkollegium och statskontoret yttrat sig om saken. Kammarkollegium hade redan 4828, och äfven sednare, afgifvit yttrande angående mnaturaprestationers förvandling; likaså rörande flera andra punkter. Frih. Ceders:röm fann det ej oväntadt, att hr Sandströmer ansåge ämnet uttömdt och kommittåns arbete utgöra en sammanfattning af allt hvad embetsverken yttrat i ämnet; men det vore föreskrifvet, att dessas utlåtande bör inhemtas särskildt för hvarje fall. — Då de kommunistiska ideerna fått sådant insteg hos kommitterade, att de kunnat föreslå kronojords upplåtande till skatte utan lösen, skattefrihet för nybyggare på kronejord, utan fullgjorda prestanda, och annat mera, som väi kunde eda till enskildes fördel, men blefye det allmännas förlust, hade det varit synnerligen nödigt, att deras betänkande blifvit granskadt. Hr Sandströmer ansågs af frih. icke för någon autoritet. — För öfrigt ville frih. nu ej göra några anmärkningar mot sjelfva saken, utan blott mot formen. Hr von Hartmansdorff: Hr Sandströmer har yttrat, att kollegierna redan afgifvit utlåtanden öfver de ämnen, som propositionen innefattar. Det är troligt, att svårligen några ämnen der förekomma, öfver hvilka embetsverken icke en eller annan gång yttrat sig; men det är ej den rätta ordningen, att en kommitte yttrar sig öfver embetsyerkens utlåtande, utan att dessa utlåta sig öfver kommittens förslager, och dessa utlåtanden gå till Kongl. Maj:t. Denna ordning vore nu förbigången; och då det ej kunde förmodas, att icke en så tjock bok innehölle någonting nytt, borde den rigtiga formen iakttagas. Hr Sandströmer hade blott velat fästa uppmärksamheten derpå, att kollegierna yttrat sig flera gånger öfver hufvudsaken. Den förevarande tvisten syates egentligen gälla hvem som skulle hafva sista ordet; men utgången berodde ej derpå, utan på de bästa skälen. Ständerna kunna af kommitterades förslag inhemta äfven koliegiernas tankar. Frih. Cederströms personliga anspelning ville tal. lemna i sitt värde; den hade kos honom blott väckt en känsla, den han ej ville gifva namn. Hvad deremot beträffade frih. C:s uppgift om nybyggen, Vore den stridande mot sanna förhållandet. Kommitterades förslag innehåller, att nybyggena ej skulle få pjuta skattefrihet, förrän de derför bestämda lagliga vilkor vore fullgjorda. Frih. Cederström: På 1820-talet var en kommitte nedsatt för att utarbeta förslag till skatteförenkling för Södermanland. Det befanns, att om man, vid beräkningen af medelprisetå räntepersedlar under en viss tidrymd, tog ett år sednare eller ett år förr i beräkning, fluktuerade medelpriset mellan 2 och 8 fdr för hvarje hemman. Ett så orättvist beskattningssätt kunde aflidne Konungen icke gilla. Hyad nybyggenas rätt till skattefrihet beträffar, är fråga nu att få den utsträckt till hela Sverige, i stället