FULLFÖLJDEN AF TRYCKFRIHETSMALET
MOT SÖNDAGSBLADETS UTGIFVARE.
Sedan Söndagsbladets utgifvare Edvard Sjö-
berg anfört underdåniga besvär emot hofrättens
utslag i det bekanta tryckfrihetsmålet, och ak-
tor jemväl deröfver förklarat sig, meddelas på
båda parternzs begäran dessa handlingar här
nedan:
Stormäktigste allernådigste Konung!
Hos Eders Kongl. Maj:t anhåller jag i djupaste
underdånighet om ett skyndsamt upphäfvande af
Eders Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofrätts utslag,
litt. ÅA, genom hvilket en majoritet på hr hofrätts-
rådet Munthes division uti nämnde öfverrätt icke
blott gillat det i allo olagliga rättegångssätt, som
Stockholms stads kämnersrätts fjerde afdelning tillå
tit sig uti det mot mig, i egenskap af utgifvare af
tidningen Söndagsbladet, anställda tryckfrihetsmål,
utan ock stadfästat med ringa förändring den icke
mindre olagliga dom, som kämnersrätten, genom
nämnde olagliga procedur, beredt sig utväg och till-
vällat sig myndighet att fälla; och får jag jemväl
lika underdånigt anhålla, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t, efter rättvist undanrödjande af detta hofrät-,
tens utslag, målet till ny lagenlig behandling till ;
kämnersrätten återförvisa, med åläggande derjemtelj
för rätten, att den mera lagenliga behandlingen af;
f
Å
detsamma utan dröjsmål företaga.
Om saken, i det skick hvari den genom kämners-
och hofrättens förenade åtgärder nu kommit, ensamt
rörde. mig personligen; om den allenast gällde en
enda undersåtes rätt, hvilken, till följd af dess åt- i
gärder, i månaders tid olagligen blifvit beröfvad sinl,
frihet och hållits inspärrad i fängelse; så vore detl.
mig dock omöjligt att för ett ögonblick kunna hysa ;
tvekan derom, att Eders Kongl. Maj:t, efter inhäm-l,
tad kännedom af målet, skulle rättvist täckas bifalla ,
mina framställningar och nådigst anbefalla mitt för-;
sättande i frihet. Huru mycket mindre måste jag,
då tvifla på ett sådant resultat af Eders Kongl. Maj: ts,
högt upplysta pröfning, när oberäknadt den hårda 6
och olagliga medfart som drabbat den enskildte ge--
nom dessa kämners- och hofrätternes öfverklagade,
åtgärder, grundlagen blifvit trampad under fötterna,l;
juryinrättningens eller den medborgerliga domare-l,
maktens dyrbaraste prerogatif usurperadt, tryckfri-
heten och den offentliga granskningen hotade pål,
det vådligaste sätt, och hela folkets rätt sålunda ,
våldförd.
Tryckfrihetsförordningen, som blifvit förklarad förj,
en grundlag och liksom grundlagarne i allmänhet!
måste bokstafligen tolkas, utstakar uti 5 rätte-,
gången i tryckfrihetsåtal samt bestämmer den derl(
förordnade juryns eller nämndens attributioner ochl,
förhållanden; och dessa äro så beskaffade, att dom- :
rätten tydligen är juryn tillerkänd uti alla sådane j
mål, hvadan alltså det är denna som eger att döma, ;
jon ingalunda den domstol, inför hvilken åtalet ut- ;
öres.
Således heter det i 4:sta momentet af sagde S: ;
Lagligheten af åtalade skrifters innehåll skall hä-,
danefter alltid pröfvas af en jury eller nämnd. Il;
detta stadgande, som på en gång instiftat juryin-;
rättningen och utstakat omfånget af dess åliggan-
den, står icke, att juryn skall pröfva och afgöra, om
en åtalad skrift är brottslig d. v. s. i allmänhet
stridande mot lag; under hvilken förutsättning, det
naturligtvis skulle tillkomma domstolen, att sedan
juryn uttalat sitt verdict, bestämma mot hvilket!
speciellt tagrum skriften vore stridande. Nej! Lag-
stiftaren har just expresse användt ordet lagligie-
ten, hvilket, i enlighet med den föreskrifna brotts-
liga tolkningen, icke betyder eller kan betyda annat
än skriftens öfverensstämmelse med eller stridighet
emot vissa bestämda lagbud; och deraf följer också
ovilkorligen, att hvad juryn äger att pröfva och af-
göra, just är: huruvida en åtalad skrift bryter eller
icke bryter emot vissa speciella bud uti brottsmåls- .
lagen, nemligen de, hvarefter ansvar och straff å
densamma blifvit yrkadt. Och detta är ju icke an-.
nat än att döma?
