tOrlialler OCKSa aenna Ior:.s anmarknilg I ac:
flesta fall.
I Skyddsföreningen, deremot, kunde den nyel(
medlemmens förra brottslighet och fångelse-se-
jour ej vara främmande för de fleste bland le-
damöterne och vore således förf:s anmärkning
långt bättre på sin plats.
Förf:s inkonseqvens vid detta tillfälle stickerl,
derföre bjert i ögat. Den frigifne fången, sol,
förut gjorde förl. så stora bekymmer, i anseen-l;
de till tjenstehjonens, eller andra arbetskamra-(
ters missbelåtenhet att nödgas sammanvara medl;
en afstraffad, skulle nu vara berättigad att in- t
taga plats uti ett samfund af så grannlaga syfte,
och ingen samhälismedlem skulle i denna nyajt
umgängesform känna sig förnärmad eller besvä-l,
rad af kamratskapet med den nyss frigifnafån-!;
gen? Med lika rätt som hvarje annan medlem,
skulle f. d. tjufven, rånaren, förfalskaren upp-;
böja sin röst för att rådpläga om fångars vårdlf
-och förbättring, om redlige arbetares hjelp urlt
nöd och elände, om fallne likars moraliska vård(
och förbättring? Om projektet, såsom ide, in-
!
(
1
I
l
nefattar någonting oändeligt vackert och i grun-
den rationelt, så finner man dock genast att
det måste stanna inom denna sfer, ty vid för-
sta steget i desna rigtning, på det relas om-
råde, hade men i Skyddsföreningens sköte an-
lagt en mina2, som vid första allvarliga friktion
melian dess ytterst heterogena elementer skulle
spränga den objelpligt i spillror.
Icke mindre förfelad anse vi förf:s princip,!
att äfven barn skulle inskrifvas såsom sällska-
pets medlemmar. Hvarje nyfödd verldsborgare
blefve alltså medlem af föreningen och inskrif-J
ves i namnrullan, blott föräldrarne eller mågon,
af barnets faddrar erlade inträdesafgiften. Hvil-;
ken verksam medlem hade man icke dermed
förvärfvat!? Vi stöta här på en helt simpel, ,
ehuru maskerad, beskattningsoperation, som, i
och för sig, icke kan ogillas; men den bör då
framställas i sin rätta dager, utan allt slags missle-
dande fernissa; ty alla försök att deri vilja se
annat, än pekunier fördel för Skydds:öreningen,
kunna Jlått gifva anledning till misstydningar
och erbjuda föreningens fiender ett förträffligt
tillfälle att persiflera och begrina densamma.
Låtom oss nu tillse huru förf. söker veder-
lägga dessa väsendtliga anmärkningar.
Jag har nu — säger förf. — såsom jag hop-
pas, på ett öfvertygande sätt ådalagt, att, för upp-
nående af ändamålet med Skyddsföreningens stiftan-
de, eller att förekomma brott, ovilkorligen erfordras:
4:0 att bereda arbetstillfälle åt alla, som deraf äro
i behof; och 2:0o att ordna fattigvården så, att hvar
och en nödlidande, som saknar krafter att genom
arbete förtjena sitt uppehälle, kommer i åtnjutande
deraf. — Ja, säga måhända mina vedersakare, vi
kunna väl icke längre bestrida, att detta är nöd-
vändigt; men, tillägga de, det är icke möjligt att
verkställa. Härtill torde endast behöfva i allmänhet
svaras, alt det, som för ändamåltets uppnående är
nödvändigt, äfven måste vara, eller göras möj-
ligt, såvida man verkligen vill vinna ändamålet. —
Hvaruti består nu det så kallade omöjliga? — Jo,
säga herrar Lindeberg och von Kock, samt troligt-
vis, lika med dem, äfven mina öfriga vedersakare:
det är ej möjligt, att lofva hvarje olycklig, ej blott
deltagande, utan ock hjelp; ty hvarifrån skulle de
ofantliga fonder tagas, som dertill erfordrades? —
Svaret på denna fråga är redan lemnadt uti det
förut anförda, hvarmedelst jag visat, att samhället,
icke all:nast ur moralisk, utan äfven ur stats-
ekonomisk synpunkt betraktadt, är pliytigt att åt
de i verkiig nöd stadde lemna den hjelp, som er-
fordras.
Vi taga oss här friheten fästa läsarens upp-
märksamhet på den karakter af dubbelhet, som
i allmänhet utmärker förf:s deduktioner. AA
ena sidan lär ingen söka bestrida, att ofvanstå-
ende resonnemang innebär en sanning — och
hvarje fos:erlandsvän skall säkert med fullt
bjerta instämma uti förf:s yttrande: att sam-
hället, icke allenast ur moralisk, utan äfven
statsekonomisk synpunkt be:raktadt, är pligtigt
att åt de i verklig nöd stadde lemna den hjelp,
som erfordras; men när man, å andra sidan,
fullföljer resonnemanget och fordrar en bestämd
definition på hvad som här underförstås med
samhället, eller denna moraliska och stats-
ekonomiska pligt rätteligen tillkommer, så
hafva vi och många med oss trott oss finna att
den tillkommer staten, som också sannolikt
skulle vara föga böjd att öfverlåta densammaäs
fullgörande till hvilket sällskap eller förening som
helst, äfven om den vore berättigad att taga
ett sådant, i många hänseenden äfventyrligt
steg. At den icke dertill kan vara lagligt be-
rättigad, innefattar dessutom ett oöfverstigligt
hinder, och det skulle således bero af riksens
ständer att bevilja ett dylikt öfverlåtande. Men
om statsbestyren skola kunna bibehålla en or
störd systematisk gång och direkt sammanhang,
så kan en så betydande gren af administratio-
nen, som den allmänna fattigvården i hela sitt
ofantliga omfång, icke lösryckas derifrån och
ställas isolerad, äfven om en respektabel kom-
munalnämnd af tusendetals aktade medborgare
lemnade en konventionel garanti för dess sam-
vetsgranna förvaltning.
Ofvanstående förf:s resonnemang, ehuru tilll.
principen riktigt, blir alltså en falsk premiss
för den konklusion förf. deraf velat draga, eller
att denna pligt, som obestridligen tillkommer
sambället,, lika obestridligt skulle tillkomma
— en Skyddsförening, som väl icke kan anses
representera hela detta samhälle.
Mina motståndare fråga vidare, om nu. de er-
forderliga medlen kunde anskaffas, är det icke fara
värdt, att en sådan utsigt skulle hos ganska många
öka denna liknöjdhet, denna falskket och lättja,
hvaröfver nu redan klagas, och ytterligare förslappa
den individuella moraliska spännkraften, hvarförutan
intet sjelfbestånd, ingen fri verksamhet låter tänka
sig? Härtill svarar jag obetingadt Ja! så vida nem-
ligen hjelpen hädanefter skulle, såsom hittills, lem-
nas af hundrade olika sällskaper, som icke äga nå-
got samband sinsemellan, och derföre handla i strid
mot hvarandra. Så länge de nödlidande måste
grunda sina förhoppningar om hjelp icke på nödens
verklighet och storlek, utan på intrizer och favorit-
skap, så länge skall ock utsigten att erhålla bjelpen
öka liknöjdheten, dolskheten och lättjan, samt för-
—-— kk uj - A - - — - FR —-— AA
Re as,L a ee As mA - oh ch RR pr DA AA rr
ZI OO AA I Ar