FULLFÖLJDEN AF TRYCKFRIHETSMALET MOT SÖNDAGSBLADETS UTGIFVARE. Sedan Söndagsbladets utgifvare Edvard Sjöberg anfört underdåniga besvär emot hofrättens utslag i det bekanta tryckfrihetsmålet, och aktor jemväl deröfver förklarat sig, meddelas på båda parternzs begäran dessa handlingar här nedan: Stormäktigste allernådigste Konung! Hos Eders Kongl. Maj:t anhåller jag i djupaste underdånighet om ett skyndsamt upphäfvande af Eders Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofrätts utslag, litt. ÅA, genom hvilket en majoritet på hr hofrättsrådet Munthes division uti nämnde öfverrätt icke blott gillat det i allo olagliga rättegångssätt, som Stockholms stads kämnersrätts fjerde afdelning tillå tit sig uti det mot mig, i egenskap af utgifvare af tidningen Söndagsbladet, anställda tryckfrihetsmål, utan ock stadfästat med ringa förändring den icke mindre olagliga dom, som kämnersrätten, genom nämnde olagliga procedur, beredt sig utväg och tillvällat sig myndighet att fälla; och får jag jemväl lika underdånigt anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t, efter rättvist undanrödjande af detta hofrät-, tens utslag, målet till ny lagenlig behandling till ; kämnersrätten återförvisa, med åläggande derjemtelj för rätten, att den mera lagenliga behandlingen af; f Å detsamma utan dröjsmål företaga. Om saken, i det skick hvari den genom kämnersoch hofrättens förenade åtgärder nu kommit, ensamt rörde. mig personligen; om den allenast gällde en enda undersåtes rätt, hvilken, till följd af dess åti gärder, i månaders tid olagligen blifvit beröfvad sinl, frihet och hållits inspärrad i fängelse; så vore detl. mig dock omöjligt att för ett ögonblick kunna hysa ; tvekan derom, att Eders Kongl. Maj:t, efter inhäm-l, tad kännedom af målet, skulle rättvist täckas bifalla , mina framställningar och nådigst anbefalla mitt för-; sättande i frihet. Huru mycket mindre måste jag, då tvifla på ett sådant resultat af Eders Kongl. Maj: ts, högt upplysta pröfning, när oberäknadt den hårda 6 och olagliga medfart som drabbat den enskildte ge-nom dessa kämnersoch hofrätternes öfverklagade, åtgärder, grundlagen blifvit trampad under fötterna,l; juryinrättningens eller den medborgerliga domare-l, maktens dyrbaraste prerogatif usurperadt, tryckfriheten och den offentliga granskningen hotade pål, det vådligaste sätt, och hela folkets rätt sålunda , våldförd. Tryckfrihetsförordningen, som blifvit förklarad förj, en grundlag och liksom grundlagarne i allmänhet! måste bokstafligen tolkas, utstakar uti 5 rätte-, gången i tryckfrihetsåtal samt bestämmer den derl( förordnade juryns eller nämndens attributioner ochl, förhållanden; och dessa äro så beskaffade, att dom: rätten tydligen är juryn tillerkänd uti alla sådane j mål, hvadan alltså det är denna som eger att döma, ; jon ingalunda den domstol, inför hvilken åtalet ut; öres. Således heter det i 4:sta momentet af sagde S: ; Lagligheten af åtalade skrifters innehåll skall hä-, danefter alltid pröfvas af en jury eller nämnd. Il; detta stadgande, som på en gång instiftat juryin-; rättningen och utstakat omfånget af dess åligganden, står icke, att juryn skall pröfva och afgöra, om en åtalad skrift är brottslig d. v. s. i allmänhet stridande mot lag; under hvilken förutsättning, det naturligtvis skulle tillkomma domstolen, att sedan juryn uttalat sitt verdict, bestämma mot hvilket! speciellt tagrum skriften vore stridande. Nej! Lagstiftaren har just expresse användt ordet lagligieten, hvilket, i enlighet med