Uti det derefter följande 4 momentet af samma,
förordnings nyssåberopade upplyses förhållandet
närmare och tillerkännes domsrätten åt juryn än yt-
terligare. Der föreskrifves, att.sedan anklagelsen
och försvaret blifvit fulländade, d. v. s. åklagaren
uti afgifvet slut påstående, yrkat ansvar å den åta-
lade skriften efter något eller några speciella lag-
rum, och den tilltalade sig deröfver yttrat, domsto-
len skall, jemte en kort och noga bestämd sam-
manfattning af målets beskaffenhet och skick ,
framställa till juryn icke en generell fråga: om
skriften är brottslig? utan den speciella: är skrif-
ten brottslig efter det lagens rum åklagaren åbero-
pat? det vill säga: efter de speciella lagbud, enligt
hvilka åklagaren i sitt slutliga påstående yrkat an-!
svar och straff.
Dessa nu anförda tryckfrihetsförordningens stad-
ganden som så ögonskenligen uti tryckfrihetsåtal
lägga domaremakten i juryns händer, har kämners-
rätten uti det mot Söndagsbladet anställda åtalet
på det mest uppenbara och laglösa sätt trampat
under fötterna. Åklagaren, hvilken generellt rubri-
cerat de åtalade ställena i Söndagsbladet efter 3 S
8 momentet tryckfrihetsförordningen, såsom innehål-
lande: Smädliga uttryck om rikets embets- och
tjenstemän i och för embetet, hade uti sitt slutliga
ansvarsyrkande påstått straff efter 18 kapitlet 8 ,
60 kapitlet 5 4 momentet och 60 kapitlet 5 2
momentet missgerningsbalken. Alla dessa lagstad-
ganden voro således, för att nyttja tryckfrihetsför-
ordningens egna ord uti ofyanberörde 5 8 4 mom
de lagens rum åklagaren åberopat, och det hade
följaktligen ovilkorligt ålegat kämnersrätten att upp;
taga dem i den till juryn framställda frågan; på
det att juryn måtte blifva satt i tillfälle att döma
och i svaret afgöra, huruvida de i förevarande fall
voro med rätta tillämpningen eller ej. Att frågan
skulle så framställas och juryns lagliga demsrätt
respekteras, det var ock, såsom Eders Kongl. Maj:t
täcktes af kämnersrättens underdånigst bilagde pro-
tokoll bil. litt. B inhämta, rättens ordförandes me-
ning. Men öfverröstad, stadnade han solus in voto,
och rättens öfriga ledamöter fattade djerft det be-
slutet, att undanhålla juryn åkagarens slutliga an-
svarsyrkande och de lagens rum han deruti åbe-
Iropat, och att i stället i frågan endast upptaga
den generella rubriken för åtalet, som aktor, enligt
3 8 mom. tryckfrihetsförordningen hade uppställt.
Sedan juryn på en så olagligt framställd fråga gif-
vit ett lika olagligt svar, företog rätten, med usur-
pation af juryns domsrätt, sig derefter att sjelf döma,
eller att pröfva och afgöra, om och i hvad mån de
af åklagaren i slutpåståendet åberopade, juryn un-
danhållne, lagrummen 48 kap. 8 S 60 kap. 5 4
I mom. 60 kap. 5 N 2 mom. missgerningsbalken kund2
tillämpas eller ej. Men ej nog härmed! Vid sjelfva
tillämpningen af desamma förrådde sig tydligt att
det icke var utan afsigt, som rättens pluralitet be-
tagit juryn dess domsrätt och tillvällat sig sjelf den-!
samma. Endast hat och en brinnande trängtan att,
som man säger, riktigt knäcka den ar kiagader,