RIKSDAGEN.
Ridderskapet och Adelns plenum d. 8 Januari.
Från Statsutskottet hade ankommit ett me-
morial, som upplästes och innehöll en hem-
ställan, att Ridderskapet och Adeln måtte, i
likhet med de trenne öfriga riksstånden, till
Bankoutskottet ensamt, i stället för till Stats-
och Bankoutskotien, remittera Rikets Ständers
proposition angående myntenheten. Denna hem-
ställan bifölls, och beslöts derjemte, att ett af
hr af Forssell i förra plenum inlemnadt anfö-
rande, med tillstyrkande af decimalsystemets
tillämpande på Sveriges mått, mål och vigt,
skulle få åtfölja den kongl. propositionen.
Derefter föredrogs den bordlagda kongl. pro-
positionen angående beskattningsväsendets samt
uppbörds- och redogörelseverkets förenkling.
Sedan frih. Jacob Cederström at hr landtmar-
skalken begärt upplysning huruvida propositionen
vore åtföljd af några utlåtanden af kammarkolle-
gium eller statskontoret öfver skattejemnkningskom-
mMittåns förslag, och denna fråga blifvit med nej be-
svarad, yttrade frih. sin önskan, att Statsutskottet
måtte inkomma till Stånden med hemställan, att
Ständerna må hos Kongl. Maj:t anhålla, att han
ville infordra sådana utlåtanden af kammarrätten,
kammarkollegium och statskontoret, och åt Ständer-
na öfverlemna dessa utlåtanden.
Grefve Anckarsvärd förklarade sig hysa den tron,
att i kommittåns utlåtande funnes upptaget allt hvad
kollegierna yttrat i det förevarande vigtiga ämnet,
och ansåg det icke lämpligt att bedja Kongi. Maj:t
inhemta ytterligare upplysningar i en sak, hvarom
Kongl. Maj:t funnit sig tillständigt att afgifva pro-
position. — Grefven afstyrkte den föreslagna hem-
ställan.
Frih. Cederström ville göra all rättvisa åt kom-
mittåns förtjenster, men Ridderskapet och Adeln
borde finna nödigt, att embetsverk, som böra veta
allt hvad med uppbördsverket sammanhänger, un-
dersöka kommittens arbete; ty kommittn kan haf-
va i vissa fall blifvit missledd af ämnets egen na-
tur, och i embetsverken sitta äldre män, än kom-
mittåns ledamöter.
Hr von Hartmansdorff ansåg frih. Cederströms
yrkande, att kammarrätten och statskontoret måtte
höras, vara vigtigt och anförde till stöd för denna
åsigt 10 R. F., som föreskrifver, att innan ären-
dena hos Konungen i statsrådet föredragas, skola de,
genom nödiga upplysningars inhemtande från veder-
börande embetsverk, af den föredragande beredas.
Vederbörande embetsverk vore i detta fall kammar-
kollegium och statskontoret. Kömmitten deremot
vore ej något embetsverk, och dess betänkande hade
bordt öfverlemnas till kollegierna, för att dessa skulle
deröfver afgifva sitt utlåtande. Ej blott de af Rid-
derskapet och Adeln, som vore embetsmän, utan ä
ven hvarje egendomsinnehafyare, visste nog, att detta
vöre ärendenas rätta gång; och det förundrade tal.,
att man frånträdt den vid en så genomgripande för-
ändring.
Hr Sandströmer (f. d. ordförande i skattejemk-
ningskommittån) fästade, i anledning af de gjörda
anmärkningarne, uppmärksamheten derpå, att både
kammarkollegium och statskontoret yttrat sig om
saken. Kammarkollegium hade redan 4828, och äf-
ven sednare, afgifvit yttrande angående mnaturapre-
stationers förvandling; likaså rörande flera andra
punkter.
Frih. Ceders:röm fann det ej oväntadt, att hr
Sandströmer ansåge ämnet uttömdt och kommittåns
arbete utgöra en sammanfattning af allt hvad em-
betsverken yttrat i ämnet; men det vore föreskrif-
vet, att dessas utlåtande bör inhemtas särskildt för
hvarje fall. — Då de kommunistiska ideerna fått
sådant insteg hos kommitterade, att de kunnat före-
slå kronojords upplåtande till skatte utan lösen,
skattefrihet för nybyggare på kronejord, utan full-
gjorda prestanda, och annat mera, som väi kunde
eda till enskildes fördel, men blefye det allmännas
förlust, hade det varit synnerligen nödigt, att deras
betänkande blifvit granskadt. Hr Sandströmer an-
sågs af frih. icke för någon autoritet. — För öfrigt
ville frih. nu ej göra några anmärkningar mot sjelf-
va saken, utan blott mot formen.
Hr von Hartmansdorff: Hr Sandströmer har ytt-
rat, att kollegierna redan afgifvit utlåtanden öfver
de ämnen, som propositionen innefattar. Det är
troligt, att svårligen några ämnen der förekomma,
öfver hvilka embetsverken icke en eller annan gång
yttrat sig; men det är ej den rätta ordningen, att
en kommitte yttrar sig öfver embetsyerkens utlåtan-
de, utan att dessa utlåta sig öfver kommittens för-
slager, och dessa utlåtanden gå till Kongl. Maj:t.
Denna ordning vore nu förbigången; och då det ej
kunde förmodas, att icke en så tjock bok innehölle
någonting nytt, borde den rigtiga formen iakttagas.
Hr Sandströmer hade blott velat fästa uppmärk-
samheten derpå, att kollegierna yttrat sig flera gån-
ger öfver hufvudsaken. Den förevarande tvisten sya-
tes egentligen gälla hvem som skulle hafva sista
ordet; men utgången berodde ej derpå, utan på de
bästa skälen. Ständerna kunna af kommitterades
förslag inhemta äfven koliegiernas tankar. Frih.
Cederströms personliga anspelning ville tal. lemna i
sitt värde; den hade kos honom blott väckt en
känsla, den han ej ville gifva namn. Hvad dere-
mot beträffade frih. C:s uppgift om nybyggen, Vore
den stridande mot sanna förhållandet. Kommitte-
rades förslag innehåller, att nybyggena ej skulle få
pjuta skattefrihet, förrän de derför bestämda lagliga
vilkor vore fullgjorda.
Frih. Cederström: På 1820-talet var en kommitte
nedsatt för att utarbeta förslag till skatteförenkling
för Södermanland. Det befanns, att om man, vid
beräkningen af medelprisetå räntepersedlar under
en viss tidrymd, tog ett år sednare eller ett år förr
i beräkning, fluktuerade medelpriset mellan 2 och 8
fdr för hvarje hemman. Ett så orättvist beskatt-
ningssätt kunde aflidne Konungen icke gilla. Hyad
nybyggenas rätt till skattefrihet beträffar, är fråga
nu att få den utsträckt till hela Sverige, i stället