da er till den der viljan, åt hvilken fäder-; neslandets historia skall hafva blifvit nanförtrodd? Vore ni beredd att försvara denna sats, som en rälttssate? Hvad skördar väl folketaf dylika banala fraser? Blifva icke derigenom efterhand folkets rättigheter bortgycklade (eskamoterade)? Huru?... om ni uppställt er ansökning ungefär som följer: Ständerförsamlingen erinrar konungen om det, med regeringen till honom öfvergångna ,kungliga ord af hans företrädare, hvars uppfyllande är regeringens första, så politiskt som moraliskt oafvisliga pligt, och som — äfven om de stegrade rättsanspråken hos det, sedan 30 år tillbaka, väntande folket, blott i inskränkt mått tillfredsställes — dock skulle helsas välkommet, såsom en början till vidare förbättringar,. En så beskaffad framställning skulle väl, enligt all sannolikhet, hafva vunnit föga sympati hos församlingens ultra-lojala herrar; men den hade i alla fall föranledt verksammare mitt och steg, och en större morsli k verkan, än den andra. Den hade, vid det närvarande rättsområdets uppmätning, upprest ett skiljemärke, som för framtiden kuzde tjena till en bättre stödjepunkt. I6 (Forts) I