den föreskrifna brottsliga tolkningen, icke betyder eller kan betyda annat än skriftens öfverensstämmelse med eller stridighet emot vissa bestämda lagbud; och deraf följer också ovilkorligen, att hvad juryn äger att pröfva och afgöra, just är: huruvida en åtalad skrift bryter eller icke bryter emot vissa speciella bud uti brottsmåls. lagen, nemligen de, hvarefter ansvar och straff å densamma blifvit yrkadt. Och detta är ju icke an-. nat än att döma? Uti det derefter följande 4 momentet af samma, förordnings nyssåberopade upplyses förhållandet närmare och tillerkännes domsrätten åt juryn än ytterligare. Der föreskrifves, att.sedan anklagelsen och försvaret blifvit fulländade, d. v. s. åklagaren uti afgifvet slut påstående, yrkat ansvar å den åtalade skriften efter något eller några speciella lagrum, och den tilltalade sig deröfver yttrat, domstolen skall, jemte en kort och noga bestämd sammanfattning af målets beskaffenhet och skick , framställa till juryn icke en generell fråga: om skriften är brottslig? utan den speciella: är skriften brottslig efter det lagens rum åklagaren åberopat? det vill säga: efter de speciella lagbud, enligt hvilka åklagaren i sitt slutliga påstående yrkat an-! svar och straff. Dessa nu anförda tryckfrihetsförordningens stadganden som så ögonskenligen uti tryckfrihetsåtal lägga domaremakten i juryns händer, har kämnersrätten uti det mot Söndagsbladet anställda åtalet på det mest uppenbara och laglösa sätt trampat under fötterna. Åklagaren, hvilken generellt rubricerat de åtalade ställena i Söndagsbladet efter 3 S 8 momentet tryckfrihetsförordningen, såsom innehållande: Smädliga uttryck om rikets embetsoch tjenstemän i och för embetet, hade uti sitt slutliga ansvarsyrkande påstått straff efter 18 kapitlet 8 , 60 kapitlet 5 4 momentet och 60 kapitlet 5 2 momentet missgerningsbalken. Alla dessa lagstadganden voro således, för att nyttja tryckfrihetsförordningens egna ord uti ofyanberörde 5 8 4 mom de lagens rum åklagaren åberopat, och det hade följaktligen ovilkorligt ålegat kämnersrätten att upp; taga dem i den till juryn framställda frågan; på det att juryn måtte blifva satt i tillfälle att döma och i svaret afgöra, huruvida de i förevarande fall voro med rätta tillämpningen eller ej. Att frågan skulle så framställas och juryns lagliga demsrätt respekteras, det var ock, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes af kämnersrättens underdånigst bilagde protokoll bil. litt. B inhämta, rättens ordförandes mening. Men öfverröstad, stadnade han solus in voto, och rättens öfriga ledamöter fattade djerft det beslutet, att undanhålla juryn åkagarens slutliga ansvarsyrkande och de lagens rum han deruti åbeIropat, och att i stället i frågan endast upptaga den generella rubriken för åtalet, som aktor, enligt 3 8 mom. tryckfrihetsförordningen hade uppställt. Sedan juryn på en så olagligt framställd fråga gifvit ett lika olagligt svar, företog rätten, med usurpation af juryns domsrätt, sig derefter att sjelf döma, eller att pröfva och afgöra, om och i hvad mån de af åklagaren i slutpåståendet åberopade, juryn undanhållne, lagrummen 48 kap. 8 S 60 kap. 5 4 I mom. 60 kap. 5 N 2 mom. missgerningsbalken kund2 tillämpas eller ej. Men ej nog härmed! Vid sjelfva tillämpningen af desamma förrådde sig tydligt att det icke var utan afsigt, som rättens pluralitet betagit juryn dess domsrätt och tillvällat sig sjelf den-! samma. Endast hat och en brinnande trängtan att, som man säger, riktigt knäcka den ar kiagader,