tOrlialler OCKSa aenna Ior:.s anmarknilg I ac: flesta fall. I Skyddsföreningen, deremot, kunde den nyel( medlemmens förra brottslighet och fångelse-sejour ej vara främmande för de fleste bland ledamöterne och vore således förf:s anmärkning långt bättre på sin plats. Förf:s inkonseqvens vid detta tillfälle stickerl, derföre bjert i ögat. Den frigifne fången, sol, förut gjorde förl. så stora bekymmer, i anseen-l; de till tjenstehjonens, eller andra arbetskamra-( ters missbelåtenhet att nödgas sammanvara medl; en afstraffad, skulle nu vara berättigad att int taga plats uti ett samfund af så grannlaga syfte, och ingen samhälismedlem skulle i denna nyajt umgängesform känna sig förnärmad eller besvä-l, rad af kamratskapet med den nyss frigifnafån-!; gen? Med lika rätt som hvarje annan medlem, skulle f. d. tjufven, rånaren, förfalskaren upp-; böja sin röst för att rådpläga om fångars vårdlf -och förbättring, om redlige arbetares hjelp urlt nöd och elände, om fallne likars moraliska vård( och förbättring? Om projektet, såsom ide, in! ( 1 I l nefattar någonting oändeligt vackert och i grunden rationelt, så finner man dock genast att det måste stanna inom denna sfer, ty vid första steget i desna rigtning, på det relas område, hade men i Skyddsföreningens sköte anlagt en mina2, som vid första allvarliga friktion melian dess ytterst heterogena elementer skulle spränga den objelpligt i spillror. Icke mindre förfelad anse vi förf:s princip,! att äfven barn skulle inskrifvas såsom sällskapets medlemmar. Hvarje nyfödd verldsborgare blefve alltså medlem af föreningen och inskrif-J ves i namnrullan, blott föräldrarne eller mågon, af barnets faddrar erlade inträdesafgiften. Hvil-; ken verksam medlem hade man icke dermed förvärfvat!? Vi stöta här på en helt simpel, , ehuru maskerad, beskattningsoperation, som, i och för sig, icke kan ogillas; men den bör då framställas i sin rätta dager, utan allt slags missledande fernissa; ty alla försök att deri vilja se annat, än pekunier fördel för Skydds:öreningen, kunna Jlått gifva anledning till misstydningar och erbjuda föreningens fiender ett förträffligt tillfälle att persiflera och begrina densamma. Låtom oss nu tillse huru förf. söker vederlägga dessa väsendtliga anmärkningar. Jag har nu — säger förf. — såsom jag hoppas, på ett öfvertygande sätt ådalagt, att, för uppnående af ändamålet med Skyddsföreningens stiftande, eller att förekomma brott, ovilkorligen erfordras: 4:0 att bereda arbetstillfälle åt alla, som deraf äro i behof; och 2:0o att ordna fattigvården så, att hvar och en nödlidande, som saknar krafter att genom arbete förtjena sitt uppehälle, kommer i åtnjutande deraf. — Ja, säga måhända mina vedersakare, vi kunna väl icke längre bestrida, att detta är nödvändigt; men, tillägga de, det är icke möjligt att verkställa. Härtill torde endast behöfva i allmänhet svaras, alt det, som för ändamåltets uppnående är nödvändigt, äfven måste vara, eller göras möjligt, såvida man verkligen vill vinna ändamålet. — Hvaruti består nu det så kallade omöjliga? — Jo, säga herrar Lindeberg och von Kock, samt troligtvis, lika med dem, äfven mina öfriga vedersakare: det är ej möjligt, att lofva hvarje olycklig, ej blott deltagande, utan ock hjelp; ty hvarifrån skulle de ofantliga fonder tagas, som dertill erfordrades? — Svaret på denna fråga är redan lemnadt uti det förut anförda, hvarmedelst jag visat, att samhället, icke all:nast ur moralisk, utan äfven ur statsekonomisk synpunkt betraktadt, är pliytigt att åt de i verkiig nöd stadde lemna den hjelp, som erfordras. Vi taga oss här friheten fästa läsarens uppmärksamhet på den karakter af dubbelhet, som i allmänhet utmärker förf:s deduktioner. AA ena sidan lär ingen söka bestrida, att ofvanstående resonnemang innebär en sanning — och hvarje fos:erlandsvän skall säkert med fullt bjerta instämma uti förf:s yttrande: att samhället, icke allenast ur moralisk, utan äfven statsekonomisk synpunkt be:raktadt, är pligtigt att åt de i verklig nöd stadde lemna den hjelp, som erfordras; men när man, å andra sidan, fullföljer resonnemanget och fordrar en bestämd definition på hvad som här underförstås med samhället, eller denna moraliska och statsekonomiska pligt rätteligen tillkommer, så hafva vi och många med oss trott oss finna att den tillkommer staten, som också sannolikt skulle vara föga böjd att öfverlåta densammaäs fullgörande till hvilket sällskap eller förening som helst, äfven om den vore berättigad att taga ett sådant, i många hänseenden äfventyrligt steg. At den icke dertill kan vara lagligt berättigad, innefattar dessutom ett oöfverstigligt hinder, och det skulle således bero af riksens ständer att bevilja ett dylikt öfverlåtande. Men om statsbestyren skola kunna bibehålla en or störd systematisk gång och direkt sammanhang, så kan en så betydande gren af administrationen, som den allmänna fattigvården i hela sitt ofantliga omfång, icke lösryckas derifrån och ställas isolerad, äfven om en respektabel kommunalnämnd af tusendetals aktade medborgare lemnade en konventionel garanti för dess samvetsgranna förvaltning. Ofvanstående förf:s resonnemang, ehuru tilll. principen riktigt, blir alltså en falsk premiss för den konklusion förf. deraf velat draga, eller att denna pligt, som obestridligen tillkommer sambället,, lika obestridligt skulle tillkomma — en Skyddsförening, som väl icke kan anses representera hela detta samhälle. Mina motståndare fråga vidare, om nu. de erforderliga medlen kunde anskaffas, är det icke fara värdt, att en sådan utsigt skulle hos ganska många öka denna liknöjdhet, denna falskket och lättja, hvaröfver nu redan klagas, och ytterligare förslappa den individuella moraliska spännkraften, hvarförutan intet sjelfbestånd, ingen fri verksamhet låter tänka sig? Härtill svarar jag obetingadt Ja! så vida nemligen hjelpen hädanefter skulle, såsom hittills, lemnas af hundrade olika sällskaper, som icke äga något samband sinsemellan, och derföre handla i strid mot hvarandra. Så länge de nödlidande måste grunda sina förhoppningar om hjelp icke på nödens verklighet och storlek, utan på intrizer och favoritskap, så länge skall ock utsigten att erhålla bjelpen öka liknöjdheten, dolskheten och lättjan, samt för —-— kk uj A — FR —-— AA Re as,L a ee As mA oh ch RR pr DA AA rr ZI OO AA I Ar